Läsarberättelse: Nej, jag hoppas inte på tredje gången gillt …
För fem år sedan väntade jag och min man vårt första barn, och vi målade barnrummet i blått och grönt innan Tobias föddes.
Ursprungsplanen var att det skulle gå tre–fyra år till nästa, men så länge kunde vi inte vänta. Jag blev gravid igen när Tobias var ett och ett halvt, och glatt berättade jag för familj och vänner att vi skulle ha barn igen. Nyheten mottogs väl, men den här gången hade så gott som alla en åsikt om vad magen helst skulle innehålla.
– Låt oss hoppas att det är en flicka, sa min syster och höjde händerna för att visa hur hon höll tummarna.
Mig spelade det helt ärligt ingen som helst roll. Visst kunde det vara kul med en flicka, men jag tyckte att Tobias var helt perfekt och skulle bli precis lika glad för ännu en pojke.
– Äh sluta nu, innerst inne hoppas du på att få shoppa loss bland rosa klänningar, retades mina kollegor.
Lycklig mamma till pojkar
Jag bara ruskade på huvudet, men det var meningslöst. För de hade redan bestämt sig för att jag drömde om en flicka, och det spelade ingen roll vad jag sa.
Vid ultraljudet valde vi att få veta könet. Det visade sig att det var en pojke och jag skickade sms till alla som väntade på svar. Jag var lycklig över att Tobias skulle få en lillebror, men svärmors sms grumlade glädjen.
Svärmors sms grumlade glädjen
”Okej, jag hoppas att du inte är alltför besviken”, stod det.
Se också: 10 av de mest annorlunda kändisbarnnamnen
Kommentaren både sårade och irriterade mig, för jag hade nu hunnit bli rejält trött på alla påpekanden eller antydningar om att en flicka vore mer önskvärd än en pojke. Det var inte något jag bara upplevde från familj och kollegor. Mina väninnor pratade också öppet om att de hoppades på flickor när det blev deras tur.
– Det är lättare att få en nära relation med en dotter, menade en.
– Och det är mycket bättre att vara mormor än farmor, sa en annan.
Orkar inte höra mer tjat om kön
Mattis föddes på våren och det tog inte lång tid förrän hans blick följde Tobias minsta rörelse. Jag blev oerhört rörd när Tobias introducerade Mattis för alla sina traktorer, och jag älskade deras okomplicerade pojkvärld.
Mattis är nu dryga två år och jag har precis upptäckt att jag är gravid igen. Det var planerat, men vi har ännu inte berättat för någon. Jag orkar inte höra mer tjat om kön. Därför kommer vi heller inte att vilja veta i förväg, utan vi väntar tills barnet är fött. En tredje pojke vore mer än välkommen. Och i framtiden, när mina söner får egna barn, så ska jag göra vad jag kan för att bli världens bästa farmor.
/Katja