Katarina: Äntligen vågar jag skratta – tog mig 55 år

Efter reklamen: Se också:Så håller du tänderna friska längre

Under hela min uppväxt skämdes jag oerhört för mina tänder. Tandvården i slutet av 1950-talet var inte vad den är i dag. Mina föräldrars kunskaper om god tandvård var också begränsade. Jag dömer inte mina föräldrar för detta. Tiden var sådan.

Till saken hör också att jag hade behövt tandställning. Mina tänder var för många och det var först när jag passerat 50 som jag fick veta att jag dessutom hade korsbett.

Skämdes och kände mig nedstämd

Jag fick ofta hål i tänderna som barn och tandläkaren använde amalgam. Även i vuxen ålder hade jag stora problem med mina tänder. Detta gjorde att jag undvek att visa mina tänder. Jag skrattade sällan och om jag gjorde det höll jag ofta för munnen. Jag blev folkskygg och ville inte hamna i situationer där jag var tvungen att visa upp mina sneda och lagade tänder.

Väldigt ofta kände jag mig nedtryckt och skamsen när jag var tvungen att laga mina trasiga tänder. Att bli utskälld gjorde mig både arg och ledsen. Jag borstade tänderna morgon och kväll och drack varken läsk eller andra söta drycker.

”Barnen har ingen respekt”

relationerEllen: Jag jobbar som lärare – föräldrarna är hopplösa

Jag fick tips av en arbetskamrat om en privat tandläkare. Det bästa med min tandläkare Maria är att hon aldrig klagat på min skötsel av tänderna. Besvären med mina tänder fortsatte och hon rekommenderade en tandspecialist. Mötet med denna trevliga och förstående tandspecialist blev den stora vändpunkten. Hon ställde helt enkelt en fråga om vad jag kände för mina tänder. Jag svarade att jag hade avskytt dem hela livet. Då frågade hon:

– Är det inte dags att vi gör något åt det?

Mitt svar blev:

– Nu eller aldrig.

Det började med att jag fick dra ut några tänder. Den ena tanden var sned och den andra var sjuk och bidrog säkert till att jag ofta hade infektioner. Jag fick en tillfällig protes, dels för att dölja de utdragna tänderna och dels för att vänja mig vid hur en jämn tandrad ska se ut.

Han sårade mina känslor

relationerCharlotte: Min man vann på Triss – blev en kris i relationen

Händelsen på festen var vändpunkten

Ett halvår senare fick jag en tillfällig brygga i överkäken. De första månaderna mådde jag mycket dåligt. Jag kände inte igen mig själv. Det hjälpte inte att min tandläkare sa att resultatet var perfekt.

Så hände något fantastiskt. Jag var på en fest som mitt bostadsföretag anordnat. Där fanns en fotograf som tog bilder och intervjuade hyresgästerna. Jag blev utvald och fotografen lurade mig att skratta.

När jag såg bilden i tidningen blev jag så rörd. Var detta verkligen jag? Jag bestämde mig för att aldrig låta bli att skratta.

Ett år senare fick jag den permanenta bryggan och jag skrattar jämnt numera. Tänk att det skulle dröja 55 år innan jag vågade skratta och visa upp mina tandrader.

Nu älskar jag att gå till tandläkaren

Många som känner mig säger att jag blev en helt annan person efter det här stora projektet. Korsbettet är också åtgärdat och det har säkert bidragit till att jag ytterst sällan har huvudvärk numera.

Vid ett besök hos min tandläkare fick jag chansen att tacka min tandspecialist. Jag sa att det här är det bästa som hänt mig på länge. Så många år led jag av mitt utseende och nu har jag fått min självkänsla tillbaka och mår bra.

Människor som aldrig lagt märke till mig innan har plötsligt fått upp ögonen för mig. De tycker att jag har ett fantastiskt leende och så fina tänder. Jag som tidigare avskytt tandläkare älskar att gå på kontrollen. Det bästa av allt är att jag aldrig har några hål.