Lisa: Jag tröttnade på att betala för min väninna
Jag hade inte varit vän med Mathilda särskilt länge när jag insåg att vi hade väldigt olika syn på pengar. Jag hade aldrig tjänat några stora summor, men det spelade inte så stor roll för mig om jag bjöd på kaffe utan att få något i gengäld eller om jag var den som handlade och bjöd på middag.
Men när jag umgicks med Mathilda började jag plötsligt lägga märke till sånt här, för jag var alltid den som gav mest. Om vi till exempel var ute och promenerade och jag köpte kaffe till oss båda sa hon bara tack och tog emot, men om det var hon som betalade så bad hon mig alltid efteråt att föra över pengar till henne. Och om hon bjöd hem mig på middag var jag tvungen att ta med vin, även om jag aldrig bad henne om detsamma när hon var hos mig. Hon hade heller aldrig med sig en present när jag bjöd på middag, så som mina andra väninnor alltid hade.
Vid ett tillfälle var vi ett kompisgäng som skulle äta en festlig lördagslunch tillsammans. Vi kom överens om att alla skulle ta med varsin rätt och de flesta hade ansträngt sig och köpt eller lagat något gott. Mathilde hade med sig en bunke billig potatissallad. Det var inte för att hon saknade pengar. Faktum var att hon ofta pratade om vad hon tjänade och hur mycket hon sparade varje månad. Hennes ”sparsamhet” började reta mig mer och mer. Samtidigt ville jag inte verka småaktig själv, så jag bet mig i tungan och försökte fokusera på alla saker med henne som jag trots allt gillade.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Vågade inte berätta sanningen
Därför blev jag både glad och förvånad när hon skickade ut en inbjudan till sin födelsedag och även om den innehöll en lång och detaljerad lista över saker hon önskade sig, tänkte jag att det var generöst att bjuda sina vänner på en fin restaurang med vin och allt. Jag skrev till henne att jag jättegärna ville komma. Några dagar senare fick jag ett meddelande från henne som sa att det kanske inte framgick av inbjudan men att alla skulle stå för maten och vinet själva. När jag läste det blev jag så irriterad att jag mest av allt ville avboka. Om jag ska vara ärlig så var jag nog också rädd att vi skulle bli ovänner om jag berättade sanningen, så jag bestämde mig för att hålla tyst och följa med.
Istället för att köpa en av de dyra presenterna från önskelistan, köpte jag en bukett vackra rosor, men när jag räckte den till henne var det tydligt att hon blev besviken. Hon sa tack, men resten av kvällen pratade hon i princip inte med mig. När jag gick hem den kvällen kunde jag inte låta bli att tänka att jag kanske var en dålig kompis jag med.
Som tur var kom jag på andra tankar när jag besökte min mamma dagen därpå. Jag berättade då om min väninnas födelsedagsfirande.
– Vad!? Fick du betala för maten och vinet själv? Det kan man inte kräva när man bjuder in och samtidigt förväntar sig dyra presenter, sa hon upprört.
Min mamma har alltid haft ett sunt omdöme och en bra moral. Då gick det upp för mig att det faktiskt inte var mig det var fel på, det var Mathilda.
Idag träffar jag inte Mathilda lika ofta och en sak är säker: om hon skickar en födelsedagsinbjudan igen så kommer jag artigt men bestämt att tacka nej.
/Lisa
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]
