Skapandet blev Majas väg ut ur utbrändheten
Maja var bara 19 år gammal när hon drabbades av utmattningssyndrom. Mitt i den obeskrivliga tröttheten, där hon knappt klarade av att sitta upp, var det kärleken till skapandet som till sist gav henne energi att resa sig igen.
På golvet och i det lilla sovrummet ligger tyger på hög och på klädställningarna trängs de lekfulla klädesplagg som hon sytt under våren och sommaren.
Maja Delborn, 25 år, hade precis tagit studenten och flyttat från hemorten Skellefteå för att bo och jobba i Stockholm. Men hon hann inte vara på jobbet i mer än en vecka innan hon kraschade.
– Jag minns tydligt dagen då jag blev dålig, det hände verkligen över en natt. Jag fick migrän och kunde inte sluta gråta.
Fel diagnos
Trots att hon mådde allt sämre fortsatte Maja att jobba, tills det en dag inte gick längre. Efter jul beslutade hon sig för att flytta hem igen. Kanske var det bara flytten som blivit för intensiv? Men väl hemma i föräldrarnas lägenhet tog tröttheten över allt mer.
Se också: Så kommer du i gång med punch needle-broderi
– Jag visste inte att en människa kunde bli så slutkörd. Det första året efter att jag kommit hem klarade jag knappt att sitta upp. Om jag skulle någonstans var energin slut redan efter att jag klivit ut ur duschen.
Först blev Maja diagnostiserad som deprimerad och fick höra att hon helst skulle leva sitt liv som vanligt, men föräldrarnas välmenta peppande blev kontraproduktivt. Och även om det hjälpte att få rätt diagnos, utmattningssyndrom, så var det ingen som begrep varför Maja blivit utbränd. Hon var ju så himla ung.
Utmattningen ledde till en sjukskrivning som varade i fem år. Flera gånger försökte Maja ta sig tillbaka – utan resultat. Varje april sökte hon förgäves till höstens utbildningar i hopp om att vara återställd till terminsstarten i september, och efter tre år bedömde Försäkringskassan att hon var helt återställd. Hon försökte arbeta, men klarade av allt färre timmar i veckan.
– Jag hade svårt att acceptera att jag var sjuk och ville verkligen prestera. Men när man jobbar räknar folk med att man dyker upp, det blev inte hållbart, säger Maja.
Broderade i protest
Ända sedan hon var liten har Maja sett sig själv som en kreativ person. Barndomsdrömmen var att bli ”professionell pysslare” och efter ett år av att bara kunna ligga raklång var skaparlusten det som först återvände till henne, och sakta fick utmattningen att vända.
– Det gick som i sjok. Jag började måla. På golvet hos mamma och pappa satt jag och blandade färg. Canvas efter canvas efter canvas. Det var en sådan lättnad att äntligen ha hittat någonting som inte förbrukade all min energi. Jag målade i ett par veckor, sedan började jag väva. Jag byggde en ram och vävde väggbonader ett tag. Sedan började jag göra pärlor i cernitlera.
När hon skapade tystnade frågorna och det dåliga samvetet en stund och efter några månader av att prova på olika konstformer fastnade Maja för att brodera. Genom av nål och tråd kunde de skadliga tankarna inte bara dämpas, utan ta form och utmanas. I mjuka färger, omgärdade av blomsterkransar och löv, kändes de förebrående råden om att rycka upp sig, ta en promenad och att ”alla minsann är trötta” skrattretande banala.
– Det ledde till ett projekt jag hade på Instagram som hette ”Psyksjukan och broderi”. Jag broderade ner sådana typiska repliker som man möts av när man är sjuk. Det var terapeutiskt för mig och blev väldigt uppmärksammat.
Gör podcast om skapande
I dag har Maja varit sjukskriven i snart sex år, men på senare tid har hon varit allt annat än sysslolös. Fram till för ett år sedan broderade hon bonader som belyser psykisk ohälsa.
