Carin och Micke lider av psykisk ohälsa: ”Innerligt glada att vi lever”
Hemma hos Carin Aissa Nabseth, 60 och Micke Tell, 51 i hjärtat av Stockholm är det en harmonisk stämning, hemtrevligt möblerat och mycket konst på väggarna. De själva utstrålar lugn och ro. De vill berätta om sin stora kärlek där de vilar som i ett bo av ejderdun. De är helt sårbara inför varandra och det de säger hamnar som gåvor i god jord. De lider båda av psykisk ohälsa.
När jag fick mina besvär diagnostiserade var det så många pusselbitar som föll på plats
När Carin var i tolvårsåldern började hennes svängningar som växlade mellan årstiderna.
–Det var jobbigt i både mellanstadiet och högstadiet. Jag hade en latent känslighet som jag dolde bakom en tuff yta. Inte ens min mamma kunde se den.
Carin utbildade sig till journalist och hade jobb på både informationsbyråer och tidningar. Än i dag frilansar hon.
– Första gången jag var inlagd på psyket för depression var 1994. Det var jättejobbigt och jag var helt däckad av starka mediciner. Ett år senare blev jag tvångsintagen och fick diagnosen bipolär 1, senare fick jag också diagnosen ADHD.
Se också: Frida Boisens mamma tog sitt liv ”för att hämnas”
Sedan dess har hon varit inlagd flera gånger.
– När jag fick mina besvär diagnostiserade var det så många pusselbitar som föll på plats. Jag hade varit så gränslös och haft det väldigt stökigt. Det är en befrielse att det finns orsaker till det och att det inte var mig det var fel på.
Schizofreni och bipolär typ 2
Micke berättar att han blev sjuk 2001 och har fått diagnosen schizoaffektivt syndrom som är en blandning av schizofreni och bipolär typ 2. Han har också haft svåra tvångssyndrom som gjorde att omgivningen tyckte att han betedde sig märkligt då han gick och vände på grenar, slog på elskåp och plockade skräp.
– Jag saknade kraft att leva, säger han dystert. Mitt känsloliv var så eftersatt. Ändå läste jag till civilekonom på universitetet, men jag mäktade inte slutföra utbildningen och började jobba på Posten istället.
Inlagd på psyket
Han mådde dåligt och gick i en terapi som ledde till att han blev inlagd på psyket. Alla hans försvar försvann i terapin och när han blev inlagd kunde han varken betala sina räkningar eller sköta sin hygien. Han har legat intagen många gånger, men inte sedan 2006.
Jag kände mig som om jag bara var min diagnos och skämdes inför andra
Både Carin och Micke har försökt ta sina liv.
– Jag har tänkt så mycket på att jag inte ville leva och 1997 gjorde jag ett rejält självmordsförsök. Men jag ville nog aldrig dö, det var ett rop på hjälp, berättar Carin.
Micke fyller i och säger att han försökt ta livet av sig två gånger.
– I perioder tänkte jag på det dagligen, det är så sorgliga tankar och det är så skönt att jag slipper dem nu. I dag är vi så innerligt glada för att vi lever både Carin och jag, säger han och ler.
Det kan vara mycket skamfyllt att lida av psykisk ohälsa och många gör sitt bästa för att dölja det.
– Jag kände mig som om jag bara var min diagnos och skämdes inför andra, säger Micke.
Carin fick råd av personer i sin närhet att det inte gynnade henne att berätta hur hon mådde, speciellt när hon sökte jobb.
– Jag berättade för en del vänner som försvann därför att de trodde att de skulle bli neddragna av mitt tillstånd. Men de flesta vänner tog det bra tack och lov, säger Carin.
Viktigt med rutiner och struktur
De har båda sviter efter att de varit sjuka. Carin är trött av medicinerna, har lite sämre minne, koncentration och kapacitet. Micke känner att han inte alls har samma arbetsförmåga som innan han blev sjuk. Micke har full sjukersättning och Carin sjuttiofem procent.
– Vi behöver båda mer tid för återhämtning och jag vilar en timme på dagen. Rutiner och struktur är väldigt viktigt för oss, så vi äter och lägger oss på bestämda tider, säger Micke.
Föräldrarna lite oroliga
Mitt i sina psykiska problem har Carin varit gift med två destruktiva män.
– Min första man träffade jag när jag var väldigt ung och gifte mig senare med. Efter två års förhållande började han misshandla mig med sparkar och tog stryptag.
De var gifta i drygt två år innan hon fick kraft att lämna honom.
