Nina: Efter 3 misslyckade äktenskap fick jag en ny syn på livet
Jag tror fortfarande på kärleken, men desto mer på att vara sjysst mot varandra.
Jag gifte mig första gången 2010. Då var jag 19 år och tillsammans med Jacob som jag hade träffat på en konsert. Vi var våldsamt förälskade och när jag efter tre månader tillsammans upptäckte att jag var gravid, så friade han till mig på ren impuls. Jag sa ja, trots att vi inte hade någonstans att bo, och trots att båda våra familjer tyckte att vi förhastade oss.
Vi fick en fantastisk dotter, Iris, och vi tyckte båda två att hon var världens åttonde underverk. Redan innan hennes första födelsedag visste vi dock båda två att vi hade gift oss utan att egentligen känna varandra. Jag var mer driven än Jacob. För honom var ett jobb bara ett medel att få in pengar, medan jag alltid hade drömt om att starta eget företag i en eller annan form. Han kunde å andra sidan inte föreställa sig att lägga mer än nödvändig tid på sitt jobb.
Jacob var hemma och tog hand om Iris, när jag och en kompis gick ut på lokal tillsammans. Det var inte så att jag var ute efter att träffa någon ny, men när jag väl lagt ögonen på killen bakom bardisken kunde jag inte sluta titta på honom. Och det var ömsesidigt.
Jag föll faktiskt för honom redan samma kväll. Han hette Thomas, vi hade mycket gemensamt och tyckte lika om det mesta. Thomas var kock, fem år äldre och singel, och vi drömde om ungefär samma saker.
Jag sa som det var till Jacob. Jag ville inte vara otrogen mot honom, det förtjänade han inte. Vi skilde oss utan vidare problem, och fick nästan en bättre relation som deltidsföräldrar än den vi haft som äkta makar. Vi kom överens om att bo nära varandra, och Iris bodde hos oss växelvis.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Öppnade restaurang
Thomas ville inte ha barn, så jag var glad att jag hade Iris. Henne avgudade han å andra sidan, och hon var lika betuttad i sin bonuspappa. Jacob och Thomas blev också de goda vänner. När jag och Thomas hade varit tillsammans i två år gifte vi oss.
Så bestämde vi oss för att öppna lunchrestaurang, varifrån vi även erbjöd leveranser. Över de närmaste tre åren blomstrade vårt företag, och vi utökade verksamheten två gånger.
Samtidigt blev jag och Thomas mer kollegor än äkta makar. Vi arbetade fantastiskt bra ihop, men gnistan mellan oss slocknade. Vi var helt överens om att skilja oss, precis som vi var överens om att fortsätta arbeta tillsammans eftersom det fortfarande fungerade så bra.
Jag hann bara bo själv i ett par månader innan jag sprang på en gammal gymnasiekompis. Han hette Claes, och och vi hade delat en och annan kyss på fester när det begav sig. Nu var attraktionen än starkare, och det tog bara ett par veckor innan vi blev ett par.
Claes hade haft två längre förhållanden, men aldrig fått några barn, trots att han innerligt längtade efter att bli pappa. Jag så hur han var med Iris och tänkte att om jag skulle ha ett barn till, så skulle det vara med honom. Det gladde mig också att han kom bra överens med både Jacob och Thomas.
Träffade en annan
När jag stod brud för tredje gången, var det med magen i vädret. Vi hade en fantastisk bröllopsfest, där båda mina exmän höll ett gemensamt, underhållande tal, och två månader senare födde jag Samuel. Han var ett lika stort mirakel som Iris hade varit, och jag och Claes var så lyckliga och trodde verkligen att vårt äktenskap skulle hålla resten av livet.
Så blev det dock inte. När Samuel var tre år märkte jag att något hänt med Claes. Jag bad honom att vara ärlig, och han erkände att han hade förälskat sig i en gift kollega, och känslorna var besvarade.
Ett tag var jag svartsjuk och ledsen, men jag och Claes hade en son tillsammans och var tvungna att komma överens. Det gjorde vi så småningom, som tur var.
De senaste åren har jag varit så singel som man kan vara när man har tät kontakt med alla sina tre exmän. Jag har känt mig lite misslyckad med tre fallerade äktenskap, men för ett tag sedan sa en av mina väninnor att jag skulle vara stolt över mina fina skilsmässor. Det fick mig faktiskt att se på mitt liv med nya ögon. Jag tror fortfarande på kärleken, men allra mest på att vara sjyssta mot varandra.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]