Polisen Linda Staaf: ”Vi ska ställa krav på unga pojkar också”
Nu har hon nya uppdrag och har skrivit klart en spänningsroman.
– Jag har inspirerats av egna erfarenheter och personer jag mött.
Förra vintern blev Linda H Staaf Sveriges mest kända kvinnliga polischef, intensivt jagad av medierna. Tidigare hade hon som underrättelsechef på Noa – Nationella operativa avdelningen – varit i fokus när hon jobbade mot bland annat gängkriminalitet. Nu blev hon ställd mot väggen angående relationen till sin dåvarande chef Mats Löfving.
Det blev många turer, och härvan handlade bland annat om ifall han varit jävig när hon fått löneförhöjning. Mats Löfving fick ta emot mycket kritik och det slutade med att han hittades död i sitt hem.
– Det har varit en tuff tid, med mycket tragiska konsekvenser, säger Linda H Staaf när vi ses på ett kafé i närheten av polishuset i Stockholm.
Personlig sorg efter mediestormen kring Mats Löfvings död
Precis när turbulensen lagt sig drabbades hon av en sorg rent privat.
– Vi fick besked om att mamma var svårt sjuk. Tre månader senare, efter en väldigt påfrestande tid som pendlade mellan hopp och förtvivlan, så gick hon bort i somras.
Linda ser sorgsen ut. Det senaste året har verkligen inte varit hennes år. Men när hon pratar om nuet skiner hon upp.
Linda valde att inte sjukskriva sig under mediestormen, utan jobbade på. Hon fick två nya uppdrag: Hon gör en översyn av polisens internationella samarbete, och leder ett arbete med hur Noa kan bli mer effektivt för att komma åt vinster från brott.
– Jag jobbar direkt mot övriga Europa, och känner att jag bidrar i polisverksamheten hela tiden.
Men hon har också tagit sig tid för att jobba med sin andra bok, Allt är inte guld, som utkom i november.
– Jag skriver på fritiden, det blir på helger och kvällar. Jag tar en timma här och där. Jag får helt enkelt hitta de där stunderna eftersom det är så roligt.
Att bara ligga på soffan och ta det lugnt är inte Lindas melodi.
– Nej, det där handlar om min personlighet. När jag bara är stilla så kryper det i kroppen. Jag tycker om att skriva, känslan av att kunna skapa något. Det är avkopplande att gå in i en annan värld ibland.
Den här andra världen, det är framför allt hemtrakterna i Jämtland. Närmare bestämt poliserna som jobbar där. I den nya boken sker två mord och en kidnappning, och det blir mycket för den underbemannade Jämtlandspolisen att ta itu med.
Det här är Linda
Namn: Linda H Staaf, H står för Hansson, hennes flicknamn.
Ålder: 47 år.
Familj: Förlovad med Micael Bydén, överbefälhavare. Barn sedan tidigare förhållande.
Bor: I Norrköping och Stockholm.
Gör: Ser över polisens internationella samarbete, och leder ett arbete om hur Noa (Nationella operativa avdelningen) bättre ska komma åt pengar som tjänats på kriminalitet.
Aktuell: Med spänningsromanen Allt är inte guld, del två i serien Jämtlandspolisen (Word audio publishing).
Hon har låtit händelser och personer ur verkliga livet inspirera, men poängterar att det handlar om underhållning.
Här finns flera huvudkaraktärer. Hetsporren Christian med en privat hemlighet är en, Rami som dras in i gängkriminalitet är en annan, och här finns den godhjärtade Marita.
– Jag tycker om dem alla, fast på olika sätt. Ingen av dem är perfekt. Perfekta människor blir ganska tråkiga. Marita är skön på så sätt att hon stressar inte upp sig så mycket. Hon lever i sin värld, hon äter sina kanelbullar, hon går hem till sin katt.
Den som får bokens Marita ur balans är hennes pappa – en pensionerad polis som tycker att han vet bäst och fnyser åt dotterns polisiära gärning i telefon.
– Han tycker fortfarande att hon är en liten flicka. De där papporna finns det ganska många av, det finns nog en hög igenkänningsfaktor hos många kvinnor där.
Staafs mamma var Jämtlands första kvinnliga polis
I Lindas fall är det mamman som var polis, faktiskt Jämtlands första kvinnliga polis. Hon började i yrket redan 1969.
– Det var ovanligt med kvinnliga poliser då. De sista åren jobbade hon med våld i familjen. Det var många fall med sexuella övergrepp mot barn, och jag kunde se hur det tärde på henne psykiskt. Men hon var väldigt stöttande och glad att jag ville gå in i samma verksamhet som hon. Och mycket stolt.
Lindas yrkesbakgrund är inte precis typisk för en polis: Efter gymnasiet jobbade hon som långtradarchaufför i ett år, och hon prövade också på att vara flyttgubbe.
– Det hade absolut sin tjusning. Det var nyttigt att så tidigt i yrkeslivet få ett så stort ansvar som då när jag körde ett stort, tungt ekipage med bil och släp. Det var kul. Att vara flyttgubbe var också jätteroligt, med så bra stämning. Allt man prövar på blir erfarenheter att ta med sig.
