Luna är Sveriges minsta överlevande bebis: Vägde 269 gram
– Jag tänkte bara ”är det mitt barn som ligger där?”, säger mamma Josephine när hon såg sin dotter för första gången.
När Josephine Eldh, 27, och Alexander Jeffries, 23, blev gravida förra året fick de veta att den planerade ankomsten skulle bli den 11 april i år. Den 21 december gifte sig paret och i januari hade Josephine tänkt börja köpa babysaker och planera för den nya familjemedlemmen hemma i Hallsberg.
– Graviditeten var ganska normal, men jag hade hela tiden en känsla av att det var något som inte stämde. Jag tyckte det var konstigt att magen knappt växte något, och jag kände inte så mycket rörelse därinne, berättar Josephine på telefon från sjukhuset i Örebro.
Vid ett ultraljud såg man att Luna var lite liten. Josephine och Alexander fick höra att det inte var något att oroa sig för, men för säkerhets skull gjordes även ett tillväxtultraljud för att se hur Luna hade utvecklats.
– Då såg man att hon var väldigt mycket mindre än hon borde vara. Näringstillförseln från navelsträngen var extremt dålig, men man visste inte varför.
Paret fick åka till Akademiska sjukhuset i Uppsala som bättre kan ta hand om prematurer, för tidigt födda barn, om Luna skulle behöva komma ut. Josephine fick två sprutor för att Lunas lungor skulle hinna mogna. Den 27 december fick Josephine havandeskapsförgiftning.
– För min del var det ingen fara, däremot för Luna. När man kontrollerade hennes hjärtfrekvens såg man att den var för jämn, när den egentligen borde ha gått upp och ner.
Akut kejsarsnitt
Den 30 december gjordes Josephine i ordning för ett akut kejsarsnitt. Hon var då gravid i vecka 25.
– Jag blev chockad. Jag hade förstått att hon skulle födas för tidigt, men inte när. Jag var inte alls förberedd, säger Josephine.
När Luna plockades ut ur Josephines mage kände hon på stämningen bland läkarna i rummet att läget var akut. De såg direkt att Luna var mindre än vad de hade trott.
– De trodde att hon skulle väga 350 gram, men hon vägde bara 269 gram och var 24 centimeter lång.
Alexander fick följa med läkarna och Luna till neonatalavdelningen och gå mellan avdelningarna för att berätta för Josephine vad som hände.
Vi visste ju inte om hon skulle överleva
– Han var väldigt splittrad, det måste vara väldigt jobbigt när ens för tidigt födda barn ligger i ett rum och ens nyförlösta fru i ett annat. Vi visste ju inte om hon skulle överleva, säger Josephine.
Sveriges minsta bebis
Luna föddes klockan 19.10. Först på natten, sju timmar senare, kunde Josephine gå och se sin dotter.
– Det var svårt att förstå vad som hade hänt, allt hade gått så fort. Jag tänkte bara ”är det mitt barn som ligger där inne?” Hon var så liten under alla filtarna.
Se också: Lilla Alice föddes med leukemi
Först efter sex dagar fick Josephine hålla i sin dotter, vars outvecklade hud var extremt känslig.
– Läkarna fick lyfta henne och lägga henne i min famn, jag kunde inte stryka henne över huden. Men det kändes jättebra att äntligen få hålla i henne. Man såg att hennes värden gick upp, att hon blev lugnare när jag fick hålla i henne.
Enligt Svenska Prematurförbundet kan Luna vara den minsta bebis som någonsin fötts i Sverige.
– Av de föräldrar vi haft kontakt med har vi inte hört om någon bebis som vägt mindre. Vi gläds med familjen, det måste ha varit en tuff resa för dem, som det ju är när man får ett för tidigt fött barn, säger Karl Rombo, ordförande i förbundet.
Började kräkas blod
Den första tiden efter förlossningen mådde Luna relativt bra. Familjen fick komma tillbaka till sjukhuset i Örebro i februari och Luna fick sondmatning.
Men den 7 mars började läget förvärras för den lilla. Hon kräktes, blev allmänt slö, slutade kissa och bajsa och hennes syrgasbehov ökade.
– Man röntgade hennes mage men såg ingenting och trodde att hon hade fått blodförgiftning, vilket hon hade haft tidigare. Men jag hade aldrig tidigare sett henne så här dålig, berättar Josephine.
Lunas mage blev blå, hon kräktes blod och fick blod i avföringen. Det visade sig att hon hade fått den nekrotiserande tarmsjukdomen NEC, en allvarlig infektion som kan drabba för tidigt födda barn.
En helikopter från Akademiska i Uppsala kom till Örebro och hämtade familjen för att akut operera Luna.
– Läkarna visste varken om hon skulle överleva transporten till Uppsala eller operationen, vilket är förståeligt så dålig som hon var.
I Uppsala opererades död vävnad från tunntarmen och tjocktarmen bort. Och kämpen Luna överlevde. När svullnaden i magen gick ner lättade dessutom trycket på lungorna så att hon kunde andas lättare.
Var nära att dö
Men samma natt blev hon sämre igen, och Josephine och Alexander bestämde sig för att döpa Luna redan samma natt, i det fall hon inte skulle klara sig.
– En präst kom och vi hade sällskap av ett annat par vi lärt känna i Uppsala, som också har en för tidigt född dotter. Alla grät, vi var oroliga hela tiden, berättar Josephine.
Men Luna hade turen på sin sida och blev sakta men säkert bättre för varje dag som gick. Till en början hade hon stomipåse, men kan nu bajsa som vanligt. Hon får mjölkersättning på flaska, men kommer att behöva leva med näringsdropp ett bra tag framöver.
Luna har bara 10 cm kvar av tunntarmen, som normalt är cirka två meter hos ett spädbarn. Tunntarmen är det organ som tar upp näring och Luna måste därför få näringsdropp.
– Men hon får äta lite med munnen också, för att få känna smak och kunna känna sig som andra barn, berättar Josephine.
Efter två månader i Uppsala fick familjen komma tillbaka till Örebro. I dag väger Luna 2530 gram och är hela 42 centimeter lång.
Får snart komma hem
Josephine och Alexander, som mer eller mindre bott på sjukhus sedan slutet av december, ser fram emot att få komma hem, vilket blir inom två veckor. Just nu är de i färd med att lära sig att ge Luna dropp på egen hand.
Den senaste tiden har minst sagt varit omtumlande för dem båda.
– I början kändes det väldigt konstigt. Jag var ledsen och tänkte att det här är inte alls vad jag hade föreställt mig hur det skulle bli att få barn. Men nu har jag börjat acceptera det, säger Josephine.
Den värsta oron de kände den där natten när Luna döptes av sjukhusprästen har blåst över, natten då hon fick namnet Luna Maria Birgit Jeffries. Mellannamnen kommer från Josephines och Alexanders mammor.
– Vi kom aldrig överens om något förnamn innan hon föddes, berättar Josephine. Jag föreslog Luna, men Alexander var tveksam. Men när hon väl hade kommit ut och han hade sett henne sa han till mig: ”Det är en Luna”. Luna betyder dessutom månens dag, eller måndag. Och hon föddes på en måndag. Man undrar om det är ett tecken?
