Elsa: Min väninna fick nog och flyttade efter alla rykten – anonyma brevet blev droppen

Efter reklamen: Se också: Det här tittar dina gäster på när de är hemma hos dig – rum för rum

Jag hade just kommit hem när det knackade på dörren. En vacker kvinna i min egen ålder stod utanför och log brett.

– Ursäkta att jag tränger mig på, började hon. Men min man och jag har precis flyttat in, och när jag såg dig bestämde jag mig för att komma över och presentera mig.

Jag kände väl igen henne. Det var vår nya granne. Hon och hennes man hade flyttat in ett par dagar tidigare och jag hade själv varit på väg att presentera mig, men det hade inte blivit av. Nu stod hon framför mig och jag bjöd naturligtvis in henne.

Hon presenterade sig som Britta, hennes man hette Erik och var försäljare och reste mycket i jobbet. Själv var hon revisor och jobbade hemifrån för en stor revisionsbyrå.

”Handlar om lust till livet”

relationerSofia Löfgrens sexnoveller gör succé – vill bryta tabun

Medan vi pratade fixade jag kaffe. Britta frågade vad vår by hade att erbjuda. Jag tittade oförstående på henne, men innan jag hann säga något fortsatte hon.

– Jag känner ju till att här finns en livsmedelsbutik och ett församlingshus. Men används det till något?

– På vintern är där gymnastik en gång i veckan, annars inget, förklarade jag.

– Så synd! Ett sådant hus ska användas. Jag trodde att det var en samlingsplats för alla möjliga roligheter. Eller ni kanske inte umgås i byn?

– Jodå, men vi springer liksom inte ner dörrarna hos varandra.

– Det är inte så jag menar, sa Britta. Men i ett litet samhälle måste det hända något då och då för att det inte ska dö ut.

Britta tyckte att vi kunde bilda en förening och bjuda in intressanta föredragshållare, ha musikaftnar, bokcirklar.

– Möjligheterna är ju enorma! utbrast hon med ett smittande skratt.

Satt djupa spår

relationerHelena: Skolan var en ren mardröm

Hon hade ju rätt. Församlingshuset borde användas oftare. Vi var eld och lågor och märkte inte att tiden gick. När min man Janne och barnen kom hem presenterade jag dem för varandra och märkte till min förvåning ett litet sting av svartsjuka när jag så hur Janne lyste upp när han tittade på Britta.

– Oj, nu måste jag gå hem. Jag har redan tagit för mycket av din frus tid i anspråk, sa hon och log mot Janne.

På väg ut genom dörren vände hon sig mot Janne och sa:

– Det är väl inte så att du kan få tid över att hjälpa mig med en kran som droppar?

– Det kan jag fixa genast, svarade Janne och följde med Britta.

Fick vår by att leva upp igen

Under året som kom visade sig Britta vara en eldsjäl. Hon inte bara pratade om sina idéer, utan arbetade för att genomföra dem. Sakta började vår lilla by vakna till liv.

Britta kollade upp vem som läste böcker och startade en bokklubb. Hon arrangerade föredrag och fixade gemensamma middagar som gjorde stor succé. Mitt i allt såg Britta till att allt fungerade.

Hon älskade att vara i centrum och charmade de flesta – både kvinnor och män. Det senare sågs dock inte med blida ögon och en och annan började viska bakom hennes rygg. Illvilliga rykten om att hon hade ihop det med flera av byns män spreds. Jag skrattade bort påståendena, men skvallret sådde tvivel.

Han sårade mina känslor

relationerCharlotte: Min man vann på Triss – blev en kris i relationen

Även jag hade reagerat på att männen stod i kö för att hjälpa henne med olika saker. Själv skyllde hon på att hennes man så sällan var hemma.

– Hans jobb går före allt annat. Han har flera hundra resdagar om året och jag är inte så händig, klagade hon en gång när vi fikade.

Frågade min make om det stämde

Samma kväll när vi låg i sängen frågade jag Janne vad han tyckte om Britta och att hon behövde så mycket hjälp. Han tittade roat på mig:

– Är du svartsjuk?

– Nja, jag vet inte. Men det pratas ju i byn och jag kan inte låta bli att undra.

– Du behöver inte vara orolig. Visst är Britta både öppen och jättetrevlig, men hon har aldrig antytt något annat än att hon behöver hjälp med det praktiska. Om hon gjorde det skulle jag aldrig mer gå dit.

Jag blev glad för Jannes svar och kunde somna lugnt. Jag litade fullständigt på min man.

Några dagar senare när jag lagade mat kom Britta rusande och kastade sig ner vid köksbordet. Hon hade gråtit.

– Faaan vad människor är elaka, sa hon. Nu är det nog! Jag hatar den här byn!

Jag undrade vad som hänt och då forsade det ur henne. Hon hade inte undgått skitsnacket som följt i spåren av hennes projekt. En del var avundsjuka på hennes driv och uppmärksamheten hon fått. Vissa hängde upp sig på hennes popularitet bland männen. Men nu hade bägaren runnit över.

– Erik har fått ett anonymt brev där det påstås att jag är otrogen. Som väl är litar vi på varandra.

Sedan släppte Britta nästa bomb.

– Men jag struntar i detta, för Erik och jag ska flytta tillbaka till Stockholm. Han har fått en tjänst på huvudkontoret.

Britta och Erik flyttade efter några månader. Vi är många som saknar henne och vill hålla liv i hennes idéer. Tillsammans försöker vi också hitta på nya, givande projekt – i Brittas anda.