5 klassiker vi saknar bland julgodiset – kommer du ihåg de söta julfavoriterna?
Julgodis är en relativt ny tradition på julen. Gottebordet har sina rötter i konfektbordet. Det bord som i adliga miljöer under 1600-talet kunde dyka upp och sätta punkt efter en fin middag med många gäster.
Hur blev julgodiset en jultradition?
Då var det inte tal om ischoklad, kola eller fudge. Läckerheterna på bordet var i stället blommor, kanderad frukt, dadlar, fikon, marmelad och nötter. Även marsipan i form av små figurer kunde finnas bland godsakerna.
Mer än tvåhundra år senare dök julgodis upp som ett inslag i juletid. Det som dukades upp nu var hasselnötter, som plockats av egen hand, och vinteräpplen som hade lång hållbarhet. Men det talas även mer om sötare julgotter.
Smällkaramellen (eller julkaramellen) av dekorerat papper med en liten kristyrgömma inuti, dök upp under 1870-talet och fick sukta med sin överraskning i granen – ända fram till julgransplundringen – där den kunde dingla tillsammans med kristyrfigurer bakade av sockerbagaren (som blev en mer inrättad yrkesgrupp under 1800-talet hos vilka det gick att beställa konfekt och karameller i butik) och gick att köpa för en mindre peng.
Klassiska favoriter med polkagrisar och knäck
En julklassiker bland julgodiset numera är knäck. Den söta doften från knäckkoket började spridas under 1800-talet, då grädde och socker blev mer allmänna konsumtionsprodukter.
Socker var då inte längre bara en ”lyx” få förunnad. För i tiden var det en hård form av knäck som gällde, smält i hög temperatur.
Polkagrisen räknas också till julgodisets klassiker. Den vitröda karamellen, som trots sina juliga färger först inte var menad som julkaramell, skapades av Amalia Eriksson (1824-1923) från Gränna.
En änka med en liten dotter att försörja som 1859 fick be om tillstånd för att tillverka ”finare bakverk och den så kallade polkagrisen” – och med tiden kom att bli en mycket rik företagskvinna.
Julmarknader med karamellbodar
Kunskapen om karameller tog fart under 1800-talet (tidigare fanns de, ofta smaksatta med örter, främst hos apotekare) och fler började göra egna som kunde säljas till gottesugna i bodar.
Numera syns allt från fudge och rocky road till klassikern brända mandlar och nougat i godisskålarna på jul – vilken är din egen favorit?
Källor: God jul – från midvinterblot till Kalle Anka, Smaka Sverige, DN, Teknikmuseet
5 söta julfavoriter från förr
Julgodis är en relativt modern historia, mycket av det godis som vi ser som klassiker i dag har hängt med sedan traditionen fick fart, på bordet eller i granen. Dock finns det gamla godingar som nog syns mer sällan bland smarret numera – eller har försvunnit helt:
- Vinteräpplen
”Vill du ha ett fikon?”. Förr var frukt, gärna kanderad sådan, och nötter det absolut bästa du kunde erbjuda ett barn vid jul. Och i synnerhet äpplen som är föregångare till julkulorna vi hänger i granen.
- Smällkarameller (med godisgömma)
En av höjdpunkterna för barn vid julgransplundringen förr i tiden var att plocka ner de vackra smällkaramellerna. Dels för att smälla, dels för att äta upp det goda innehållet.
- Kristyrfigurer
Liksom smällkaramellerna var tanken att man skulle äta upp de färgglada kristyrfigurerna, som man gjort av florsocker, ättikssprit och äggvita. Den som har det i dag i granen sparar den helst för kommande jular.
- Trillingnöt
När trillingnöten försvann ur Aladdinasken 2014 blev det ramaskri hos fansen som haft de chokladtäckta hasselnötterna som favoritpralin. Den kom med i asken på 1950-talet och blev efterhand för dyr att producera.
- Twistpåsen
Godispåsen som köps varje jul finns fortfarande kvar. Men dess innehåll har förändras. Endast Cocos och Lakris finns kvar från då Twist lanserades 1959. Gamla godbitar (?) som krusbärskräm, romkräm och spansk nougat har däremot försvunnit.