Kicki: Nyårfesten på bussemestern blev ett minne för livet

Efter reklamen: Se också: Anneli bor i en husbil: ”Mår som bäst när vi är ute på rull”

Min man har aldrig varit särskilt huslig, så det var jag som städade och fixade mat under semestrarna. Å andra sidan körde han bilen hela vägen. Innerst inne drömde jag om att bo på hotell och gå ner till en vackert dukad frukostbuffé, tillbringa dagen med sightseeing och återvända till en bäddad säng på hotellet, men ekonomin tillät inte charterresor.

År 2003 skulle vi för första gången ha en semester bara vi två, och nu var tiden inne att tänka i nya banor. Det blev ännu en biltur, där husvagnen hade ­ersatts av hotell, och vi hade en fin resa till Österrike.

Bröt isoleringen när hustrun dog

relationerÄnkemannen Ingvar har åkt på 60 gruppresor: ”Hjälpte mig i sorgen”

Det var dock inte lika ­naturligt att prata med de andra gästerna på hotellet som det hade varit på campingplatserna. Så vi pratade bara med varandra under hela 14 dagar och kände oss ganska ensamma.

Därför föreslog jag att vi skulle försöka ta en bussresa nästa gång. Min man var skeptisk, men vi kom överens om att vi kunde prova idén med en kort resa på fyra ­nätter, och det blev en resa till Berlin över en påsk.

Inte vana vid att dricka

Lyckligtvis blev resan enormt lyckad. Chauffören var rolig, reseledaren var vänlig och kunnig, och min man njöt av att sitta och titta ut genom fönstret medan han blev transporterad och kunde köpa en kall öl på burk av ­guiden för en tia.

Dessutom var hotellet ­lyxigt och vädret var bra, men det bästa av allt var kontakten med våra medresenärer. De flesta var trevliga och ­tillmötesgående utan att vara överdrivet kontaktsökande, och överlag var det sammanhållning och god stämning över hela linjen.

Från och med då har bussresor varit vår semesterform, och nu åker vi iväg fyra–fem gånger om året. Vi använder tre olika resebyråer, och ofta träffar vi bekanta bland de andra resenärerna. Så det finns stor glädje över att ses igen.

Vår senaste bussresa var en underbar nyårssemester i södra Polen med helpension och öl och vin inkluderat i måltiderna. Bland våra medresenärer fanns två äldre par på dryga 70 år. De var nog inte vana vid att dricka, men njöt ändå av flera ­välkomstdrinkar innan välkomstmiddagen.

Sedan maken försvann var julen inte sig lik

novellerNovell: Hon bestämde sig för att fira jul utan sin familj

När buffén öppnades var både förrätter, huvudrätter och desserter samt sallads­buffé framdukade samtidigt. En av männen i sällskapet gick upp till buffén, tog en vackert uppställd dessert och ­dekorerade den med några salladsblad och skivor av rödlök, innan han hällde currydressing över alltihop. När guiden påpekade för mannen att det var en dessert råkade han välta sin tallrik, så att allt hamnade på golvet.

Det var omöjligt att inte skratta, och lyckligtvis skrattade även mannen och hans sällskap högt. Nästa dag hade de lite huvudvärk, men det hindrade dem inte från att skåla flitigt under nyårsfesten, som hölls på grannhotellet.

Ramlade på vägen

Klockan två på nyårsnatten gick alla från bussen de få ­stegen tillbaka till vårt eget hotell. I kylan förlorade ­tyvärr tre av de fyra vännerna i de äldre paren kontrollen över sina ben och ramlade. Guiden och min man och några fler bar och stödde dem in på vårt hotell, där recep­tionisten, som var sjuk­sköterska, behandlade deras skrapsår.

Till brunchen på nyårsdagen bjöd de fyra oss alla på en liten skål som tack för hjälpen, och väl hemma försäkrade de oss om att de absolut skulle följa med igen nästa år.

Min man och jag har bokat en blomstertur till Holland på våren och en sommarresa till Rhen, och vi ser fram emot det – inte bara för att uppleva något nytt, utan också för att träffa nya människor. I dag är vi överens om att bussresor helt enkelt är det bästa.