Läsarberättelse: Efter år av svek bröt jag kontakten med mamma
Barbro har insett att hon inte kan hjälpa sin mamma att sluta dricka. Hon har själv två små barn idag och för att kunna skydda dem och ge dem en bra barndom har hon tagit ett tufft beslut och har inte längre någon kontakt med sin mor.
Hur var din egen uppväxt?
– Ja, alkoholen var ju ständigt närvarande. Mamma och min styvpappa missbrukade båda. Men det var inte som många andra barn till alkoholister vittnar om ett hem med våld och ekonomisk nöd. Vi hade det gott ställt materiellt och jag och mina yngre syskon fick det vi behövde som fina kläder, mobiltelefoner och möbler till våra rum. Vi bodde i ett fint hus med stor trädgård och reste på chartersemester flera gånger om året.
Saknade kärlek och omsorg
Men vi saknade kärlek, närhet och omsorg för mammas förmåga försvann i alkoholen. Mina första år minns jag inte men jag har fått en del berättat för mig och kan pussla ihop resten. Jag vet att mina föräldrars äktenskap var turbulent och att min biologiska far var våldsam. Han behandlade mamma illa, hotade med att ta livet av sig eller slå ihjäl henne om hon lämnad honom. Han hade alkoholproblem och kanske började mamma dricka när hon levde med honom.
Det är svårt att veta säkert för hon har aldrig pratat om sitt beroende eller erkänt att det är ett problem. När jag var två år dog min far i en bilolycka och jag har egentligen inga tydliga minnen av honom. Ett år senare träffade mamma den man som blev min styvfar och tillsammans med honom fick hon två barn, min lillebror och lillasyster. Min styvfar var och är fortfarande glad för flaskan.
Har du tidiga minnen av alkohol?
– Jag såg aldrig mamma med en flaska. Hon gömde sig och drack. Och hon gömde flaskorna i huset och trädgården. Jag var inte gammal när jag för första gången hittade en av hennes flaskor. Det kändes redan då som att få ett knytnävsslag i magen.
Kunde de sköta sina jobb?
– Ja, min styvfar hade ett respektabelt arbete som han skötte trots sitt missbruk. Efter att mina syskon kommit till världen öppnade mamma en modebutik som hon drev i tolv år. Affären hindrade inte missbruket. Hon satt i det lilla pentryt och drack men kunde ändå ta sig an kunderna och beställa varor.
När hon kom hem på eftermiddagarna fortsatte hon att dricka, men alltid i det dolda. Jag visste var jag kunde hitta henne. Under vintern satt hon i mörkret i redskapsskjulet och på sommaren gömde hon sig på ett särskilt ställe i häcken där hon trodde att vi inte kunde se henne. Men hon glömde ta höjd för glöden på cigaretten. Den syntes genom bladverket.
Fick vara barn hos mormor
Det hände ofta att både mamma och min styvfar kom hem sent på kvällen efter att ha ”festat” med vänner. Jag var inte särskilt gammal när jag tog på mig ansvaret för att mina småsyskon skulle ha vad de behövde. Jag städade, tvättade, handlade och lagade mat. Som nästan alla barn till alkoholister tog jag alltför tidigt en vuxens ansvar i familjen. Vi tre barn var ofta ensamma hemma, men det var bara två personer som visste hur vi hade det, nämligen mormor och morfar. Ibland tillbringade jag delar av sommarlovet där och när jag skulle tillbaka hem grät jag i flera dagar. Jag visste ju vad som väntade mig.
Hos mormor och morfar fick jag lov att vara barn, jag fick den kärlek och omsorg jag saknade. Mormor stöttade mig och med henne kunde jag prata om min sorg och smärta över att mamma var berusad och som en distanserad främling. Men jag stannade aldrig så länge för jag tänkte på mina småsyskon och hur de hade det. De behövde mig.
Det hände flera gånger att jag tänkte att jag lika gärna kunde ta livet av mig för jag hade ingenting att leva för. Mamma brydde ju sig inte om om jag var där eller inte. Som tur var stannade det vid en tanke, men jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på hur jag hade det som barn.
Försökte du prata med din mamma?
– Hur många gånger som helst. Jag förklarade hur olycklig jag var över att hon hellre ville vara full än att umgås med oss barn. Men hon reagerade inte på det. Jag fick aldrig en kram och hon uppmuntrade och tröstade mig aldrig. Hon klappade mig bara på axeln och sedan försvann hon. Hon deltog aldrig i något som hade med oss barn att göra. När min bror eller syster hade roller i en skolpjäs orkade hon aldrig komma. Hon kunde på sin höjd komma till de föräldramöten som hölls på skolan. En gång kom hon full till ett utvecklingssamtal där jag och två av mina lärare också satt med. Det var fruktansvärt för jag såg direkt att hon var påverkad. Hon satt mest och skrattade dumt till allt som lärarna berättade. Det var oerhört pinsamt och jag skämdes. Mina lärare undrade säkert över hennes uppförande men jag tror inte att de märkte att hon var berusad.
Skicklig på att hålla masken
Mamma var skicklig på att hålla masken mot världen. Bara en enda gång, fick jag veta, hade kunder i affären förstått att mamma var påverkad. Den dagen måste hon ha varit riktigt full, för vanligtvis märktes ingenting.
Du slog aldrig larm?
– Barn är lojala gentemot sina föräldrar. Ingen av oss tre skvallrade eller berättade om förhållandena hemma. Första gången jag berättade om min barndom var det för en väninna och jag var vuxen. Som barn var jag alltför rädd för vad som kunde hända om omvärlden fick veta och dessutom skämdes jag.
Jag längtade efter att flytta hemifrån redan tidigt. Men jag hann bli 19 år innan jag gav mig av, för jag ville inte lämna mina syskon i sticket. Det var med blandade känslor jag flyttade. Det var på ett sätt en befrielse men jag kunde inte släppa tankarna på hur det gick där hemma.
Bröt kontakten med mamma
Idag är jag 34 år och de senaste åren har jag brutit kontakten med mamma flera gånger. Det har alltid varit svårt för hon är ju min mor och jag saknar henne och är orolig för henne. Efter en period utan kontakt brukar jag falla till föga och förlåta henne för det är enklare så och jag orkar inte gå omkring och vara ledsen. Jag vet att mamma blir jätteledsen och försöker tafatt återknyta kontakten genom att skicka små meddelanden där hon undrar hur jag mår eller vad jag vill ha i födelsedagspresent. Hon är konflikträdd och vill aldrig prata om kärnproblemet och hon har aldrig bett om förlåtelse.
Idag är jag själv mamma till två små barn och det har gjort det lättare för mig att bryta med min mamma. Barnen är det viktigaste i världen för mig och jag vill ge dem så mycket kärlek och närvaro som möjligt. Därför gjorde jag ett val för ett år sedan: jag vill inte längre ha något att göra med min mamma. Jag har erkänt för mig själv att hon aldrig någonsin kommer att sluta att dricka. Alkohol kommer varje dag att vara en del av hennes liv fram till den dag då hon inte finns längre Det är sorgligt men jag har insett att det är hennes val och att jag inte kan ändra på det. I synnerhet som hon vägrar att erkänna att hon har ett problem. Jag är tvungen att skydda mig själv för att kunna räcka till för mina barn. Jag vill leva mitt liv fullt ut. Det faktum att jag haft en usel barndom ska inte få förstöra mitt vuxna liv och inte heller mina barns uppväxt.
/Barbro
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)