Farida: Mina förstående döttrar överraskade mig i julkrisen
I år tänker många av oss extra mycket på pengar.
Jag har alltid älskat julen och pyntat redan från första advent. Fönstren ska vara nyputsade så att de kan spegla de gyllene julkulorna och de röda julhjärtanen, och i vardagsrummet växer vår tomtefamilj år för år. Balkongen är dekorerad med små upplysta träd och dekorationer av mossa och kottar, och här och där finns gömda tomtar.
Att julpynta och att få njuta av de mysiga ljusslingorna överallt är vad som hjälper mig genom den mörka årstiden. Redan under november ser jag fram emot första advent, då hemmet fylls av doften av glögg och klementiner, och med små adventspresenter till våra två tjejer.
Jag älskar att uppfylla barnens önskningar, så själva julafton har ofta inneburit julklappar i överflöd. I själva verket har nog barnen blivit lite bortskämda, för jag har haft turen att ha ett jobb där jag får bra ersättning för obekväma arbetstider, och detsamma gäller för min man. Därför har vi aldrig hållit i pengarna i december, utan spenderat de pengar vi kände var nödvändiga.
En inkomst mindre
Den här december har dock varit lite annorlunda för de flesta, så även för oss, och nu är julafton nära. Det kan skapa ångest hos andra familjer, men när jag sitter med kaffet och tittar runt i vardagsrummet på girlangerna vi gjorde förra året, de fina tomtar vi sytt och som min man gjort fina slädar till ute i verkstaden, då får jag bara en varm känsla i hela kroppen.
Julgranen har tagits in och dekorerats i guld och grönt, och jag känner mig lugn för jag vet att vi klarar den här julen också. Vi fick känna på hur det är att tvingas spara för några år sedan, då vi stötte på stora utmaningar – ett fruktansvärt år om jag ska vara ärlig.
Först allt det där med coronakrisen, och sedan efter sommarlovet dök det upp mörka moln vid horisonten på min mans jobb. Och i oktober hände det. Massuppsägningar på arbetsplatsen, och alla – inklusive min man – stod sedan utan jobb redan den 1 november. Visst hjälper a-kassan lite, men den är långt ifrån det han hade i lön.
Till hösten hade vi planerat en större renovering, och nu hade min mans inkomst försvunnit. Tankarna på hur vi skulle ta oss igenom jul och nyår höll mig vaken på nätterna. Det skulle inte vara lätt för honom att hitta ett nytt jobb. Ändå kom min man och jag överens om att hålla tyst om de ekonomiska utmaningarna gentemot barnen, eftersom vi trodde att det bara skulle vara en kortare period.
Men det stod snart klart att vi skulle få ont om pengar, och jag våndades över hur vi skulle dölja det för flickorna. Julen fick vara som den brukade vara, för vad skulle det vara för högtid annars? Jag visste dock inte riktigt hur det skulle gå till.
Tjejerna hörde samtalet
När december närmade sig stod vi inför den första utmaningen, eftersom tjejerna brukade få små dyra kalenderpresenter varje dag fram till julafton, men med den budget vi nu hade skulle det bli svårt. Vi satt och pratade lågmält om det en kväll när vi trodde att tjejerna var uppslukade av en film. Vi tittade uppgivet på varandra, för vi visste verkligen inte vad vi skulle göra.
Vad vi inte heller visste var att tjejerna hade hört vårt samtal. Plötsligt kom de in i vardagsrummet och sa att de hört allt vi pratat om. Mitt hjärta slog snabbt, för jag det lät som att de var upprörda.
Men tjejerna slog sig avslappnat ner i soffan, och sedan kom de med ett överraskande förslag. Om mitt hjärta slagit vilt innan, så stannade det nu för ett ögonblick när tjejerna föreslog att vi skulle fira en annorlunda jul. Vi skulle ska bara ge återvunna eller hemgjorda presenter, eller presenter som går att äta eller njuta av tillsammans. Det vore ju också bäst för klimatet, tyckte tjejerna.
– Annars blir det ju ingen jord kvar åt oss, sa tjejerna förnuftigt.
– Vi vill hellre ha en klimatsnäll jul!
