Åsa: Bruten fot gav mig energi att börja med handarbete

Efter reklamen: Se också: Sticka hålmönster i tre enkla steg

Trots att jag varit flygvärdinna i 30 år, var jag lika snabb som mina yngre kollegor. Jag har alltid gillat fart och älskar att hålla mig i form. Jag såg ingen anledning till att gå ner i tid. Vad skulle jag göra med all fritid? Jag ville vara där det hände saker.

Så jag fortsatte att resa världen runt. Oavsett var jag vaknade i världen brukade jag börja dagen med att ge mig ut och springa, minst tre kilometer varje morgon.

Men en dag, när jag var hemma och tog den vanliga turen runt sjön, trampade jag fel. Jag kunde höra smällen när benet gick av. Jag hade brutit foten och fick hjälp av ett förbipasserande par som ringde ambulans. Det gjorde något så fruktansvärt ont! Att stödja på foten var inte att tänka på. Jag blev gipsad och gipset skulle sitta där det satt i sex veckor.

relationerAnna-Lena: Jag fick sparken för att jag var gammal – anmälde arbetsgivaren

Jag kunde inte göra mycket mer än att sitta och titta på fönstren som blev smutsigare för varje minut och på mattorna som behövde dammsugas.

Att titta på film eller försöka läsa böcker gjorde mig bara rastlös. Huvudet och kroppen surrade som ett överladdat batteri. En eftermiddag försökte jag lyssna på en cd med meditation som en vän rekommenderat.

Började med handarbete

Men i stället för att finna inre ro höll jag på att fullkomligt explodera av inre oro. Jag var på gränsen till hysterisk. Tanken på att sitta så här i ytterligare fem veckor gjorde att jag befarade att bli galen.

Men så fick min man Leif en idé. Utan ett ord gick han upp på vinden och hämtade en stor Ikea-kasse. Den innehöll ett påbörjat lapptäcke och en massa tygbitar som var färgkoordinerade för att passa ihop. Jag hade kommit en bit på väg, men förmodligen tappat tålamodet med det omständliga handarbetet.

Nästa dag tog jag tag i lapptäcket, trädde nålen och började sy. Flera gånger var jag nära att ge upp, men något drev mig vidare. När jag blev skickligare och började slappna av dök minnen av episoder från min barndom upp. Minnen som skänkte en slags inre frid.

När det var dags för återbesök hos läkaren, kunde jag knappt slita mig från mitt älskade lapptäcke. Gipset togs bort och snart kunde jag åter flänga upp och ner i flygplanets gång och servera kaffe till höger och vänster.

Men något hade förändrats. Efter några månader bad jag om att få gå ner i tid, för att få tid över att göra kreativa saker på min fritid. Jag saknade fördjupningen som handarbetet gav mig.

Nu, två år senare, har jag en helt annan och bättre balans mellan mitt jobb och mitt privatliv. Och det kan jag tacka en bruten fot för!