Jonas och Anna är bästa vänner – hjälpte henne att hitta kärleken igen

Efter reklamen: Se också: 10 frågor alla borde ställa till sin bästa vän

Anna Ginsthammar och Jonas Wiman träffades av en slump när hon jobbade som metodutvecklare på ett kafé som drevs som daglig verksamhet i Varberg.

En dag började Jonas sin praktik där, och det tog inte lång tid förrän han och Anna insåg att de delade samma humor och de lyfte varandra genom att skratta och busa ihop. Från början var det mest bara på jobbet, men de blev snart riktigt goda vänner, började skriva till varandra privat och även träffas på fritiden.

Vi vill leva som man och hustru

relationerMalin och Jacob kämpar för att få vara tillsammans

– Egentligen visste jag att vi inte skulle ha kontakt med kunderna som Jonas och de andra kallades, men det kändes helt absurt. Jag skulle alltså kunna umgås och prata med mina normalstörda kollegor, men inte med någon med diagnos som jobbade där. Så det brydde vi oss inte om, förklarar Anna.

De nya vännerna gick på kafé och pratade mycket – om allt möjligt.

– Jonas peppade alltid mig. En dålig dag blev bra direkt efter jag pratat med honom. Han sprider glädje och är en sådan charmör, inte konstigt att alla gillar honom, säger Anna och Jonas stämmer in och tycker detsamma om Anna.

– Hon har ett hjärta av guld, ler han.

– Jonas har bara en pusselbit extra, skrattar Anna.

Känd från tv – och Glada Hudik

Båda två har också haft sina egna banor i livet sedan de träffades för 18 år sedan. Jonas har haft fullt upp, minst sagt. Han har varit engagerad i Glada Hudikteatern och varit fotomodell för utställningen Ikoner där han avslappnat satt på tronen som kung med krona och mantel.

– En fantastisk bild! säger Anna.

Jonas har också varit skådespelare på tv, i deckarserien Rebecka Martinsson i avsnittet Blod som spillts som kom ut 2017.

– Den var lite jobbig att se eftersom Jonas karaktär blev dödad. Och det visste inte jag. Då fick jag ringa Jonas direkt efter. De sköt ju dig, grät jag nästan, berättar Anna.

Hon själv har fortsatt jobba med funktionsvarierade och att utbilda sig vidare samtidigt som hon jonglerat livet som mamma till tre barn.

”Jag skulle inte vilja vara utan Vide för allt i världen”

nöjeSanna Sundqvist: Att Downs skulle vara en sjukdom är fel

För ungefär fem år sedan gick hon igenom en mycket jobbig skilsmässa, och den hon helst pratade med när det var som mörkast var naturligtvis Jonas.

– Jag var lättad, men samtidigt rädd och fick ett stort stöd av Jonas. Han visste hur jag mått och stod vid min sida i beslutet att lämna. Framför allt fick han mig att skratta igen, säger Anna.

En av anledningarna till att Jonas är så fantastisk på att se och även förstå andras sorg är hans egen bakgrund. Han blir genast känslosam när tankarna kommer.

– Får jag berätta, frågar Anna och vänder sig mot Jonas.

Sedan förklarar hon att Jonas pappa dog när Jonas bara var ett år gammal.

– Det var en bilolycka och även om Jonas inte har några minnen från den tiden, så är det ett trauma. Han hade velat växa upp med en pappa.

Jonas nickar.

– Det saknar jag.

– Men du vet vad sorg är och när en av mina vänner dog för ett år sedan var du ett enormt stöd för mig. Vi pratar mycket om att leva i nuet och våga göra saker, säger Anna.

– Det ska man inte vänta med.

Utsågs till Årets nätängel

Hela tiden har Jonas peppat Anna att hitta kärleken igen, kommit med tips och i dag är hon inte längre singel. För två år sedan träffade hon Kalle och han blev med beröm godkänd av Jonas också.

– 200 procent. Jag vill att Anna ska vara glad, säger Jonas, som var orolig för Anna när hon var ensam.

Det enda negativa var kanske att det innebar att det innebar att Anna, efter att ha blivit tillfrågad om att börja jobba i Östersund, bestämde sig för att flytta till Kalle i Åre.

Det har Anna och Jonas löst genom att ha kontakt via sociala medier, sms, facetime och mobil.

– Men vi ses ändå, när jag kommer till Varberg eller när Jonas kanske åker till Åre.

Cajsa startade paracheer-laget Bliss

samhälleParacheer-laget Bliss får alla barn att växa

En återkommande länk har varit podden som heter Olika är bäst som de startade tillsammans under pandemiåret 2020. Den gjorde att de tillsammans utsågs till Årets nätängel 2022 vid en prisutdelning i Stockholm, med motiveringen att de jobbat för att motverka hat och hot på nätet.

