Olof: Hon curlar sönder våra barn
Angelica och jag fick vänta länge på att få barn. Vi hade försökt i mer än fem år utan resultat och hade nästan gett upp när hon en dag upptäckte att hon var gravid.
Därför blev lyckan stor när Hedda föddes. Som vi hade längtat efter detta lilla barn!
Varför vi inte hade lyckats tidigare vet vi inte men bara elva månader efter att Hedda kom till världen var min fru nu gravid igen.
Adam föddes glad och frisk och vi kände oss som världens lyckligaste familj. Vi var så otroligt tacksamma på något sätt.
Borde göra mer själva
Tiden gick och våra barn växte upp som barn gör. Jag vill inte påstå att Angelica är en hönsmamma men jag har känt ibland att hon nog borde låta dem få klara sig lite mer själva än vad hon låter dem göra.
De behöver inte ens städa sina rum eller bädda sängarna.
Som förälder är man ju mån om att de ska få göra sådant de tycker är roligt och framför allt få ägna sig åt en sport som de gillar.
Hedda började tidigt på någon sorts dans medan Adams val var fotboll. När vår dotter fyllde åtta år började hon tjata om att få rida och efter det tillbringade både hon och Angelica nästan mer timmar i stallet än hemma.
Jag var inte helt överens om det här med ridning när det kom på tal eftersom stallet ligger en bit utanför stan, och även jag tyckte att Hedda var lite väl liten för att ta bussen själv.
Det kändes inte bra att hon skulle stå där längs vägen ensam i mörkret och vänta.
Adam visade sig ganska snart ha en viss talang för sin sport. Han började spela i ett lag där de tog träningen på större allvar och det spelades match minst varannan helg.
Även där hade jag synpunkter. Vi tvingades köra honom fram och tillbaka till matcher och träningar. Om han inte själv tog bussen fram och tillbaka vill säga.
Kör barnen överallt
Barnen har nu hunnit bli 15 och 16 år gamla men min fru fortsätter att hänga runt dem och köra dem vart de än ska.
Hedda har en egen häst som står i ett stall inte alltför långt hemifrån och hon skulle utan problem kunna ta sig dit på cykel sommartid och med buss under resten av året.
Men hon skulle aldrig komma på idén att ta sig dit själv. När de andra tjejerna i stallet åker kommunalt förväntar hon sig att någon av oss, oftast Angelica, möter upp.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
För att det här ska fungera har Angelica valt att gå ner till halvtid. Det är oftast hon som gör allt det tråkiga grovjobbet i stallet så att Hedda bara ska kunna åka dit, sadla och rida.
De dagar i veckan då de förväntas hjälpa till med inoch utsläpp av hästarna är det Angelica som åker dit. Och det har hänt flera gånger att Hedda i stället valt att ligga kvar i sängvärmen medan mamma bylsat på sig och gett sig iväg.
Även Adam tar för givet att någon av oss ska stå där med en varm bil efter träningarna trots att vi har gett honom en moped för att han ska kunna klara sig själv.
En otjänst
Det är väl inget fel att min fru vill finnas där för sina barn, och kanske tycker hon innerst inne att det är jätteroligt att göra grovjobbet i stallet.
Problemet är bara att barnen blivit så fruktansvärt bortskämda att de säger ifrån och gnäller om vi en dag inte kan eller hinner ställa upp. Och det är inte okej för mig.
Enligt Angelica har vi våra barn till låns. En dag kommer de att lämna oss. När den dagen kommer vill hon veta att hon gjorde allt hon kunde medan hon hade chansen.
Själv känner jag att vi gör våra barn en otjänst genom att hålla på så här.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]