Malin: Min mans hobby går mig på nerverna – funderar på att lämna honom

Efter reklamen: Se också: Olika syn på städning? 6 tips för att hantera att bo tillsammans

Så klart uppmuntrar jag min sambo att ha sitt eget liv. Precis som jag har mitt. Min stora hobby är klättring, jag tillbringar också mycket tid på gymmet och med mina vänner.

Jag skulle säga att jag har mycket tid för mig själv och inte är den typen av kvinna som vill göra allt med sin partner.

Men nu har till och med jag fått nog – för min sambo Johan ägnat all sin lediga tid till något jag har svårt att förstå, nämligen dataspel.

Nu är det försent

relationerNina: Jag ville inte skaffa barn – nu ångrar jag mig

Vill ha egentid

Han sitter där framför daton i vårt vardagsrum, han har på sig ett par stora hörlurar och pratar engelska in i en mikrofon.

Det är så vansinnigt osexigt att se en vuxen man i 30-årsåldern bete sig som jag minns att klasskompisarna i högstadiet gjorde.

Jag trodde att man växte ur det här? Hur kan det vara så kul att spela tv-spel?

Ofta sitter Johan uppe hela nätterna och därför är han trött nästa dag och prestera säkert inte särskilt bra på jobbet. Jag har höga krav på mig själv och vill att min partner ska prestera på jobbet och göra karriär, men för Johan verkar det inte vara så viktigt.

Ibland tror jag att tv-spelandet nästan är som en drog för honom. Kan han vara spelberoende? Jag har hört att man kan vara spelberoende av trav och poker, men går det kanske också med tv-spel?

Han sårade mina känslor

relationerCharlotte: Min man vann på Triss – blev en kris i relationen

När jag säger åt honom att stänga av datorn ryter han ifrån och blir förbannad.

– Men du då! Du hänger ju på gymmet jämt, kan inte jag få ha min egentid också? säger han.

Och visst, han har ju rätt. Men om jag ska vara ärlig tycker jag gym är en vettigare syssla än dataspel.

Jag gör något hälsosamt och det gör inte han.

Börja dejta en gejmer

Johan och jag pratar om att skaffa barn men jag tvivlar, mycket på grund av hans dataspelande. Jag vll inte att mina barn ska växa upp med en pappa som sitter i timmar med dålig hållning och stirrar rakt in i en skärm och klickar på en mus.

Jag vet att jag är hård nu, men jag är bara så trött på min sambo och vill att han vaknar upp.

Jag pratade nyligen med en väninna vars man också "gejmar". Men de har lycakts hålla det på en bättre nivå – hennes sambo spelar på tisdagskvällar när min väninna ändå alltid är iväg.

Det tycker jag låter som en bra kompromiss. Eller kanske det är jag som gör fel som ställer krav på honom, han måste väl få vara sig själv och spela som han vill?

Hur hade jag tyckt att det vore om han förbjöd mig från att göra saker jag tyckte om?

Det kanske bara är så att han ska hitta sig en annan livspartner, en som också är en gejmer.