Malin: Jag ville inte skaffa barn – nu ångrar jag mig men det är försent

Efter reklamen: Se också: Här är kändisarna som skaffat barn på egen hand

Jag trodde jag hade mitt liv utstakat. Jag älskade mitt jobb som lärare och var i en stabil relation med en man som var min stora kärlek. Min stora passion har alltid varit att resa och upptäcka världen, därför har läraryrket passat mig bra eftersom barnens sommarlov är långa.

Men att skaffa egna barn fanns aldrig i min plan. Det räckte med barnen i min underbara lågstadieklass. Jag har aldrig själv haft en barnlängtan vilket man kan tycka är konstigt när man jobbar med barn, men så är de för mig.

Blev värre när barnen flyttade

relationerInger: Min mans beroende krossade vårt äktenskap

Men när min sambo gjorde slut från ingenstans, för att han träffat en ny kärlek på jobbet, förändrades mitt liv och den där vägens som var så utstakad försvann under mina fötter.

Ångrar mig – vill ha barn

Efter att min relation tog slut med mitt livs kärlek levde jag ensam i flera år. Det fanns ingen tanke för mig att träffa någon ny. Jag kunde inte ens så åt en mans håll.

Livet var ganska deprimerande måste jag säga, ett tag övervägde jag till och med att säga upp mig från skolan. Inte för att jag inte trivdes, men nu var det plötsligt så jobbigt att se alla föräldrar som hämtade sina barn och åkte hem till sina familjer. Min ensamhet blev så påtaglig i förhållande till dem.

För första gången i mitt 40-åriga liv kom en längtan som jag tror kan vara en barnlängtan. Men jag vågade inte känna efter för mycket, för det var redan för sent för mig. Under ett besök ett par år tidigare hos gynekologen hade jag fått veta att jag blivit för gammal för att få barn.

– Redan, men jag är bara 38? hade jag frågat förvånat och gynekologen hade nickat och sagt att det är olika för alla kvinnor, vissa slutar vara fertila tidigare än andra.

– Äsch, det gör inget, jag ska ändå inte ha några barn, hade jag obekymrat svarat.

Men nu plötsligt kände jag ju annorlunda ...

”Smeker hellre fjärkontrollen än mig”

relationerLotta: Min man vägrar ta viagra

Hoppas få adoptera ett barn

Det som höll mig över vattenytan i alla åren var mina resor. Nu reste jag ensam eller med väninnor i stället. Ofta reste vi till varmare breddgrader och det var underbart.

På en av dessa resor, som tog oss till Indien, såg jag så många föräldralösa barn att mitt hjärta gick i tusen bitar.

När jag kom tillbaka till Sverige började mina tankar snurra kring adoption. Det hade aldrig funnits på min karta att adoptera ett barn, men efter resan till Indien kändes det så självklart. Det var försent för mig att få egna barn och det kanske kan vara det bästa som hänt mig.

Jag vet ännu inte hur det ska gå till, om det ens är möjligt för mig att få adoptera, jag har börjat läsa på, och förstått att processen är lång och komplicerad, särskilt för en ensamstående som jag.

Men jag känner mig ändå hoppfull, och kan bara hoppas att det ska gå. Nu vill jag bli mamma.