Läsarberättelse: Vi skrev ett kontrakt för vår lycka
När Lars föreslog att vi skulle skriva under ett ömsesidigt kontrakt innan vi flyttade samman, blev jag först sur. Vi var förälskade och själv var jag beredd att satsa på ett liv med honom utan förbehåll Men han höll fast vid sitt förslag. Vi satt på en fin restaurang och det fanns en särskild tanke bakom det. Jag har nämligen temperament och skulle mycket väl ha kunnat skrika och smälla i dörrarna, men det kunde jag ju inte här.
Nu fick jag vackert sitta snäll och tyst och lyssna på vad han hade att säga. Det var något om att vi nu var 59 och 63 år och inte unga längre och att vi bägge hade haft flera långvariga förhållanden som spruckit. Lars idé var att vi skulle skriva in vars tre punkter i kontraktet Han hade redan funderat ut vad hans första punkt skulle vara: nämligen att han skulle få lov att resa på semester två gånger om året med sina vänner från herrklubben som han hade känt i åratal. Vi hade vid det laget varit tillsammans i ett år och därför kände jag givetvis till de här semesterresorna. Jag svarade att jag aldrig skulle drömma om att neka honom dessa resor. Han log och sa att det hade en före detta flickvän också sagt i början, men efter några år hade det trots det blivit till ett problem.
Ville styra över mina egna pengar
Jag gick omkring och tänkte på detta i några dagar. Jag var inte helt bekväm med idén. Den skavde lite grand i mig eftersom jag tyckte att ett kontrakt i sig betydde att det fanns en misstro redan från början. Men jag tänkte också på vad jag själv skulle vilja ha på pränt i en sådan överenskommelse. Den första punkten skulle definitivt handla om mina tre vuxna barn och fyra barnbarn. Jag önskade att Lars accepterade att de var viktigast för mig och att jag själv fick bestämma hur mycket tid jag ville lägga på dem. Punkt nummer två var att jag ville fortsätta att kunna umgås med min exman och hans familj, utan att det blev en massa gnäll om det från Lars sida. Just detta hade varit anledningen till många konflikter i ett tidigare förhållande jag haft. Efter noggrant övervägande beslöt jag mig för att min tredje punkt skulle vara att jag fick använda mina egna pengar som jag ville – utan inblandning från Lars. Även det hade det varit bråk om med samme ex-pojkvän.
När vi tog upp diskussionen om ett kontrakt igen, var Lars tydlig med att hans andra punkt handlade om hans testamente som han själv ville bestämma över. Jag blev paff och menade att det ju var en självklarhet, men han hade uppenbart haft problem med just detta i sitt tidigare förhållande. Lars tredje krav var att det inte skulle bli bråk när han var tvungen att jobba över. Jag hade inga invändningar mot det och visste att det var viktigt för honom att kunna stanna kvar på arbetet när så krävdes.
Det slutade med att vi skrev ner allt, skrev under båda två och fortsatte med våra planer på att flytta ihop. Jag erkänner att jag i början var skeptisk till kontraktet, men idag är jag glad för att vi faktiskt skrev ett. Det har nämligen visat sig vara guld värt för oss båda. Lars har aldrig haft några synpunkter på hur jag använder mina pengar och aldrig yttrat ett ont ord om min täta kontakt med mina barns far och hans familj.
Lyckligare än någonsin – tack vare kontraktet
För ett år sedan blev min sons och svärdotters bebis dessvärre sjuk och skulle opereras och samtidigt gick min ena dotter igenom en tuff behandling mot bröstcancer. Lars såg inte röken av mig på tre månader. Jag passade min sons äldre barn hemma hos dem och hjälpte till i min dotters familj. Och det kunde jag göra i lugn och ro och utan minsta lilla samvetskval tack vare kontraktet. Lars protesterade inte en enda gång, inte ens den gång vi hade planerat en resa med goda vänner och som jag var tvungen att ställa in eftersom jag behövdes på annat håll. När min dotter hade gått igenom den värsta fasen och min sons bebis klarat krisen, återvände jag till mitt liv med Lars. Allt var i sin ordning. Lars å sin sida var också glad för kontraktet när han reste direkt från en tjänsteresa utomlands till den årliga skidsemestern med sina vänner.
Om det inte varit för kontraktet hade jag nog haft synpunkter på att inte få träffa honom innan han gav sig av till Österrike. Nu sa jag ingenting, mindes vad han skrivit i kontraktet och var bara glad och lycklig när han kom hem igen. Utan detta snillrika kontrakt hade det med all säkerhet uppstått konflikter och bråk mellan oss. Men vi har det bättre än någonsin och alldeles nyss firade vi sju år tillsammans. Och det gjorde vi på just den restaurang där Lars nämnde vårt lyckokontrakt för första gången.
/Johanna
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)