Självskadebeteende: Matilda skar sig själv för att dämpa smärtan
Den ettåriga dvärgspetsen Wilmer springer med viftande svans runt på gräsmattan utanför hyreshuset i Halmstad och skäller på förbipasserande. Matilda Mattsson, 22, får något drömmande i blicken när hon tittar på sin lekande hund. Den lilla dvärgspetsen av rasen pomeranian är inte bara hennes bästa vän - hon är övertygad om att han även har räddat hennes liv.
Ju djupare jag skar, desto mindre kände jag av min ångest, min smärta i hjärtat.
– Sedan jag fick honom har jag inte skurit mig själv. Jag har fått ansvar för en annan varelse som är beroende av mig. Det är som om jag skulle ha fått ett barn, säger hon.
Självskadebeteendet var nära att kosta henne livet
Ärren på hennes kropp vittnar om ett långvarigt självskadebeteende som flera gånger var nära att orsaka hennes död. Det var ett beteende som eskalerade och året innan hon fick hjälp började hon skära sig själv djupare och djupare med ett rakblad.
– Det blev värre hela tiden. Ju djupare jag skar, desto mindre kände jag av min ångest, min smärta i hjärtat. Jag skar mig så djupt att jag har fått permanenta skador, säger hon.
Flera gånger var hon nära att förblöda, men hon lyckades i de flesta fallen stoppa i tid.
– Det var bara en gång jag försökte ta livet av mig och då skar jag mig här i halsen med ett rakblad, säger hon och pekar på ett långt ärr hon har strax ovanför struphuvudet.
Därför skadade Matilda sig själv
Nu, ett år efter att hon lyckades bryta sitt destruktiva beteende och slutat skada sig själv, kan Matilda förstå vad det var som drev henne till det.
– När jag skar mig själv dämpades min ångest. Smärtan jag kände när jag satte rakbladet mot låret och började skära fick mig att fokusera på den och glömma min inre smärta, säger hon.
Det började med att hon rispade sig, men såren blev djupare och djupare.
– Det är som ett missbruk, berättar hon. Dosen måste bli högre och högre för att ge effekt och jag utmanade mig själv.
Självskadebeteendet har gett bestående men
Till slut skar hon sig så djupt att underliggande vävnader och muskler skadades, vilket har orsakat bestående men. När vi träffas måste hon fortfarande ha en PICO-pump för att behandla ett svårläkt sår (PICO är ett engångssystem för sårbehandling med undertryck).
– Ett tag hade jag två pumpar samtidigt. Såren vill inte riktigt läka. Jag har dessutom skurit mig så illa i vaden att muskeln skadats. Det gör ont när jag går och jag får lätt kramp, berättar hon.
Matilda började skada sig själv när hon var i tolvårsåldern och gick i årskurs sex. Det började med att hon slutade äta. Hon svalt sig själv medvetet samtidigt som hon försökte dölja det för sin familj och omgivning genom att alltid ha på sig flera lager bylsiga kläder.
– Hemma åt jag som jag skulle, men sedan gick jag direkt ut på toaletten och kräktes. Jag blev väldigt duktig på att dölja det jag gjorde och mamma upptäckte ingenting.
Se också: Ann-Katrin – ”Ångesten släppar när jag får rycka bort hud”
Trivdes i skolan och var inte utsatt för mobbing
Samtidigt trivdes hon i skolan. Hon hade lätt att få kompisar och hon var aldrig mobbad. Hon tror inte att det var något som hände där som orsakade hennes ångest och framkallade hennes självskadebeteende.
– Det var nog snarare min relation till min pappa som var orsaken. Han var missbrukare och de första åren i mitt liv bodde vi på många olika platser. Det var mycket droger och våld i hemmet och min pappa satt periodvis i fängelse.
Det var också en period av många brutna löften. Matildas pappa lovade flera gånger att de skulle göra saker tillsammans. Löften som sedan aldrig förverkligades. Till slut skildes föräldrarna.
Fick ADHD-medicin och slutade äta
Tillsammans med sin mamma och ett syskon flyttade de till en annan ort för att de skulle få en ny start och ett tryggt liv. Så blev det inte. Familjeproblemen fortsatte under en period.
