Laila: Jag blev arbetslös – och det räddade mig

Efter reklamen: Se också: Så mycket pengar ska du tjäna för att bli lycklig

Jag har alltid varit en högpresterande person som ställer höga krav på mig själv.

När jag var 26 år träffade jag min man Göran på en fest. Vi blev kära direkt och sedan har vi bara haft ögon för varandra. Vi var båda inne i en hektisk period på jobbet när vi träffades.

Göran reste mycket i tjänsten och jag var chef över min avdelning på ett av de stora statliga företagen på orten, vilket tog mycket av min tid. Vi trivdes båda med detta liv och åren rullade iväg.

Först när vi var i 35-årsåldern började vi tänka på barn. Som tur var tog det inte mer än ett år innan vi blev föräldrar till en pojke och två år senare till en flicka.

I dag har jag balans mellan karriär och fritid

relationerÅsa: Bruten fot gav mig energi att börja med handarbete

Båda barnen började på dagis när de var ett år gamla. De trivdes från första stund, men det blev långa dagar på dagis. Vi lämnade dem vid sju och hämtade dem ofta efter fem.

Det var ett ekorrhjul. Lämna, hämta, fixa kvällsmat och läggdags för barnen. Men vi reflekterade tyvärr inte över att vi inte hade så mycket tid för barnen. De började skolan och gick på fritids .

Vår son spelade hockey och vår dotter basket. Ytterligare aktiviteter som vi skulle få in i vårt pressade tidsschema, men det gick det också. Både Göran och jag var stressade och en dag gick allt i kras. Jag blev arbetslös när mitt jobb skulle flytta till annan ort.

Allas.se vill lyfta och hylla otroliga insatser!

samhälleHär är Årets kvinnor 2024: ”Räddade livet på 4-årig flicka”

Karriär är inte allt

Jag började söka jobb och fick bra stöd av min jobbcoach. Sökte både utannonserade jobb och skickade in spontanansökningar. Tyvärr gav det inte så mycket trots min gedigna bakgrund som chef på ett stort statligt företag.

Men det var väl min ålder. Jag var 45 år och kanske sågs jag redan som gammal i arbetslivet. Vad vet jag?!

Nu fick jag gott om tid att hjälpa barnen med läxorna redan tidigt på dagen medan de var pigga och alerta. Vi fick även tid att hitta på roliga saker. Vi spelade mycket spel, tog skogspromenader, åkte och badade i simhallen och cyklade.

Vi fick mycket tid tillsammans. Tid som vi aldrig haft förut. Det kändes på något vis att först nu lärde jag känna mina barn riktigt ordentligt. Vi fick tid att prata och bara vara.

När Göran kom hem från jobbet hade vi tid att umgås hela familjen på ett sätt som vi aldrig gjort tidigare. Jag hann varva ner och var inte längre lika stressad. Jag landade i mig själv och fann en inre ro, vilket är något jag saknat hela livet, men inte förstått.

Ett år senare fick jag ett nytt jobb, ett vanligt kontorsjobb utan personalansvar. Det ger inte lika mycket pengar, men det ger kvalitetstid.

Barnen är tonåringar, men de tycker fortfarande om att umgås med mig och vi pratar väldigt mycket. Det kanske var tur att jag blev arbetslös och fick se en ny sida av livet. Pengar är inte allt och karriären är inte lika viktig längre. Nu lever jag mer i nuet.