Lennart: Jag tänker tillbaka på min barndomskärlek Anita
Mina intressen som barn varierade mellan tre saker. Fotboll som upptog mycket tid, lek med kompisarna på gården, som också tog en stor del av min tid, och så det här med Anita.
Skolan som var ett nödvändigt ont, ägnades inget större intresse, den avverkades för att man var plikttrogen och disciplinerad.
När jag började få känslor för Anita var jag sju år. Att det handlade om kärlek hade jag ingen aning om då. Det började med att jag trivdes i hennes sällskap och drog mig gärna så nära henne som möjligt.
Någon gång hände det att vi gick på matiné och såg samma film på söndagarna.
För att imponera på henne höll jag hennes plats när hon gick till godiskiosken för att köpa en pastillask.
Om hon tackade kommer jag inte ihåg, eftersom hon umgicks mer med väninnan som var med.
Firade midsommar
En kväll då det hade mörknat ute satt vi några stycken i mina föräldrars sovrum och berättade spökhistorier.
När det var tid för tjejerna att gå hem skrämde jag dem med att det fanns ett spöke i hallen.
För att imponera på Anita hoppade jag fram och kopplade ett grepp om draperiet, som hängde för dörren till hallen. Om jag lyckades har jag ingen aning om. Men jag lyckades nästan slita ner mammas draperi.
Det var midsommar och som vanligt i vårt barnrikehus blev det musik och dans på gården, ja även korvförsäljning. Musiken stod gårdens egna spelmän för.
Jag var åtta år fyllda och tittade på när människorna dansade. Jag försökte pränta in i minnet hur de rörde sig.
Till slut blev jag så modig att jag vågade bjuda upp Anita. Med darr på stämman och röd i ansiktet frågade jag om hon ville dansa med mig. Jag fick en glädjechock när hon svarade ja.
Att man skulle ta två steg åt vänster och ett till höger hade förstått. Men hur man vände visste jag inte, så vi dansade fram till dansbanans slut och vände sedan och fortsatte dansen. Om jag lyckades imponera med min dans har jag heller ingen aning om.
Jag fick leka med Anita
En dag stod jag i köket och tittade ut genom fönstret. När jag lutade mig ut fick jag se Anita med en kompis rita en hage på asfalten.
Jag blev eld och lågor, sprang så fort jag kunde ner för trapporna och ut på gården. När jag väl kom ut tog jag det lugnare, så när jag närmade mig töserna låtsades jag bara ha vägarna förbi.
Men jag stannade och tittade på när de hoppade och till slut kunde jag inte bärga mig längre. Jag frågade om jag fick vara med. Mitt hjärta slog dubbelslag när Anita sa ja.
Jag fick en nyckelknippa som jag skulle kasta i en ruta. Därefter skulle jag hoppa på ett ben upp till månen och tillbaka till den ruta där knippan låg.
Där la jag knippan på foten för att utan att den föll av ta mig i mål. Jag misslyckades ofta och töserna njöt av att kunna slå mig i att hoppa hage.
Jag var trots förlusten lika glad som innan, jag hade ju fått leka med den snyggaste tjejen i barnrikehuset.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Den sista chansen att vinna Anitas hjärta var när jag var 14 år och aspirant i sjövärnskåren.
Jag bjöd in henne till aspiranternas dag. Hon kom och i mitt hjärta rann blodet så fort att jag nästan fick hjärtslag.
Anita var så vacker i vit klänning med så mycket tyll under kjolen att den stod ut som ett paraply.
Jag deltog i tävlingar mot officerarna för att imponera på henne, men visade också mina gentlemannamanér och följde henne till spårvagnen där vi sa hej till varandra.
Här skildes våra vägar. Jag gick till sjöss och ryckte senare in i lumpen. Anita träffade en snygg kille hon gifte sig med.
Jag fick aldrig så mycket som en kyss av henne. Men vi har bra kontakt via Facebook i dag.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]