Nina: Våra vänners skilsmässa stärkte oss som par
Fredrik och jag hade varit tillsammans i tolv år. Under den tiden hade vi gift oss och fått Tom och Alice. Vi hade ett bra äktenskap, men de senaste åren hade jag ändå börjat undra om det verkligen kunde hålla livet ut mellan oss. Vi hade bara varit tjugotre när vi träffades. Det kändes som en halv evighet sedan. Så mycket hade hänt, vi hade förändrats och vuxit upp, och passade vi verkligen lika bra ihop nu som vi gjort när vi träffades?
Mikael och Susanne var några av våra bästa vänner. Vi hade fått barn nästan samtidigt och semestrat ihop två år i rad. Vi hade planerat att resa på semester ihop den sommaren också. Vi hade hyrt ett hus på landet i två veckor. Det låg bondgårdar i närheten och det fanns hästar så barnen skulle få rida. Men det blev inte som vi planerat, för Mikael träffade en annan. Det var i maj som Mikael berättade för Fredrik att han hade varit otrogen. Fredrik lovade att inte säga något till mig, men efter några veckor gjorde han det ändå. Jag blev chockad och jättearg. Hur skulle vi kunna sitta i ett hus ihop i två veckor där alla visste, utom Susanne? Det vägrade jag att gå med på. Men Fredrik menade att vi inte kunde lägga oss i. Att det var upp till Mikael att berätta, och att han kanske ville vänta så pass att det inte förstörde semestern och sommarlovet för allihop.
Men det var inte alls så han tänkte. I mitten av juni sa han till Susanne att han ville separera. Han berättade att han träffat en annan, men inte visste om det skulle leda till något. Det var inte därför han ville lämna Susanne. Han ville bara ha förändring. När Susanne ringde mig var hon alldeles chockad och uppriven. Mikael hade packat ett par väskor och gett sig i väg direkt. Han skulle bo hos sin bror så länge. Susanne satt ensam med två barn och visste varken vad hon själv skulle tro eller vad hon skulle säga till dem. Susanne och barnen kom över och bodde hos oss i två dagar. Hon behövde få prata och nu slapp hon tänka på mat och rutiner. Jag föreslog att vi skulle resa på semestern utan Mikael. Så blev det faktiskt också till slut. Jag tyckte synd om deras barn, men det hade nog inte varit bättre om Mikael följt med. Han och Susanne kunde knappt vistas i samma rum längre utan att börja gräla. Och inget hade blivit bättre av att han visat sig ute med den andra kvinnan. Alla visste och det skvallrades. Det är inte svårt att förstå att detta var svårsmält för Susanne. Och mitt i alltihop behövde de komma överens om vårdnaden.
Mikael tänkte kanske inte så långt under den perioden, men det som hände fick mig och Fredrik att tänka efter desto mer. Det var jobbigt att stå vid sidan om och se våra vänners äktenskap haverera. Vi såg hur det påverkade barnen. Susanne hade tusen känslor att ta itu med. Mikael bara sprang på och ville tro att det jobbiga låg bakom honom. Det skulle inte dröja så länge förrän han insett hur fel han haft.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Ångrade sig
Mikael och Susanne hade haft sina problem, men det har väl alla. De hade inte haft det sämre än vi. Det kunde lika gärna ha varit oss som det gått snett för. Den tanken skrämde upp oss. Vi insåg att vi verkligen inte ville hamna i den situationen. Och det fick oss att prata mycket mer. Det var längesedan vi tagit oss ordentlig tid för oss. Nu började vi gå på dejter. Vi åt middag ute ett par kvällar i månaden, och vi överraskade varandra. Vi tänkte till, helt enkelt. Allt blev roligare och vår relation blev mycket mer romantisk.
Knappt ett halvår efter separationen började Mikael få kalla fötter. Relationen med den andra kvinnan var på sluttampen och han saknade familjen. Julen närmade sig och han började få panik. Vad hade han gjort? Men Susanne var för arg och besviken för att förlåta. De höll på så där i ett år. Han försökte och hon slängde sveket i ansiktet på honom. Till slut gav han upp och träffade en annan. Senare gjorde hon detsamma.
Vi har fortfarande kontakt med dem båda, men träffas inte särskilt ofta. Fredrik och jag känner oss säkrare på vårt äktenskap i dag än vi gjorde innan Susanne och Mikael separerade. Jag ska inte påstå att deras skilsmässa räddade vårt äktenskap, men det gjorde det definitivt bättre.
/Nina