Matilda lyckades på egen hand bryta sitt självskadebeteende som hon hade när hon var i tolvårsåldern. Men det kom tillbaka med full kraft i samband med att hon började på gymnasiet.
– Det hade samband med att det var då jag fick min ADHD-diagnos. Medicinen som läkaren skrev ut fick mig att tappa aptiten och jag började nästan helt sluta äta, berättar hon.
Matilda var redan tidigare liten till växten och smal, men nu rasade hon i vikt och vägde till slut inte mer än 40 kilo.
– Eftersom jag var 1,61 lång borde jag ha vägt 20 kilo mer. Jag gjorde allt jag kunde för att dölja att jag svalt mig själv. Det jag ville undvika var att skickas till BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) eftersom jag var rädd att de skulle ta bort min ADHD-medicin eftersom det var den som fått mig att tappa aptiten.
Lindrade ångesten med medicin
Medicinen hjälpte henne att lindra ångesten och därför valde hon att hellre svälta sig själv.
– Tack vare medicinen kunde jag koncentrera mig på skolan, säger Matilda som paradoxalt nog läste hotell- och restauranglinjen och idag är utbildad konditor.
Matilda Mattsson
- Namn: Matilda Mattsson
- Ålder: 22 år.
- Yrke: Konditor.
- Familj: Hunden Wilmer, 1 år.
- Bor: Lägenhet i Halmstad.
Efter studenten mådde Matilda bättre under en period. Hon reste runt i världen och jobbade bland annat som volontär på ett katthem i Indonesien. När hon kom tillbaka hem till Halmstad efter en resa till Mexiko skaffade hon sig en egen lägenhet och hon fick fast jobb som konditor.
– Allt såg bra ut i början. Jag tyckte om att jobba, gillade mina arbetskamrater och trivdes i lägenheten. Jag skaffade mig även en liten mopedbil.
Men efter glada festkvällar på stan med kompisarna kom ångesten tillbaka. Matilda kände att den förvärrades när hon druckit alkohol. När hon sedan satt ensam i sin lägenhet på nätterna behövde hon inte vara orolig för hennes mamma eller någon annan familjemedlem skulle upptäcka vad hon gjorde. Det var då hon började skära sig.
– Jag började med att skära mig i låren med en kniv. Jag valde låren eftersom det var lättare att dölja såren för andra.
Kunde kontrollera smärtan – inte ångesten
Matilda beskriver det som att självskadebeteendet innebar en trygghet för henne. Till skillnad från ångesten var det en smärta hon kunde kontrollera.
– Den smärta jag fick av att skära mig lindrade min ständigt ilande ångest. Jag hade ångest för allt. Jag har alltid varit mycket självkritisk och inte tyckt att jag räckt till för mina vänner, att jag inte varit en god dotter och syster.
Till slut räckte det inte med att hon skar sig med en kniv utan hon började använda ett rakblad.
– Flera gånger skar jag mig så illa att jag höll på att förblöda och sex gånger fick jag ringa efter en ambulans.
Vid ett av tillfällena hamnade Matilda på psykakuten, men då var hon inte mottaglig för hjälpen hon erbjöds. Men en natt i april 2019 skedde det som skulle bli vändpunkten.
Blev tvångsintagen efter trafikolyckan
Till sin förtvivlan upptäckte Matilda att hon inte hade några rakblad hemma och satte sig i en bil för att köra till en affär och köpa nya.
– Det var så förvirrat och jag har minnesluckor av den natten. Troligen var inte ens några butiker öppna vid den tiden.
En kort sträcka från hennes lägenhet krockade Matilda med en lyktstolpe. Hela passagerarsidan på mopedbilen trycktes in och hon var millimeter från att få sin högerarm krossad.
– Jag skadade ena benet och fick nog även en hjärnskakning.
Några förbipasserande hjälpte den omskakade och chockade Matilda hem. Där hämtades hon av ambulans som körde henne akut till sjukhuset.
– Det var när de klippte upp mina byxor som vårdpersonalen upptäckte mina gamla skador. Jag skickades därifrån direkt till psykakuten där jag blev tvångsintagen i två månader.