Senare studerade Linda till både jurist och civilekonom. 2006 började hon inom polisen som civilanställd revisor och blev senare ekonomichef. 2015 anställdes hon som polismästare, utbildades internt och fick polisförordnande.
Christian i boken lever för adrenalinet, kickarna när han kan agera snabbt och sätta fast brottslingar. Även om Linda beundrar de handlingskraftiga Christiantyperna så har hon själv en annan drivkraft i grunden:
– Jag vill bekämpa orättvisor mot svaga människor som blir utnyttjade på olika sätt. Det kan vara kvinnor som blir utnyttjade, äldre som luras på sina tillgångar … Personer som befinner sig i underläge och blir lätta att angripa helt enkelt. Det brinner jag för.
Poliserna i boken är skeptiska mot ett par höga chefer, som mest bryr sig om att verka duktiga inför media och inte lyssnar på fotfolket.
Som hög chef, tror du att det har pratats illa om dig?
– Ja, det tror jag att man ska utgå från. Det är medarbetarnas rättighet att ha synpunkter på chefen. Man är naiv om man tror att alla medarbetare bara talar gott om en, det är helt omöjligt.
Linda tänker i stället att det inte fungerar att sträva efter att vara alla medarbetare till lags.
– Det kommer aldrig att gå. För mig har det alltid varit viktigt att välja en linje och vara tydlig med det, och kunna förklara bakgrunden till varför. Man måste också vara lyhörd och ha en dialog med människor.
Hur klarade du av allt som hände dig de där månaderna?
– Jag är en person som aldrig tänker bli bitter över något. När man jobbat inom polis och rättsväsende så lär man sig att hantera olika situationer – man står inför något svårt och man behöver agera, här och nu. Jag har försökt plocka fram min handlingskraft. Man måste bearbeta saker successivt, och sedan är det framåt som gäller i den takt man mäktar med. Att lägga locket på är nog farligt.
Hon vill inte gå närmare in på vad som hände, till exempel om hon i backspegeln tycker att hon kunde gjort något annorlunda.
– Jag har valt att inte prata om det här hittills, det har inte gått så lång tid heller. Och så är det många fler än jag som är inblandade och som påverkas. Jag har i alla fall lärt mig att jag fortfarande står upp och tar mig framåt.
Hon berättar att hon fått mycket stöd från familj och arbetskamrater, och även från människor utanför polismyndigheten.
– Det har gett mig jättemycket kraft och energi. Jag upplever att jag fått mest stöd från kvinnor, kanske för att många kunnat identifiera sig med min situation.
Detta har hänt:
År 2020 och 2021 polisanmäldes polischef Mats Löfving för bland annat grov fridskränkning och ofredande mot Linda H Staaf – de två hade haft en privat relation, en relation som dock inte var ett riktigt förhållande. Anmälningarna kom inte från Linda själv, utan från två andra höga chefer.
Utredningarna lades ner. I stället ifrågasattes det om Mats Löfving varit jävig, bland annat när han i sin roll som chef för Noa tillsatte Linda H Staaf som underrättelsechef och tilldelade henne ett tjänstevapen.
En extern utredning kom fram till att inget som gällt Linda H Staafs yrkesroll var fel i sak, men att besluten inte borde ha fattats av Mats Löfving. Han befanns jävig i fyra beslut.
Efter att rapporten presenterats och Mats Löfving fått ta emot mycket offentlig kritik hittades han död i sitt hem.
Jämställdhet är prio: ”Tjejer ska inte ta på sig hela bördan själva”
Just jämställdhet ligger Linda varmt om hjärtat, och hon kommer in på det flera gånger.
– Det är förstås stor skillnad inom polisen mot när min mamma började jobba. Men vi är inte i mål när det gäller ett jämställdhetsperspektiv, det kan vi inte påstå.
Kvinnor i nästan alla branscher möts av fördomar eller motstånd
Att problemen inte bara finns inom polisen är hon säker på.
– Kvinnor i nästan alla branscher möts av fördomar eller motstånd. Kvinnliga chefer eller specialister, som exempel, behöver ofta jobba hårdare och prestera bättre för att bli respekterade, och när de gör det uppstår avundsjuka och missunnsamhet.
Hon menar att kvinnor hela tiden måste vara starkare.
– Jag kommer ofta tillbaka till att det finns en samhällsordning som fortfarande säger att det ska vara vita medelålders män i toppen. Och när det inte är så, då kan det sättas igång avundsjuka och ifrågasättande hos män-niskor.
Det här tänket har Linda H Staaf med sig även in i familjelivet, när hon uppfostrar sina barn. Av personliga skäl vill hon inte gå in på om de är döttrar eller söner, men hon förklarar:
– Jag tänker jättemycket på det här med jämställdhet när det gäller dem. Över huvud taget gäller det att hjälpa nästa generations unga tjejer att inte ta på sig hela bördan själva, att inte ta allt ansvar och alltid vara duktiga. Vi ska ställa krav på de unga pojkarna också.