– Vi pratar verkligen om allting och har verkligen roligt med det. Några ämnen som de tagit upp är mobbning, kärlek och dejting. Ett annat område som brukar komma upp är fördomar mot funktionshindrade.

– När vi varit ute och ätit på restaurang har det varit vanligt att personalen vänder sig till mig när vi ska beställa. Det händer överhuvudtaget hela tiden att folk pratar med mig, men inte med Jonas. Det är brist på respekt och vad jag förstår mer vanligt i Sverige än i många andra länder, säger Anna.

Hon och Jonas vill gärna åka till USA någon gång, då de hört att man ser på funktionshinder på ett mer inkluderande sätt där.

– Vi har många idéer, hela tiden.

Fick en propp i benet

Att andra har svårt att förstå
deras vänskap känns konstigt eftersom den är så självklar, inte bara för Anna och Jonas, utan också för deras familjer.

– Jonas kan lika gärna umgås med min dotter eller med Kalle, och Jonas mamma är fantastisk att prata med. Vi är tajta allihop. Sedan har man ju olika vänner för olika saker. Det har nog alla. Jonas är som en lillebror för mig, men som en morbror till mina barn.

Hon betonar också att det inte är hon som bestämmer vad de ska göra.

– Det är oftare Jonas som tar ledningen där. Jag säger bara ja, skrattar Anna. Jonas nickar.

– Så är det.

De känner att det som gör deras vänskap så speciell är att de helt kan slappna av i varandras närhet.

– Det är som en varm bubbla som vi har ihop. Jag tycker om mig själv efter att ha varit med Jonas. Han har den effekten på mig.

”Vad har i sådant fall jag?”

relationerJessica: Jag ifrågasätter min väns diagnos

De kramas igen och igen. Ibland tänker de helt kort på hur det skulle vara utan varandra. Men de slutar snabbt.

– Det är helt omöjligt, känns det som, säger Anna.

De vet att livslängden hos personer med downs är kortare än vanligt, men inser att ingen vet vad som händer nästa dag. Men när Jonas fick en propp i benet var Anna väldigt orolig.

– Det gjorde jätteont, säger Jonas.

Lyckligtvis gick allt bra, och i dag ser de båda till att leva ­ännu mer, varje dag.

– Jonas älskar livet och det gör jag med. Men Jonas går på fler partyn med vänner än vad jag gör, skrattar Anna.

Matglädje och äventyr

Några äventyr har de också hunnit med – som när de sov över i fängelsehålan på Varbergs fästning för sin Youtubekanal. Det skulle spöka hade de hört, och det visade sig stämma.

– Det var roligt, lite läskigt, säger Jonas.

Oavsett hur dagen varit försöker de avsluta den likadant med ett godnatt-sms. Jonas skickar alltid först. Och ingen kan sova förrän proceduren är avklarad. När Jonas bjuder in Anna står han ofta för maten.

– Han är grym på att laga mat.

– Hamburgare, korv och laxpasta, säger Jonas när han listar sina favoriter.

Han har till och med fått namnge en hamburgare i stan. En burgare han också bestämde innehållet i och då blev det extra allt – soltorkad tomat, bacon och mer därtill.

– Den finns på menyn och den är bäst, säger han nöjt.

Något annat som tar plats bland Jonas intressen är musik, framför allt allt Mello, samt att dansa. Favoritartisterna sedan länge är Nordman och helst låten Vandraren. Det är ett tajt schema med andra ord och han ser också till att hålla sig vältränad så att han orkar med alla nöjen.

– Jag går på ett jättebra gym, förklarar han och visar musklerna med ett leende.

Anna tränar också en hel del – gärna med att vandra, paddla och åka skidor. Ingen av dem gillar att bara sitta ner på dagarna, utan aktiviteterna avlöser varandra. När de hinner åker de gärna ut och före­läser ihop och ämnet kan vara allt från mobbning till vänskap. Fortfarande är det Jonas som är den som flest känner igen när de är ute tillsammans.

– När vi var på Liseberg fick du skriva autograf till och med, konstaterar Anna.

Sedan utmanade Jonas henne att testa de tuffare bergochdalbanorna.

– Det är något jag behöver. Jonas är modig och drar med mig på sånt som jag kanske tvekar inför.

I dag är de som en familj allihop. Kalle hade turen att bli invald i den gemenskapen, annars hade det aldrig gått.

– Det var tur, skrattar Anna.

– Jonas får man liksom på köpet, brukar jag säga.