Kristina: Jag var svartsjuk på min sons flickvän – förstod inte vad han såg i henne

Efter reklamen: Se också: Det här borde du fråga dina mor- och farföräldrar

Min son, Karl, fick sin första flickvän när han började på gymnasiet. I början var det ganska sött att se Karl så förälskad. Hans ögon lyste när han talade om Asta, och han blev röd om kinderna om hon ringde eller skrev medan han var tillsammans med oss.

Det dröjde inte länge innan Asta började vara mer eller mindre fast inventarie hemma hos oss. Hon åt ofta middag hos oss, och efter lite förhandling gav vi tillstånd till att hon också skulle få övernatta på vardagar. Jag var väl medveten om att om vi skulle kunna se Karl på daglig basis var vi tvungna att ge avkall på den gamla husregeln om att man inte fick ha övernattande gäster på vardagar.

Satt djupa spår

relationerHelena: Skolan var en ren mardröm

Vi bor inte i en stor villa, så det var lite av en omställning att plötsligt ha en extra ­person att förhålla sig till på morgonen. Det handlade mest om att vi ju inte kände Asta särskilt väl och plötsligt skulle vi förhålla oss till ­henne vid frukostbordet.

Hon verkade osjälvständig

Jag brukade gå runt i trosor och linne eftersom jag började senare och därför först gjorde mig i ordning när pojkarna redan hade åkt till skolan. Men nu började jag ta på mig kläder så fort jag gick upp. Det var inte för att Karl hade bett mig om det, men jag kände mig inte riktigt lika avslappnad när Asta var där.

Om jag ska vara ärlig så var jag inte särskilt förtjust i Asta överlag. Jag tyckte att hon verkade lite tråkig och osjälvständig, och jag förstod inte vad Karl såg i henne. Han hade alltid varit en kille som hade tusen bollar i luften, medan det inte verkade som att Asta hade något att göra alls. Hon var alltid med när Karl skulle göra något med sina vänner, som om hon inte hade några egna.

Det var som om de inte kunde göra något utan den andra, vare sig det var läxor eller sociala arrangemang. När Karls lillebror Andreas fyllde 13 år frågade Karl om Asta fick följa med till familjens födelsedagskalas. Han hade redan varit på flera ­evenemang i Astas familj. Jag måste erkänna att jag helst ville vara utan henne, men Andreas hade inget emot det, så han sa ja innan jag hann tänka ut något klokt att säga.

Min man förstod inte ­varför jag inte ville involvera Asta mer i vårt liv. Han tyckte att vi bara skulle vara glada för att Karl inte verkade tycka att vi var pinsamma eller konstiga i så hög grad att han hellre höll sin flickvän på långt avstånd från oss! Det hade han förstås rätt i, men jag kunde ändå inte låta bli att bli irriterad över att ha fått en extra familjemedlem som jag inte hade bett om.

Kändes som att jag förlorade min son

Jag krympte när släktingar eller kollegor frågade om min svärdotter. Så såg jag inte alls Asta. Herregud, hon var Karls första flickvän och det skulle säkert komma många fler efter henne.

Jag tyckte att det hade gått överstyr med Asta och jag var orolig för om han missade ­något. Tänk om hans gymnasietid bara gick förbi honom utan att han märkte det? Han gick fortfarande på fester på helgerna och träffade vänner, men alltid med flickvännen vid sin sida. Jag förstod helt enkelt inte hur de inte kunde tröttna på varandra!

Min man deltog aldrig i min verbala kritik av Asta, som ändå hade blivit min favorit­aktivitet på kvällarna när vi äntligen hade lite privatliv. Jag hade alltid haft ett mycket nära förhållande till Karl, så det kändes lite som att jag hade förlorat honom, eftersom han aldrig valde mig längre.

Anonyma brevet blev droppen

relationerElsa: Min väninna fick nog och flyttade efter alla rykten

Till och med matematik­läxorna, som jag alltid hade hjälpt honom med, klarade han nu själv, tätt flankerad av Asta. Jag försökte verkligen dölja min missnöje, för jag var väl medveten om att det inte skulle uppskattas om Karl fick reda på att jag inte gillade hans flickvän.