Mina kinder hettade, både av glädje och även lite skam, för jag hade inte insett att tjejerna plötsligt blivit så stora. Det är nog så att man på något sätt fortsätter att se på sina barn som små, och nu var det som om jag såg tjejerna för första gången. Där stod de, långa och fina, och som om det vore det mest naturliga i världen erbjöd de mogna lösningar på våra problem.
Jag insåg att de inte längre var de småtjejer som jag varit så rädd för att göra besvikna. De hade vuxit upp och mognat och jag hade inte ens märkt det – eller att det faktiskt hade helkoll på vår ekonomiska situation.
Finaste julen på länge
Det första vi gjorde var att komma överens om att önskelistorna skulle få bli lite annorlunda. Det man fick skriva på sin önskelista var presenter som man antingen trodde kunde hittas som återbruk, eller som någon hade möjlighet att göra själv, gärna av material man redan hade.
Vi inkluderade även barnens morföräldrar i våra planer, men lämnade upp till dem hur de ville göra. När vi hade dansat runt granen och satt oss för att öppna presenter var spänningen stor, alla hade lagt ner tid och energi på att hitta presenter. Vår äldsta hade blivit så förtjust i att brodera blommor att hon hade fräschat upp en av mina skjortor med myriader av små blommor, vilket gjorde den vacker och unik. Min man hade ägnat en del av sin överflödiga fritid åt att bygga en fågelmatare och ett kubbspel till mig och familjen.
Det blev den finaste julen vi firat på länge, där det inte handlade om nya och dyra presenter, utan om att vi hade funderat på hur vi bäst skulle kunna glädja varandra. Och jag behövde inte längre vara rädd för att göra tjejerna besvikna.
Inspirerar andra
En av presenterna var ett presentkort på kycklingar från en ras som lägger blå ägg. Den yngsta dotterns skolkamrat bor på en gård som ligger något längre ut på landet än vår lilla stad, och vi fick kycklingarna i somras. De blå äggen är en stor hit här hemma!
Vi var alla glada och nöjda efter vår första sparsamma jul, och vad vi inte visste då var att även om min man nu har ett nytt, välbetalt jobb, så kommer den här julen inte heller att bli påkostad. Priserna på både värme, el och mat har stigit. I dag är det inte bara vi som måste tänka på vad vi ska lägga pengarna på, men vi är glada att vi har legat i framkant i utvecklingen.
Vi har kunnat återanvända många av de idéer vi fick det året, och flera av mina kollegor har ställt frågor och blivit inspirerade. Vi är många som nu måste dra åt svångremmen igen, i takt med att priserna stiger.
Nu fokuserar vi också på elkostnaden, och det har varit en utmaning med tanke på alla härliga ljusslingor som vi älskar att inreda med. Vi valde dock att behålla dem, men de har nu fått en timer så att de inte längre står på hela dagen.
Tjejerna har också sagt att det är inne bland deras vänner att vara sparsam för att värna om jordens resurser. Det har faktiskt blivit hippt att bära second hand-kläder, och att laga de små hål som kan uppstå i kläder med tiden med fina broderier. Det är något de lär varandra i skolan. Och det verkar ligga helt i tiden, för häromdagen såg jag en ny bok om att reparera sina kläder med snygga, synliga lagningar och hur man ger sina gamla kläder ett längre liv.
Ringar på vattnet
Morföräldrarna i vår familj, som kanske inte var så entusiastiska det året, har välkomnat vårt nya förhållningssätt mycket väl. De har själva varit oroliga för julen i år, eftersom pensionen inte har ökat i takt med de stigande priserna. Men de om någon kan både sticka och sy och snickra, och det är ju det som det hela handlar om.
Min mamma är väldigt duktig på att sticka, men mina tjejer har aldrig varit intresserade av det. Men i höstas frågade de henne om hon kunde lära dem. Idén växte, så nu sitter de tillsammans med flera kompisar hemma hos min mamma en gång i veckan och lär sig sticka.
När jag pratar med vänner och kollegor är jag glad att vi firade en sparsam jul. Då var det i högsta grad nödvändigt, och så även i år. Nu är det snart julafton igen, och jag längtar efter att se hur fantasifulla alla har varit. Ligger det kanske något hemstickat under granen?
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]