Barbro: Vi fick göra julgodis av kalla potatisar

Efter reklamen: Se också: 5 tips på hur du varvar ner under julen

Vi var många i den barnaskara som växte upp under 1930-, 1940- och 1950-talen i ett hus utanför på landet nära Umeå. Mamma var hemma, pappa arbetade som lastbilschaufför, och pengarna var knappa av olika skäl. Därför fanns det inte möjlighet att slösa bort en förmögenhet på julen, men ändå såg vi mycket fram emot den. Året runt var vardagen inte alltid lätt, men vi barn gjorde alltid det bästa av det, och så var det också vid jul.

Julgodiset tillverkade vi själva av kalla kokta potatisar, som vi mosade och knådade ihop med florsocker. Till sist tillsatte vi fruktfärg och rullade ut det innan vi skar det i fina snittar. För oss var det en stor händelse.

Kommer du ihåg de söta julfavoriterna?

mat och dryck5 klassiker vi saknar bland julgodiset

För att göra våra julkalendrar använde vi oss av en stor kastanj eller en stor potatis där vi stack ner 24 tändstickor. Varje decembermorgon drog vi ut en tänd­sticka var, och då var vi en dag närmare julafton.

Vi fällde vår julgran i skogen och juldekorationerna tillverkade vi själva av det vi kunde hitta eller få tag på. Vi tyckte alltid att det blev väldigt vackert. Julklapparna var ganska små, men de fanns där.

Firade jul hos mormor och morfar

På julbordet stod alltid fläskstek, och naturligtvis var vi många vid julbordet. Jag minns dock inte om alla mina åtta syskon var hemma samtidigt på
julafton.

Nästa år skippar jag den helt för barnens skull

relationerTilda: Vår jultradition skapar konflikt i familjen

Vi älskade våra morföräldrar, och vissa år firade vi jul hos dem. Det var mycket mer utrymme hos dem än hemma hos oss, eftersom de bodde på en gård. Jag minns också att vi åkte släde med vår underbara morfar. Mormor och morfar hade alltid julklappar till oss. Det var praktiska saker, men de skapade stor glädje hos oss.

När jag blev vuxen och hade mitt eget hem i Västerås fortsatte mina föräldrar att fira jul hemma, och två gånger reste jag dit med min man och våra två barn för att fira jul. Det var annorlunda för barnen att ha så många runt julbordet och granen.

Det fanns också något annat som var annorlunda, för de brukade fråga mig:

– Varför pratar du ett annat språk när vi kommer hit till Umeå, mamma?

Nu är jag till åren kommen, men julen är och förblir en speciell tid på året.