Läsarberättelse: Jag började tröstäta när min man inte ville ha sex
Steens och Kristinas samliv gick i stå redan i trettioårsåldern. Steen avvisade Kristina. Han hade inte längre någon lust. För att fylla hålet i själen började Kristina överäta. Först när hon fick en nära kontakt med en manlig kollega klarade hon av att ta tag i problemet.
Har ni varit gifta länge?
– Ja, sedan 25-årsåldern. Vi var egentligen som natt och dag på många sätt men vi tyckte det var spännande och något bra. I alla fall i början av förhållandet när vi båda gav den andre något nytt.
Min man tröttnade på sex
Ömhet, passion och temperament var mina starka sidor, lugn och ro och trygghet var Steens. Vi tyckte att vi matchade varandra bra, fann stöd i varandra och vi tvekade inte att gifta oss. Vi fick tre barn och hade länge ett riktigt bra familjeliv. Men jag kom till att sakna sex. Steen gick tidigt i stå på den punkten. Redan i 35-årsåldern började hans intresse för den delen av samlivet att ebba ut.
Sa han varför?
– Han hade inte lust, sa han. Jag förstod det inte. Länge trodde jag att han hade någon annan men det nekade han envist till. Och när skulle han ha tid med det, undrade han. När han inte var på jobbet var han ju alltid hemma. Han förnekade att det var något fel på mig, han hade inte lust bara.
Det blev mer och mer spänt mellan oss. Om jag försökte ge honom en kram, stelnade han till, kände sig pressad och gick i baklås.
Hur kändes det?
– Jag led förstås och längtade efter närhet. Men det fick jag inte och det blev svårt för mig att tro på att Steens brist på lust inte hade med mig att göra. Det måste ju vara mig han inte tände på? Vad skulle det annars vara? Alla andra normala män i hans ålder hade lust till sex, åtminstonde ibland.
Kände mig osäker
Steen avvisade mig gjorde mig osäker. Det gjorde ont varje gång han knuffade bort mig eller vände ryggen till. Jag började anstränga mig att se fin ut med nya snygga kläder och dyra frisyrer, men det hjälpte inte och jag tänkte att han inte älskade mig längre. Jag ville inte förlora Steen. Vi hade alltför mycket gemensamt, tre barn, ett hus på landet, en stor vänkrets, en stor familj och djur som skulle tas omhand. Våra liv var sammanflätade på ett sätt som i mina ögon gjorde skilsmässan omöjlig.
Och du började äta?
– Ja, allt eftersom åren gick fann jag mer och mer tröst i mat. Jag dövade mina känslor med att äta för att inte märka hur ledsen jag egentligen var. Att laga mat och i synnerhet att äta den, blev min hobby. Vi åt i och för sig nyttigt, men jag åt för mycket. När jag lagt på mig tio kilo sa jag till mig själv att jag ju faktiskt fött tre barn och att det inte var fel att vara lite mullig.
När jag lagt på mig 20 kilo beslöt jag mig för att börja banta bort dem i januari. Jag skulle bara igenom jul och nyår, sedan prova en diet. När jag lagt på mig 30 kilo slutade jag att väga mig. Jag klädde mig i stora tältklänningar och undvek att titta mig i spegeln. Jag försökte vara glad och positiv på jobbet, men det var ju bara en fasad. I själva verket var jag ledsen och osäker.
Kollegan genomskådade mig
En dag fick jag en ny kollega, Ola. Han var en trevlig, glad och varm man och jag blev lite förälskad i honom. Men det var ingen annan som visste att jag fick fjärilar i magen när Ola dök upp. Jag blev både glad och överraskad för det var ju så längesedan jag känt på detta sätt. Men snart blev det jobbigt. Om jag varit smal och snygg hade jag nog visat mina känslor för honom, men det kom ju inte på fråga så som jag såg ut. Ingen ville ha en kvinna som jag, utom Steen då som var tvungen till det.
Men du lärde känna Ola?
– Ja, en dag blev vi båda kvar till sist i pentryt, eftersom vi tagit sen lunch. Det var första gången jag var ensam med honom och mitt hjärta slog hårt när han satte sig ner bredvid mig. Jag förbannade mig själv för att jag lagt upp så mycket mat på tallriken, men Ola verkade inte lägga märke till det.
Han började prata om allt möjlig och när jag minst väntade mig det såg han mig i ögonen och frågade mig om jag var lycklig med mitt liv. Ja, det var jag, svarade jag överrumplad men han tyckte inte att jag lät trovärdig.
Vi känner knappt varandra, fortsatte han men jag tycker att du sett så ledsen ut ibland när du tror att ingen ser dig.
Vad svarade du på det?
– Jag blev först tyst. Hans rättframhet skakade om mig. Om det hade varit någon annan hade jag genast satt vederbörande på plats men det kunde jag inte med Ola. Det var något i sättet han frågade på och något i den vänlighet han utstrålade som fick mig att sänka garden och öppna mig.
Vårt samtal den dagen blev inte mycket längre men flera följde. Ola var den enda människa som genomskådade min fasad. Det var skrämmande och tufft för han var hudlöst ärlig. Han ägnade mycket tid åt personlig utveckling och det märktes.
Hur då?
– Jag försökte inbilla honom att jag var lyckligt gift, men det trodde han inte på. Det var omskakande med en människa som avslöjade hur mycket jag ljugit för mig själv och andra. Ändå sökte jag mig till hans sällskap. Det kanske låter konstigt att jag aldrig tidigare tänkt på att mina matvanor hängde samman med Steens avvisning.
Först nu gick det upp för mig att jag hade tröstätit och skyddat mig själv med mat. Och ingen hade satt stopp för det, frågat mig eller velat prata om det. Allra minst Steen som man tycker borde ligga närmast till.
Fick hjälp av psykolog
När jag började öppna mig för Ola gick jag in i en kris. Jag var ju tvungen att erkänna att jag satt mig själv i en fälla i och med att jag tillåtit mig att bli så stor. Att vara tjock hade blivit till ett värn mot att bli sårad av den man jag älskade men det förhindrade ett sunt och bra förhållande till andra. Hela tiden ljög jag för mig själv och andra när jag uppvisade en glad och skojig fasad. Ingen, utom Ola, märkte ju det stod till.
Hur gick det med förälskelsen?
– Den gled över i äkta vänskap. Jag berättade det för Steen och han studsade till. Kanske blev han en aning svartsjuk när jag berättade att Ola bjudit mig på middag. Det slutade med att han accepterade det och det var han tvungen till för jag hade slutat att ljuga. Jag höll på att bli en ärlig människa.
Året som gått sedan Ola kom in i mitt liv har ändrat mycket för mig. Min läkare remitterade mig till en bra psykolog för jag behövde professionell hjälp för att ändra ett tjugoårigt mönster.
Jag är fortfarande gift med Steen, men det är slut med att lägga lock på känslorna så äktenskapet är svajigare än det varit på många år. Jag tror att Steen önskar sig tillbaka till den tid då allt jobbigt sopades under mattan. Men det gör inte jag. Jag gillar den nya upplagan av mig själv.
Den som är ärlig och rak. Jag säger vad jag tycker och tänker och jag har gått ner 30 kilo. Framtiden får utvisa hur mitt äktenskap utvecklas. Vårt samliv har blivit en smula bättre men det är inte längre så viktigt för mig. Just nu är jag nöjd och glad över att jag äntligen tog tag i min övervikt, min dåliga självkänsla och lögnerna i mitt liv.
/Kristina
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)