Läsarberättelse: Hans dotter avskydde mig
Thomas och jag träffades på en kurs. Vi arbetade båda för ett stort reklamföretag, men i olika delar av landet, och när vi möttes var det som om det slog gnistor. Om man någonsin kan tala om kärlek vid första ögonkastet så var det då – jag blev förälskad i honom i samma ögonblick som vi presenterades för varandra.
Då var jag långt ifrån säker på att Thomas kände samma sak. Han var visserligen trevlig och rar, men jag vågade knappast tro att han skulle känna samma passion som jag själv. Därför förhöll jag mig vänskaplig och höll ett visst avstånd, eftersom jag var rädd att mina känslor skulle märkas alltför tydligt.
Kursdeltagarna var indelade i grupper och Thomas och jag hamnade i samma. Det innebar att vi hela dagen jobbade väldigt nära varandra i en workshop, och jag blev ömsom varm, ömsom kall av att vara nära honom. Då och då mötte han min blick och jag förnam en känsla av visshet – men jag vågade inte tro att det stämde.
Men på kvällen, när vi var lediga och hade avnjutit en god middag med vin tillsammans med de andra deltagarna, kom allt fram i ljuset. Vi satt lite avskilda, och smuttade på varsin whisky, när han sa det högt – det som jag hela dagen velat höra men som jag inte vågat hoppas på. Han sa att han kände sig attraherad av mig, att han trodde han var förälskad och att han hoppades att hans känslor var besvarade.
Blev blixtförälskad
Den natten tillbringade Thomas och jag tillsammans. Jag hade verkligen inte för vana att göra sådana saker, men med honom kändes allt så rätt. Efter ett nästan tio år långt äktenskap hade jag och min make gått skilda vägar några månader tidigare. Då hade jag trott att jag aldrig skulle kunna älska igen. Men med tiden hade jag kommit över smärtan och gått vidare, och i Thomas hade jag mött den man som jag väntat på och längtat efter.
Jag fick veta att även Thomas gått igenom en skilsmässa. Nu bodde han ensam med sin tonårsdotter, i den villa han en gång delat med sin före detta hustru, och han hade trott att det skulle förbli så. Liksom jag själv hade han vant sig vid singellivet, och slutat sörja det som varit – och redan morgonen därpå började vi göra upp planer för hur vårt liv skulle se ut. För att vi skulle fortsätta vara tillsammans, det var vi rörande överens om. Vi visste båda att detta var Kärleken med stort K.
Vi tillbringade hela veckan tillsammans – först med kursverksamheten och sedan, på kvällarna, ensamma tillsammans i mitt hotellrum. Vi älskade, men framför allt pratade vi. Vi pratade på ett sätt jag aldrig tidigare varit med om – Hannes och jag hade aldrig kunnat prata om viktiga saker – och vi kunde inte få nog av varandra. När vi avslutade kursen och gav oss av till våra respektive hemstäder hade vi redan bestämt oss för att jag skulle besöka honom i hans hem helgen därpå.
Såg framtid tillsammans
Mina väninnor skakade på huvudet när jag berättade vad som hänt. De kunde inte tro att det var sant, vem möter den stora kärleken på en kurs med jobbet? Det skulle aldrig hålla när vardagen kom in i våra liv, det borde jag förstå!
Men jag lyssnade inte på dem. Allt jag kunde tänka på var att vi snart skulle ses igen. Det skilde 30 mil mellan Thomas och mig, och tidigt på fredagsmorgonen steg jag på tåget. Jag skulle stanna i tre nätter, och kunde knappt bärga mig tills jag skulle få vara i hans famn igen. Och allt blev precis så underbart som jag hade föreställt mig. Det ljuva återseendet väckte min passion igen, och den helgen pratade vi om att flytta ihop på allvar.
Naturligtvis var det en del praktiskt som skulle ordnas – inte minst när det gällde mitt arbete – men jag såg det mer som en utmaning än ett problem. Jag visste att företaget hade behov av att anställa fler i filialen där Thomas arbetade, och jag var säker på att jag skulle kunna få arbete där. Men det fanns en utmaning till, och hon hette Cilla. Cilla var bortrest den helg då jag var hos Thomas, så han ville att jag skulle komma och hälsa på redan helgen därpå för att få träffa henne. Det var viktigt, sa han, att Cilla och jag kom överens nu när han och jag skulle flytta ihop och tillbringa framtiden tillsammans. Och det höll jag förstås med om – det var viktigt även för mig att min älskades dotter accepterade mig.
