Läsarberättelse: Min nya kärlek dolde något för mig
När Frank och jag gifte oss sommaren 2000 höll han ett fantastiskt bröllopstal som inte lämnade någon oberörd. Jag var så lycklig och stolt. Från första dagen hade han tagit mig med storm. Han var lika utåtriktad som jag var motsatsen, och alla tyckte att vi passade så bra ihop, kompletterade varandra.
Frank var dragloket under hela vårt 18 år långa äktenskap. Han var en engagerad pappa till våra två barn som kom med 21 månaders mellanrum. Om det behövdes en föräldrainsats i något sammanhang i skolan så anmälde han sig genast som frivillig. Han var dessutom en duktig badmintonspelare och la ner mycket jobb i idrottsföreningen.
Efter att vår yngste kommit i tonåren gled vi mer och mer isär. Vid ett par tillfällen frågade jag Frank om han var otrogen, och varje gång såg han närmast chockad och förfärad ut när han förnekade det.
Vi hade slutat prata med varandra
Under 2018 var vi vid ett tillfälle ensamma hemma en hel helg, och trots att vi inte var ovänner så pratade vi inte med varandra. När jag tömde brevlådan fann jag en broschyr från en mäklare som efterlyste objekt, villor som vår, och jag la den på köksbordet. Frank läste den och tittade på mig:
– Kanske vi faktiskt skulle kasta in handduken och göra det?
Se också: 5 tecken på att din partner går i tankar om att separera
Tre månader senare hade vi sålt huset och delat på oss. Jag hittade en mysig lägenhet och trivdes bra med att vara själv.
Trots att jag samtyckt till skilsmässan så måste jag medge att hans nya lycka sved lite i mig
Frank blev snart tillsammans med Bettina, som också var aktiv i badmintonföreningen. Ryktet gick snabbt i vårt lilla samhälle, och även barnen visste om det. Trots att jag samtyckt till skilsmässan så måste jag medge att hans nya lycka sved lite i mig.
Vi träffades i hundskogen
En dag under senhösten 2020 kom jag att prata med Niklas i samband med att våra hundar började leka ihop i skogen. Eller rättare sagt, jag var där med min sons hund som jag brukade gå ut med, medan Niklas hade sin, som han dagligen rastade där i hundskogen nära sitt hem.
Niklas var frånskild och pappa till vuxna tvillingflickor, och jag kom på mig själv med att ofta tänka på honom och hoppas att vi skulle stöta på varandra. Det kändes som att han var intresserad av mig också, men han var ganska fåordig och verkade lite blyg.
En söndag i början av 2021 hade han packat en ryggsäck med småkakor, kaffe och två koppar, vilket gjorde mig förvirrande lycklig. Vi började att träffas, men även om jag var förälskad i honom så hade jag mina tvivel. Niklas var onekligen mycket lugn och tyst och det var som om jag hade svårt för att bryta igenom hans skal.
Min ex-man hade haft en affär
Jag var fortfarande inte klar över vårt förhållande när det hände en sak som gjorde mig både besviken, sårad och arg. En ny kollega avslöjade ofrivilligt att Frank och Bettina hade haft en affär under de två sista åren av vårt äktenskap. Hon hade varit granne med Bettina och sett Frank komma och gå under alla tider på dygnet.
Min nya kollega visade sig också överraskande nog vara släkt med Niklas. Jag frågade om hon berättat detta för honom och det hade hon.
Men även om jag hade pratat en hel del med Niklas om Frank, så hade han aldrig andats ett ord om att han kände till otroheten. Och det där funderade jag över under de närmaste dagarna. Jag tyckte att han borde ha berättat det för mig. Hade vi trots allt inte kommit så nära varandra som jag hade trott?
Det bästa svaret han kunde ge mig
Till slut frågade jag Niklas rakt ut. Han såg mig i ögonen och sa:
– Jag sa inget eftersom jag inte ville sladdra och snacka skit om din ex-man. Jag tänkte att det skulle vara en dålig start på det som jag hoppas kan bli mellan oss två.
Det var det bästa svar han kunde ha gett mig. Följaktligen hade han bara inte velat ta några billiga poäng hos mig. Med ens var jag inte längre osäker på om jag och Niklas hade en framtid ihop.
Nu tittar vi på hus och jag älskar honom för hans lugna och eftertänksamma personlighet. Att han på inga villkors vis skulle få för sig att slå skeden mot glaset på en fest för att hålla tal – det är absolut något jag kan leva med.
/Janette