Svårt att bryta självskadebeteendet
För första gången fick Matilda själv en inblick i varför hon skadade sig själv.
– Jag förstod att det var ett missbruk, något som gav mig en känsla av trygghet. Men det var ett missbruk som var svårt att bryta.
Matilda gjorde under förra året fler försök att skada sig själv och hon var tvångsintagen under flera månader. Under tiden hade hon dessutom blivit av med både sitt jobb och sin lägenhet och hon hade inte mycket att se fram emot den dag hon skulle bli utskriven.
– Jag älskade mitt jobb. Det fick mig att gå upp varje morgon, men nu fanns det plötsligt inte kvar längre.
Ytterligare ett återfall i självskadebeteendet sent förra hösten gjorde att Matilda måste göra något drastiskt om hon skulle överleva.
– Min mamma och min storebror var förtvivlade och fruktade att de vilken dag som helst skulle få ett samtal om att jag var död.
LSS-ultimatum och hunden blev Matildas räddning
Samtidigt fick hon ett ultimatum av vården. Om hon inte slutade med sitt självskadebeteende skulle hon placeras på ett LSS-boende. Det var då hon bestämde sig för att skaffa en hund.
– Jag har alltid haft mycket djur. När jag var liten hade jag marsvin och hamstrar och min mamma har en hund. Djur ger så mycket kärlek och kräver så lite tillbaka. Den sjunde januari, några dagar efter att hon skrivits ut från vuxenpsykiatrin, hämtade hon den då åtta veckor gamla valpen Wilmer. Det var kärlek vid första ögonkastet.
– Sedan den dagen har jag inte skurit mig eller skadat mig själv på andra sätt. Det har varit jättetufft, men jag har klarat det.
Wilmer har på flera sätt förändrat Matildas liv.
– Han har även fört mig och min familj närmare varandra igen och det är jag väldigt glad för, säger hon och ger sin älskade hund en liten godisbit.
Råd till föräldrar vars barn skadar sig själva
- Skuldbelägg inte ditt barn om du misstänker att det har ett självskadebeteende. Försök istället vara förstående.
- Var uppmärksam på de första tecknen som att ditt barn drar sig undan och verkar vara lite frånvarande.
- Var uppmärksam på om ditt barn gör som rutin att gå på toaletten direkt efter varje måltid eller om de gärna klär sig i bylsiga kläder för att dölja kroppen.
- Hör med skolan om de vet om ditt barn brukar äta i skolmatsalen.
- Ta ditt barn direkt till barn- och ungdomspsykiatrin om det har ett självskadebeteende. Det behövs professionell hjälp.
- Skaffa dig information och vänta inte med att kontakta vården.
Mår du dåligt? Här kan du få hjälp!
Funderar du eller någon i din närhet på att ta sitt liv? Det finns hjälp att få. Hit kan du vända dig om du behöver hjälp:
- 112. Ring nödnumret om du eller någon i din närhet befinner sig i akut fara.
- 1177 Vårdguiden. Hit ringer du för att få sjukvårdsrådgivning, och du kan också få uppgifter om var din närmaste psykiatriska mottagning finns. Hos 1177 Vårdguiden finns också en lista på jourtelefoner och chattar, dit du som mår psykiskt dåligt kan vända dig. Du hittar den här.
- Om du har akuta självmordstankar eller känner hopplöshet på något annat sätt, tveka inte att åka in till psykakuten för att får hjälp och stöd.
- Organisationen Mind har en självmordslinje, som du når antingen här via deras hemsida, eller på telefonnummer 90101. Självmordslinjen håller öppet dygnet runt, varje dag. Du har alltid möjlighet att vara anonym.
- Jourhavande medmänniska når du antingen via webben, eller på telefonnummer 08 - 702 16 80.
- Hos Suicide Zero finns information om självmord och du som är anhörig kan få konkreta tips på vad du kan göra för att hjälpa någon som mår dåligt.
- SPES – Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd, finns för dem som förlorat en närstående genom självmord. SPES har en jourtelefon och arrangerar samtalsgrupper.