Men när mina svärföräldrar bjöd in hela familjen till Kroatien på sommarsemestern, avslöjades jag. Mina svärföräldrar hade från ­början sagt att de gärna ville betala för alla – även Asta, om Karl ville ta med henne. Jag tyckte att det var helt galet av dem att erbjuda det, varför i hela världen skulle hon vara med på vår familjesemester?

Ville inte ha med henne på semestern

Jag hade sett fram emot att äntligen få lite egentid med min son igen, så jag sa att de inte skulle tänka på det, han ville inte ha med henne. Mina svärföräldrar valde ändå att fråga Karl bakom min rygg, så jag hamnade i en riktigt dum situation när jag sa till Karl att det skulle bli härligt att åka på semester, bara vi som familj.

Han tittade lite oförstående på mig, och jag förklarade att det skulle bli alldeles för dyrt för hans farmor och ­farfar om de också skulle bjuda med henne. Jag såg besvikelsen i hans ögon när han ­insåg vem det egentligen var som inte ville ha Asta med. Jag kände mig inte direkt stolt över situationen.

Sekunder senare vände han om och gick till sitt rum.

Innan jag hann samla mig och komma på något ­vettigt att säga, kom han ut med en sportväska full med kläder. Han skulle till Asta! Det var inte lätt att berätta för min man att jag hade blivit ­tagen på bar gärning när jag försökte ljuga för att slippa ta med Asta på semestern. Jag hade verkligen gått för långt.

Min man tittade allvarligt på mig och sa att nu var det dags för mig att lägga bort svartsjukan och börja bete mig som den vuxna människa jag var. Hans ord träffade mig, för han hade ju rätt. Jag fick erkänna för mig själv att jag var väldigt svartsjuk på min sons flickvän. Jag kände att hon tog min son ifrån mig.

Äntligen fick jag svaren jag sökt efter

relationerMia: Mamma avslöjade sanningen när hon blev allvarligt sjuk

Men egentligen var det ju jag själv som skjutit bort ­honom genom att vara så ­fyrkantig. Jag ringde Karl ­dagen efter för att be om ursäkt. Men skadan var redan skedd, och han vägrade komma hem. Han sa att han var besviken på att jag hade försökt ljuga för honom.

Jag förstod honom verkligen. Jag var också rätt besviken på mig själv. Tänk att jag hade varit så egoistisk och inte ens försökt ge Asta en chans. Jag kände mig verkligen skamsen. Det var bara ett par veckor kvar tills vi skulle åka på semester allihop, och jag såg inte fram emot det över huvud taget. Jag skulle tillbringa en vecka med en son som var djupt besviken på mig och en svärdotter som jag hade pratat illa om. Nu var det upp till mig att få det att fungera, det var jag helt medveten om.

Tog mitt förnuft till fånga

Jag svalde därför all skam och ringde till Karl och frågade om han ville gå en promenad. Vi hade gått många promenader tillsammans genom åren. Det var så vi pratade om både de lätta och de svårare sakerna i livet. Den här gången var det jag som behövde prata.

Jag bad om ursäkt till min stora son och försökte förklara mitt dumma beteende. Han tyckte tydligen att det var ganska knasigt att jag hade känt att Asta skulle ta honom ifrån mig.

– Du är ju fortfarande min mamma, och jag är inte ens gammal nog att flytta hemifrån, sa han med ett snett leende.

Han tyckte inte att det ena behövde utesluta det andra, vi kunde ju fortfarande göra saker tillsammans. Jag skulle bara fråga, som han sa.

Det gick upp för mig att det hade jag inte alls tänkt på. Jag hade bara gått och väntat på att en förälskad tonåring skulle ta initiativet, och det var kanske inte så realistiskt. Jag lovade Karl att ge Asta en rättvis chans, så jag kunde lära känna henne bättre och inse att hon faktiskt var en både snäll och rolig tjej.

Sommarsemestern slutade med att det blev riktigt bra. Alla hade en trevlig vecka, och jag kom närmare Asta. Jag upptäckte att Karl hade rätt. Hon är en rätt gullig tjej. Kanske är det inte Asta som Karl är tillsammans med nästa sommar, men så länge hon är en del av Karls liv, är hon välkommen i vårt hem.