Karin: Han trodde jag ville lämna honom
När barnen flyttat fick jag energi och tid till en massa fritidsintressen. Jag gick på bio, lyssnade på föredrag och träffade nya vänner. Under tiden satt min man hemma och blev mer och mer orolig.
Paul och jag hade varit gifta i 27 år och har tre vuxna barn. När den yngsta flyttade hemifrån sålde vi vårt stora gamla hus utanför stan och flyttade till en mindre lägenhet i centrum.
Det var mest jag som ville det för jag var trött på att sköta hus och trädgård.
Nu hände det snabbt mycket nytt. Det var sommar när vi flyttade och vi insåg att vi bosatt oss i ett jättetrevligt kvarter där folk umgicks med varandra.
Nere på den gården tändes en stor grill nästan varje kväll och vi lärde känna våra nya grannar.
Några av kvinnorna hade startat en filmklubb och den blev jag inbjuden till. Givetvis var det inte förbjudet för män att delta, men ingen var intresserad.
Inte min man Paul heller.
Han kände sig övergiven
De olika bildningsförbunden i staden erbjöd ett mycket större utbud jämfört med den kommunen där vi bodde tidigare och jag bokad in mig på två föredragsserier för den kommande vintern.
Trots att jag jobbade heltid hade jag energi över till allt möjligt annat. Jag hade inte haft tid för mig själv på många år och jag hade mycket att ta igen.
Paul var inte lika utåtriktad. Jag lyckades ibland få med honom på en promenad eller fika på ett kafé, men han föredrog att sitta hemma framför teven.
Och det var helt okej för mig. Hans arbete var krävande och jag respekterade givetvis hans behov av lugn och ro.
Ibland saknade jag att kunna dela upplevelser, men jag hade ju så många väninnor som jag kunde upptäcka världen tillsammans med. Jag kände mig aldrig ensam.
Men det gjorde Paul. En söndagsmorgon hade han gått upp tidigt och ordnat frukost.
– Vilken trevlig överraskning, sa jag när jag kom ner i köket.
Han log trött.
– Vad är det?
– Tja, vad är det? svarade han lite ansträngt och hällde upp kaffe.
Vi satte oss och jag kunde se att han var plågad.
– Vad är det? envisades jag.
– Är du på väg ifrån mig? kom det så.
– Va? Vad pratar du om? Varför i all världen tror du det?
– Du är ju aldrig hemma. Det verkar som om du inte vill vara med mig.
Jag satt som fallen från skyarna.
– Men Paul … Du tror väl inte …?
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
– Jag vet inte vad jag ska tro. Senaste veckan har du varit hemma en av sju kvällar.
När jag såg det från hans synvinkel var det ju inte svårt att förstå hans oro. Jag hade inte alls tänkt på att mina aktiviteter kunde tolkas som en flykt.
Jag var bara så lycklig för alla nya möjligheter jag plötsligt fått. Men Paul satt ju ensam medan jag hade trevligt med alla nya vänner och bekanta.
Vi hade ett bra samtal om livskvalitet, om att respektera varandras rätt till att göra saker på egen hand, men också nödvändigheten av att prioritera gemenskapen i ett förhållande.
Vi lyssande båda på varandra och blev påminda om att vi ju tänkt oss att bli gamla tillsammans. Och att det då krävdes en insats från båda håll.
Jag drog ner och Paul drog upp aktivitetsnivån. Nu har vi rätt balans i vårt gemensamma liv.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]