Inger: Min mans beroende krossade vårt äktenskap
Han kom som en höstvind in i mitt liv. Och in i köket, där jag stod och mätte upp pulverkaffe. Där fungerade strömmen. Annars var det mörkt i hela elevhuset. Jag erbjöd en kopp. Han bidrog med en stapel Mariekex. En hängiven passion tändes över muggarnas svartblanka kaffeyta.
Då anade jag inte att Jan skulle bli mr Hyde. Det anade inte han heller. Vi tillhörde den nya studentkullen. Jag var vanlig. Jan var extraordinär. Den duktiga studenten med extra allt. Han charmade oss alla, både elever och lärare.
Efter tre år var vi gifta. Fyra år till välsignade oss med två flickor och en gård på landet. Vi var en rar familj i en bullerbyidyll. Vardagslivet gick sin gilla gång med arbete, barn och en givande fritid. Kärleksfulla år passerade i ljuv lycka. Livet var en dröm i rosenrött. Vänkretsen var stor. Jan och jag var självklara gäster när det bjöds till fest. Intresset för mat och vin hade vi gemensamt och vi bjöd tillbaka lika generöst.
Men vi började konsumera alltmer olika. Medan ett glas vin räckte för mig tömde Jan resten av flaskan. Med tiden blev det några glas före maten också. Och helst efter. Gärna morgon, middag, kväll, när tillfälle gavs.
Snart behövdes inte ens glasen. Botten upp direkt ur flaskan var enklast och snabbast. Det kändes oroande. Men förfallet hade bara tagit sin början. Till arbetet kom han nykter. Men hemlivet led.
Hans personlighet skiftade helt
Jag blev jourhavande polis. Ambitionen var att dölja missbruket för vänkrets, chefer och kollegor. Framför allt ville jag skona flickorna från en trist sanning: att deras pappa var alkis. Vaktandet på Jans drickande började tära på mina krafter. Att vara medberoende kallas det.
Då gjorde mr Hyde entré. Jans personlighetsförändring var brutal. Han blev aggressiv och hotfull. Manipulativ. Svartsjuka och kontrollbehov tog över där självinsikt försvann.
Själv arbetade jag heltid. Hemma skötte jag hushåll och tonåringar. Mål och strävan blev att orka fram till deras studentexamina. Men jag hade fått ett tredje barn. Jan. Det mest krävande och svårskötta. Jag bet ihop, men mådde allt sämre.
Blev värre när barnen flyttade
Så tog flickorna studenten med strålande betyg. De lämnade hemmet för fortsatta studier. Deras skolgång hade varit ljuset. Nu blev det nattsvart.
Jag var ensam med Jan i en gård ute på landet. Han vägrade skilsmässa och försäljning av gården. Jag blev hans ekonomiska fånge i en destruktiv tillvaro. Det var Strindberg på riktigt. Eftersom vi nu var ensamma behövde han inte längre dölja sitt missbruk. Som han för övrigt inte erkände.
På helgerna drack han från morgon till kväll. Och han började kontrollera mitt liv. Jag förbjöds att besöka goda vänner. Ett telefonsamtal orsakade korsförhör. De ständiga hoten hängde som mörka moln. Ondskan rådde. Jag var alltid rädd.
Slagen var lika många som osynliga. Jan var intelligent. Slog aldrig så att det syntes. Lämnade inga bevis. Men på hjärtat trängdes blåmärkena. Psykisk misshandel heter det visst. Åratals anspänning ledde till en kollaps. Den följdes av flera. Hjärtat höll inte. Jag opererades och var en hårsmån från döden. Jan blidkades och accepterade skilsmässa och husförsäljning. Jag flyttade till nytt arbete och bostad på annan ort.
Kan träffas igen – men vill inte prata om det som varit
Jan blev en ensam alkoholist utan skyddsnät. Det gick raskt utför. Även på arbetet, där han varnades. Han behövde hjälp. Den ville han inte ha.
Jag kontaktades av oroliga vänner och arbetsgivare. Vi bildade en liten hjärntrust och smidde en plan. Den innebar att återställa Jans självinsikt. Få honom att inse sitt förfall. Att han hade blivit en tragisk figur.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
Mejla oss på [email protected]
Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.
Det tog sin tid, men – planen fungerade! Han sökte hjälp och fick den. Mr Hyde gjorde sorti. Numera är Jan nykter sedan många år. Han blev helt frisk. Själv blir jag aldrig återställd. Jag bet ihop för länge. Vi har en god relation i dag. Jag har förlåtit allt, men inte glömt något.
När vi träffas nämner vi inte de mörka åren. Det vill säga – Jan minns inget, påstår han. Det är ju möjligt. Kanske ondskan inte var hans. Kanske var den mr Hydes. Vi väljer därför de roliga minnena. Då kan det rentav hända att jag skymtar den charmige Jan från folkhögskolan. Han som kom som en höstvind in i mitt liv.