Hans dotter avskydde mig
Men jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli något problem. Cilla var 17 år, nästan vuxen, vad skulle hon kunna ha emot att hennes pappa mötte en ny kärlek flera år efter skilsmässan? Jag hade mer fel än jag kunnat ana. Själv hade jag inga barn – kanske var det därför jag var så aningslös – eller var Cilla helt enkelt mer krävande och svartsjuk än barn brukar vara?
Oavsett vilket så skar det sig mellan oss från första stund. Hon var trumpen, ovänlig och stundvis direkt oförskämd – och det värsta var att Thomas inte ens tycktes märka det. Och om han nu märkte det så tog han mig inte i försvar. Han låtsades som ingenting och tillbringade mer tid med sin dotter än med mig. När det var dags att gå till sängs visade han mig till gästrummet, där han bäddat åt mig för att omställningen inte skulle bli så stor för hans dotter.
Jag blev oerhört sårad. Vi hade delat de mest intima stunder – men nu skulle jag alltså betraktas som en gäst, och inte alls som kvinnan som skulle dela hans liv? Jag förstod det inte och grät mig till sömns. Resten av helgen blev lika bedrövlig och jag drog en suck av lättnad när jag satt på tåget hem.
När Thomas ringde dagen därpå ville jag först inte svara – jag kände mig fortfarande sårad. Men så mindes jag närheten och kärleken som fanns mellan oss och lyfte luren. Thomas var idel ursäkter och förklarade sitt handlande med att det var svårt för Cilla att hennes far plötsligt träffat en annan kvinna. Han hade varit hennes enda trygghet ända sedan skilsmässan – att dela honom med en annan var svårt för henne... Om jag bara kunde ha lite tålamod?
Jag lovade att jag skulle ge mig till tåls och under flera månader försökte jag verkligen se det positiva när vi träffades. Tids nog skulle väl ändå Cilla acceptera mig, tänkte jag. Men efter ett halvår utan att hon mjuknat det minsta började jag tappa hoppet.
När skulle Thomas och jag kunna förverkliga våra planer och flytta ihop? Jag längtade efter att få somna med honom varje natt, vakna med honom vid min sida, men våra intima stunder hade varit få – ett par stulna stunder en och annan lördagskväll när Cilla var på bio med kompisar var allt. Och till sist började både passionen och kärleken blekna. Allt det där som jag varit så säker på, nu var jag inte säker på någonting längre. Till sist kände jag att det fick vara nog. Antingen ville jag vara med Thomas – eller inte.
Ställde ultimatum
Och jag ställde faktiskt ultimatum. Om han inte ville flytta ihop med mig för sin dotters skull så skulle vi heller inte ses mer. Jag hade varken tid eller lust att pendla var och varannan helg för att sedan bli behandlad som luft av både Thomas och hans dotter!
Innerst inne hade jag fruktat att Thomas skulle välja det invanda och låta mig gå, men faktiskt var det som om han blev lättad över mina krav. Vi beslutade att flytta ihop, oavsett vad Cilla tyckte, och en dag – nära ett år efter vårt första möte – hade jag installerat mig i mitt nya hem. Och på något sätt var det som om även Cilla mjuknade av att ställas inför fullbordat faktum. Sakta men säkert började hon tina upp och acceptera mig.
I dag, två år efter att Thomas och jag flyttade ihop, är vi de bästa vänner, min plastdotter och jag. Jag är verkligen lyckligt lottad på så många sätt! Och jag är så tacksam över att jag träffade Thomas den där dagen – och att jag vågade visa mina känslor så oreserverat. Jag är också glad att jag ställde krav på honom. Om jag inte vågat göra det hade vårt förhållande förmodligen runnit ut i sanden till sist. Och då skulle ingen av oss ha varit lycklig i dag.
/Camilla
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)