Malin och Jacob kämpar för att få vara tillsammans: Vi vill leva som man och hustru
Nu kämpar Malin och Jacob för att få bo tillsammans och dela vardagen.
Det är fredag eftermiddag och Malin Hubertsson har precis kommit hem från den dagliga verksamheten hon går på i Multihuset i det nordskånska samhället Broby. Hennes pojkvän Jacob Andersson är här och tar emot henne med en varm kram och en puss.
– Min dröm är att jag också kan få gå på daglig verksamhet här i Broby, säger han.
I lägenheten väntar också Jacobs föräldrar Charlotte och Kenneth Andersson. De ska skjutsa hem Jacob och Malin till hans lägenhet i Ängelholm där de ska tillbringa helgen.
– Det är lite mer att göra i Ängelholm. Där finns fler biografer och caféer så vi tycker det är trevligt att vara där också, men det är här i Broby som vi har flest vänner, säger Malin.
Både Malin och Jacob har Downs syndrom. De är födda med en kromosom för mycket. Men trots deras intellektuella funktionsnedsättning är båda framåt och självständiga.
Möttes på skolan
Berättelsen om hur de fann varandra och blev ett par är som en vacker saga som de gärna delar med sig av.
Första gången de träffades var för tolv år sedan och platsen var Glimåkra folkhögskola. Jacob, som är född och uppvuxen i Vejbystrand utanför Ängelholm, kom dit för att gå på baslinjen, vilket är ett utbildningsprogram för personer med intellektuella funktionshinder.
– Jacob vill inte alls gå på den utbildningen så långt hemifrån. Han grät i bilen på vägen dit. Men han ändrade inställning helt – efter bara ett par veckor och vi fick snart reda på varför, minns hans mamma Charlotte med ett leende.
På den utbildningen gick nämligen redan Malin och det var hon som var anledningen till hans tvära kast i synen på skolan. Redan första dagen la de båda ungdomarna märke till varandra och de blev snabbt goda vänner. Under det första året var de bara vänner. De hade sedan tidigare pojkvän respektive flickvän, men de relationerna avvecklades i takt med att deras känslor växte sig allt starkare för varandra.
–Jag uppskattade Jacob för att han var så lugn och snäll. Jag kände mig redan från början trygg i hans sällskap, säger hon.
Jacob ler glatt och nickar igenkännande.
– Och jag föll för dina ögon. Jag tyckte att det strålade från dem, säger han.
Malin Hubertsson och Jacob Andersson
Ålder: 35 respektive 32 år.
Familj: Varandra, föräldrar, syskon och syskonbarn.
Bor: I Broby respektive Ängelholm.
Men det var först i samband med ett skoldisco i aulan ett år senare som de blev ett par på riktigt. De älskar båda att dansa och lyssna på svängig musik och till slut tog Jacob mod till sig och frågade Malin om hon ville dansa med honom.
– När jag dansade med Malin och höll henne nära mig kände jag att jag var jättekär. Jag kände att jag alltid ville vara tillsammans med henne.
Dansade till Kikki Danielsson
Låten de dansade till när det sa ”klick” på allvar glömmer de aldrig.
– Det var Kikki Danielssons Bra vibrationer, säger han.
– Den har blivit vår låt sedan dess, säger hon.
Intresset för dans har gått som en röd tråd genom hela deras drygt tio år långa kärlekssaga.
Jacobs mamma Charlotte sätter på Bra vibrationer och när de första tonerna hörs för Jacob ut Malin på vardagsrumsgolvet och tar en svängom med henne.
Det blir både bugg och tryckare med en avslutande kyss innan de sätter sig i soffan igen för att fortsätta intervjun.
– Det händer ofta att vi dansar med varandra när vi plötsligt känner för det. Men det är inte bara Kikki vi lyssnar på. Vi tycker båda mycket om musik. Det blir mycket dansbandsmusik och vi gillar även att titta på Melodifestivalen, säger hon.
Under åren i Glimåkra bodde de inackorderade på folkhögskolan. Varannan helg tillbringade de på skolan och varannan helg var de antingen hos hennes föräldrar i Broby eller hos hans i Vejbystrand.
– Vi lyckades tjata oss till att de fick gå ett år extra på basprogrammet. Det betydde mycket för Jacobs utveckling, säger hans mamma.
Efter utbildningen återvände Jacob till Ängelholm där han fick en egen lägenhet. Han fick praktik i affärer och storkök. Malin gick på daglig verksamhet i sin hemkommun, och för deras respektive föräldrar innebar det mycket skjutsande.
Jacobs matglädje och jobben i storkök gjorde att både han och Malin gick upp i vikt. Deras föräldrar tog då initiativ till en utbildning i kost och hälsa för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Glimåkra folkhögskola nappade på idén och startade en tvåårig utbildning. Återigen fick Malin och Jacob bo ihop och tillbringa den mesta av tiden tillsammans.
Förra våren gick de ut skolan och det var då problemen med att han var skriven i Ängelholm och hon i Östra Göinge kommun blev aktuella på nytt. Jacob vill gå på daglig verksamhet i Broby tillsammans med sin flickvän, men det får han inte för sin hemkommun. Eftersom han är skriven hos föräldrarna ska han enligt kommunen också gå på daglig verksamhet i Ängelholm.
– Det är tråkigt, säger Jacobs mamma. Och det märkliga är att de styrande i de båda kommunerna har helt olika uppfattning. Östra Göinge är positiva, men Ängelholm säger alltså nej.
Ärendet är överklagat till förvaltningsrätten. Verksamhetschefen Filippa Swanstein på Ängelholms kommun säger till Året Runt att de bara följer lagen:
– Är man skriven i vår kommun är det här man kan ansöka om och erbjudas daglig verksamhet. Vi har inte infört LOV (Lagen om valfrihet) av insatser till personer med funktionsnedsättning.
Hon kan inte svara på varför Östra Göinge kommun resonerar annorlunda.
– Men om förvaltningsrätten gör en annan bedömning rättar vi oss naturligtvis efter det. Vi ser fram mot en prövning. Det behövs ett prejudikat.
Malins och Jacobs diagnoser gör att de behöver mycket stöd och hjälp i vardagen. Därför är det ingen bra lösning att någon av dem lämnar sin kommun helt och hållet. Hur det än går tänker Malin och Jacob inte låta byråkrati och långa pendlingsresor separera dem.
– Malin betyder mycket för mig. Hon har gett mig en bra självkänsla. Det hade jag inte när jag kom den första dagen till Glimåkra.
Sedan de gick ut skolan förra sommaren har Jacob i veckorna bott i hennes lägenhet i Broby. Även om han inte gått på daglig verksamhet har han inte varit sysslolös. Han har gott om vänner i det lilla samhället och spelar både innebandy och fotboll.
Stor förlovningsfest
I höstas ställde Malin och Jacob till med en hejdundrande förlovningsfest på Folkets hus i Broby för släkt, vänner och studiekamrater från Glimåkra folkhögskola. Egentligen var det en rejält försenad fest. De förlovade sig redan 2016 på Gran Canaria.
Tanken är nu att de ska gifta sig så fort de kan.
– Vår dröm är att få leva ihop som man och hustru, säger Malin. Vi vet att vi inte får skaffa barn eftersom vi har Downs, men vi har syskon och syskonbarn som är som vår familj.
Varje dag anstränger de sig för att bejaka kärleken till varandra. Det kan vara ett vänligt ord, en puss på munnen eller bara vetskapen om att de finns där för varandra.
– En av de saker som jag tycker så mycket om med Jacob är att han kan prata om känslor. Han är en känslig kille, säger hon.