På det egna företaget ”Orken” säljer hon knutformade örhängen gjorda i lera och hon har börjat blogga på forumet Just Wanna Have Fun. I mars 2020 startade hon tillsammans med vännen Matilda Kjellmor podcasten Skapat, där de intervjuar konstnärer och kreatörer i Skellefteå om deras tankar kring just skapande. Under våren har hon dessutom upptäckt ytterligare ett utryck för sin kreativitet, vilket snabbt lett till ännu mer uppmärksamhet och hyllningar.
– Jag har börjat sy! Jag älskar kläder, på alla sätt och vis och har alltid stilkonversationer med mina kompisar. Dessutom var det i början av coronapandemin när inget annat var särskilt muntert.
”Madicken-rutiga” blusar med överdimensionerade puffärmar och nätta små knytdetaljer. Kjol och topp med åtsmitande smockdetaljer och så volanger som för tankarna till gräddiga bakverk. I samband med att bloggforumet hade en klädutmaning visade Maja upp några av de plagg hon hade sytt, och reaktionerna var överväldigande positiva.
– Jag syr sådant jag vill ha, såklart, men framför allt känns det så härligt att få sy. Slutprodukten är inte så viktig.
Kläderna sys uteslutande av tyger, oftast lakan och gardiner, som Maja hittat second hand och tillsammans med vännen Sophie har hon en digital syklubb där de syr efter olika teman.
Slutade försöka bli frisk
Det har gått nästan sex år sedan Maja gick in i väggen, och äntligen känner hon sig på väg tillbaka. Länge har hon undrat varför hon blev utbränd, men i alla fall vet hon vad som fått henne att må bättre.
– Min återhämtning har till stor del handlat om att sluta försöka bli frisk, säger hon och fortsätter.
– ”Sov bra, ät bra, drick mycket vatten. Undvik koffein, gör yoga, gå på promenader i skogen, ta mikropauser…” Det finns så mycket man ska göra för att vila sig i form – till slut har man ett fullspäckat schema fullt av krav.
Viktigast när man är sjuk är att hitta någonting att göra som på riktigt känns kravlöst och lustfyllt, menar Maja.
– I början vägde jag alla val utifrån huruvida det skulle göra mig trött. Att träffa en kompis innebar att jag behövde sova en hel dag eller tvingas ställa in någonting annat, så det var ett omoraliskt val.
Att tänka på det sättet var kontraproduktivt och gjorde Maja ledsen och orolig. När hon började göra det hon ville mådde hon bättre. Att träffa en kompis var utmattande, men också givande och roligt.
– Jag behövde sluta fatta alla beslut utifrån målet att bli bättre och istället söka det som gav mig lust. För mig är sömnaden lustfylld. För någon annan kan det vara att baka bröd, vara i skogen, läsa serietidningar. Men det är viktigt att hitta någonting att göra för en själv.
Vill vara mer än sjuk
Under sommaren har Maja bott hos sina föräldrar i Skellefteå, men till hösten ska hon flytta till Dalsland för att studera konst och designhantverk. Den här gången känner hon sig redo.
– Jag vill vidare nu. Ett tag övervägde jag att fortsätta med broderiet, men jag vill inte hålla fast i utbrändheten som del av min identitet, även om det var nödvändigt i början.
Att plugga gör Maja för sin egen skull och det är bara hon som drabbas om tröttheten skulle ta över. Det, att ingen annan förlitar sig på hennes prestation, hoppas Maja ska underlätta övergången från sjukskriven till student.
Dessutom känns drömmen om att bli en ”professionell pysslare” allt mer realiserbar.
– Det känns otroligt att få göra någonting som jag själv vill och har valt. När man är dålig består ens liv till så stor del av att bara hänga med, utan kontroll över sitt liv. Det sjuka har kontrollen.
I framtiden hoppas Maja må bra nog för att jobba.
– Jag vill ha ork och klara av att göra det jag vill. För jag vill jobba med det här. Att få formge, designa, det är allt jag vill göra. Och det kommer jag göra, jag vet bara inte i vilken form. Det är skönt att det inte ska ske nu utan att jag först får plugga. Det är ju faktiskt en del av vägen.
