Marie: Min farmors öde skrämmer mig – rädd för att själv drabbas

Efter reklamen: Nina Gunke efter sin alzheimerdiagnos: "Vill inte gömma mig"

Hela min familj bär på en skräck att drabbas av Alzheimers sjukdom. Vi har sett hur den bryter ner en människa. Min farmor fick sjukdomen och levde med den i tjugo år. Och det finns ju en viss ärftlighet.

Vi försöker hålla de iskalla tankarna borta med skämt. När vi glömmer något skojar vi bort det och säger:

– Det är bara min alzheimer light, ni vet …

Men det senaste året har hotet blivit allvarligare. Min farbror Rickard hade plötsligt glömt att min dotter Maja tagit studenten, fast han var med.

När jag berättade att hon nog skulle komma in på den högskoleutbildning hon ville, tack vare sina höga betyg, förstod han inte vad jag menade – lilla Maja på högskolan?

Blir särskilt tydligt under påskhelgen

relationerBirgitta: Jag är orolig över mitt barnbarns uppfostran

Jag gav honom många ledtrådar, som att han faktiskt varit på studentfirandet, och plötsligt föll polletten ner. Jag låtsades som ingenting, men det högg till i mitt bröst.

Skulle farbror Rickard bli nästa att drabbas?

Polisen ringde till oss

Med farmor började det just så. Hon glömde saker. Hon kunde till exempel tända en ny cigarett fast det redan låg en tänd i askfatet. Och det blev snart värre. Hon hittade inte längre hem när hon gjort ärenden i byn.

Lyckligtvis kände hon alla och de snälla byborna hjälpte henne.En morgon mötte en nyinflyttad kvinna farmor på busshållplatsen. Farmor stod och väntade på bussen – i nattlinne och morgontofflor.

”Började bli riktigt oroliga”

relationerDaniella: Vi adopterade – fick en chock bara veckor senare

Kvinnan förstod att allt inte stod rätt till och övertalade farmor att följa med in till en granne. De kände ju farmor och kunde hjälpa henne hem.Men utflykterna ökade i antal och längd, och det hände flera gånger att polisen i ringde hem till oss och så fick pappa åka och hämta henne.

Till slut bestämdes det att farmor skulle flytta hem till oss. Mamma och pappa jobbade hemma med egen firma, så de tyckte det var en bra lösning. De förstod inte att det var alzheimer.

Jag tror inte det var en bra idé att ta hem farmor. Hon blev bara än mer förvirrad och ville hem till farfar (som hade varit död i tio år då). Ibland fick hon klara stunder och då led hon av sin sjukdom och blev så ledsen.Farmors personlighet förändrades.

Förstod inte vad han såg i henne

relationerKristina: Jag var svartsjuk på min sons flickvän

Värre med stigande ålder

Hon som varit så mild och god blev nu rasande för helt obegripliga saker och anklagade oss bland annat för stöld. Till slut tog vi henne till en läkare och fick veta att det var Alzheimers sjukdom. Det var en lättnad när hon fick flytta till ett vårdboende.

Efter reklamen: Det här är ALS – så utvecklar det sig

Ännu några år kunde hon prata med oss, även om hon rörde ihop det mesta, men de sista tio åren kunde hon inte tala begripligt eller äta själv. Och så nu farbror Rickard!

– Rickard verkar inte minnas så bra, sa min pappa när vi träffades senast.

Blir det värre får vi naturligtvis hjälpa farbror Rickard, men vi hoppas fortfarande att det bara är sviktande minne på grund av stigande ålder.