– Sedan träffade jag man nummer två som kuvade mig, stängde in mig och slog mig ibland helt oprovocerat. Han blev dömd till rättspsykiatrisk vård. Jag tyckte så synd om honom och vi började om när han kom ut, då slog han mig inte men utsatte mig för psykisk misshandel innan vi skildes.
Micke hade haft några förhållanden innan han blev sjuk och trivdes sedan relativt bra med singellivet.
–Jag körde på i ensamspåret och det var rätt skönt, men kanske lite fegt också. Jag längtade egentligen efter att vara tillsammans med någon och var på några misslyckade dejter.
Vänskap blev till kärlek
Micke hade börjat gå på en möteslokal för människor med psykisk ohälsa. Carin kände sig ensam och fick höra talas om lokalen och gick dit 2013. Där möttes de och det blev början på ett helt nytt kapitel i deras liv.
– Jag märkte på en gång att Micke var lätt att prata med, säger Carin. Han har humor och vi blev så goda vänner att vi var där varenda dag. Jag var också attraherad av honom, men var inte säker på vad han ville.
Carin bjöd hem honom tillsammans med en kompis.
– Det är så skönt att vi lärde känna varandra som vänner under ett halvår innan vi gick in i ett förhållande.
En kväll då Micke skulle över till Carin sa han att han tagit med sig sina antidepressiva mediciner ifall han skulle bli kvar över natten. Det blev startsignalen på en gigantisk kärlek.
Sedan gick allt väldigt fort och efter en och en halv månad lade de bud på lägenheten som är deras gemensamma kärleksnäste.
– Mina föräldrar blev lite oroliga för att det gick så fort, berättar Carin. Men jag sa att den här gången är det rätt. Och så är det också.
De flyttade in i sin lägenhet i november 2013, förlovade sig på Alla hjärtans dag 2014. I juli samma år gick Micke ner på knä och friade, de gifte sig i augusti och for på bröllopsresa till Madeira.
– Det var en helt otrolig tid, vi var himlastormande lyckliga och lyckan verkar aldrig ta slut, säger de unisont.
Alltid tillsammans
Carin och Micke är varandras bästa vänner, kärlekspartners och arbetskamrater. De är tillsammans dygnet runt och tröttnar aldrig på varandra.
– Jag tänkte att vi kanske skulle nöta ut varandras sällskap, säger Carin och skrattar åt minnet.
Men tvärtom, delad glädje är dubbel glädje. Eftersom de bor ganska stort får de utrymme var för sig. Micke skriver musik och spelar flera timmar varje dag i sitt arbetsrum och Carin skriver i sitt.
Vi har blivit så friska, lugna och stabila i våra sjukdomar och känner en stor trygghet hos varandra
– Vi har blivit så friska, lugna och stabila i våra sjukdomar och känner en stor trygghet hos varandra, säger Micke och tittar ömt på sin Carin.
De pratar med varandra om allt, från den skam som deras psykiska ohälsa fört med sig till vad de ska ha till middag.
– Men vi är inte bara hemma utan älskar kultur, konst och musik och går gärna på konserter och teater. Alltid hand i hand förstås, säger Carin.
De ger varandra kärleksbetygelser hela tiden för det är så viktigt för dem att visa ömhet och bekräfta varandra.
Carin har problem med sina fotleder och Micke skjutsar henne.
– Det är så underbart att vara behövd av någon som man älskar.
Stöttar varandra
Båda har ju stor erfarenhet av psykisk ohälsa och läser direkt av om någon av dem mår lite dåligt. Då stöttar de varandra.
Carin säger att Micke är den finaste människa hon någonsin träffat, han är så lugn och rolig. Han är en ängel för henne. Och Micke känner att Carin är ljuset i hans liv som han älskar att göra saker för, han brukar kalla henne för Ängla.
Det som bär dem är respekt, kärlek och ömhet.
– Vi passar så bra ihop och missar inte ett tillfälle att säga hur mycket vi älskar varandra.
De jobbar också ihop med föredrag och kurser om psykisk ohälsa för bland andra vårdpersonal och polis.
De strålar av kärlek och säger att de inte riktigt kan förstå att just de skulle ha fått så mycket kärlek i sina liv.
Hela livet har blivit så mycket roligare
– Vi har haft sådan tur, efter alla nattsvarta år. Hela livet har blivit så mycket roligare.
Båda känner sig stabila i sina sjukdomar genom rätt medicinering och har en stor trygghet i varandra.
– Jag litar till tusen procent på Micke, säger Carin och Micke blinkar och kontrar med att han litar på Carin till hundra procent. Och så skrattar de.
Foto: Theresia Köhlin och privat
