Karins man spelade bort allt de ägde
– Jag fattar inte hur det var möjligt, säger Karin.
Om inte hennes man hade varit nyopererad den där måndagsmorgonen i november 2007 hade han sin vana trogen hämtat posten själv. Nu blev det Karin som tömde brevlådan i stället. När hon fick syn på inkassobrevet på ett sms-lån var den första tanken förundran, sedan oro.
– Jag tyckte det var så konstigt, sms-lån var så främmande för mig. Vi brukade verkligen inte ta sådana lån, berättar Karin, 41 år, när vi ses hemma i hennes lägenhet i södra Stockholm.
När hon visade brevet för maken ville han till en början inte kännas vid det.
– Han sa ingenting utan tittade bara rakt in i väggen. När Karin fortsatte att pressa honom på svar bröt han till slut ihop i tårar på badrumsgolvet och erkände att han spelat bort stora summor pengar.
Detta måste du ordna upp, annars lämnar jag dig
– Alla våra besparingar var borta, säger Karin som gav mannen ett ultimatum: ”detta måste du ordna upp, annars lämnar jag dig”.
För Karin handlade det om att rädda det som räddas kunde, för familjens överlevnad.
– Vi började med att klippa sönder alla kredit- och kontokort, berättar Karin som allt eftersom vidden av den ekonomiska katastrofen stod klar blev varse vilka otroliga summor det rörde sig om.
– Jag fattar än i dag inte hur det var möjligt att spela bort så mycket. Förutom att betala av skulder på kreditkort och sms-lån handlade det om att betala tillbaka till skumma lånehajar.
– Det var det mest akuta eftersom det rörde sig om skrupelfria människor som kunde vara ett potentiellt hot mot vår familj, säger Karin som vid den här tiden var mammaledig med parets dotter.
– Det var en oerhört psykiskt påfrestande period.
För att få koll på inkomster och utgifter tog hon över ansvaret för ekonomin. Hon gav sin man pengar om han skulle handla något och krävde kvitto på alla utlägg. Ytterst handlade det om att han måste ta dem ur den ekonomiska knipan.
– Hela vår tillvaro hade ju fallit samman och dessutom hade vi småbarn att ta hänsyn till. Om inte han tog sitt ansvar skulle jag inte orka vara kvar i förhållandet, säger Karin.
– Det blir ganska jobbigt i längden att ansvara för familjens ekonomi på grund av att man inte litar på sin respektive, säger hon.
Dolde sitt spelmissbruk
Hur länge makens missbruk hade pågått innan bomben briserade har hon ingen aning om.
Men hade du inga misstankar om att allt inte stod rätt till?
– Nej, faktiskt inte eftersom han inte spelade för hushållspengarna. Vi hade alltid pengar till räkningarna. Men med facit i hand kan jag konstatera att han verkade rätt stressad under en period innan missbruket uppdagades. Sedan ska man komma ihåg att spelmissbrukare är experter på att dölja sitt missbruk. Min man såg till exempel till att alltid tömma brevlådan själv, och han jobbade hemma vilket gjorde det lätt för honom att spela utan att någon såg.
Karin är milt uttryckt förbannad på den omfattande spelreklamen och hon efterlyser ett strängare regelverk, även för sms-lån.
– Vi bombarderas av nätkasinoreklam på tv och sms-lån kan vem som helst ta utan att det görs några kreditkontroller, vilket gynnar spelmissbrukare. Spelbolagen gör ju allt för att människor ska fortsätta spela och tar inget ansvar för katastroferna som seglar upp i kölvattnet, säger hon.
Genom att samla alla dyra sms-lån i ett banklån och ta extrajobb på helger lyckades maken ”återta” en del av de pengar han spelat bort.
– Det var såklart en jättetuff period för alla, men samtidigt var det viktigt att ställa krav och inte bara stryka medhårs, slår Karin fast väl medveten om att spelberoende, precis som alkohol- och narkotikamissbruk är en sjukdom.
Jag kände mig så bedragen och sviken
Att plötsligt upptäcka att ens äkta hälft har spelat bort familjens alla besparingar tar hårt på tilliten i ett förhållande och förutom att paret har tvingats gå i terapi har de även fått hjälp av spelberoendeföreningen. Att bygga upp förtroendet tog flera år.
– Jag kände mig så bedragen och sviken. Han hade levt ett dubbelliv, ett liv där han var en engagerad make och pappa och ett liv där han utan att blinka spelade bort alla våra besparingar. Det tär på tilliten vilket tar år att bygga upp, säger hon.
Oroväckande signaler
Så småningom började livet återgå till det normala för familjen Modigh som under tiden utökats med en son. Allt tycktes vara frid och fröjd. Att maken skulle falla tillbaka i sitt missbruk fanns inte i Karins sinnevärld. Hon skakar på huvudet när hon tänker tillbaka på hur naiv hon var som trodde att just hennes man skulle vara undantaget som bekräftar regeln, att de flesta missbrukare faktiskt tar återfall.
– Med tanke på hur dåligt han mådde när allt detta briserade 2007 var jag övertygad om att han var klar med sitt spelande och jag kände att jag äntligen kunde andas ut förvissad om att detta aldrig skulle drabba oss igen.
Men det skulle visa sig att hon dragit en lättnadens suck för tidigt. Efter en längre period av sorgliga händelser då makens mor och syster gick bort samtidigt som han drabbades av en stroke började Karin i slutet av förra året se oroväckande signaler på att allt inte stod rätt till med maken.
– Han blev mer och mer deprimerad vilket jag trodde berodde på efterdyningar av hans stroke, men när han sedan gick ner 20 kilo samtidigt som han blev alltmer stressad och inte kunde sova började jag på allvar bli orolig.
Med en känsla av att något inte stämde åkte Karin iväg på en konferens i november förra året.
– Min man skjutsade mig dit, vilket jag tyckte var bra eftersom det innebar att vi skulle kunna prata i lugn och ro om vad som tryckte honom, men han satt bara helt tyst, vilket var olikt honom, säger Karin som inte lyckades skaka av sig oron för maken.
Konferensens första dag ringde hon honom åtskilliga gånger men han svarade inte.
– Till slut fick jag tag på honom och slogs av hur lugn han verkade, obehagligt lugn. Jag blev väldigt orolig. Det kändes så tydligt att något var allvarligt fel, berättar Karin som beslutade sig för att lämna konferensen andra dagen och åka hem.
Efteråt har hon många gånger tackat högre makter för att hon litade på sin magkänsla.
Stod inte ut med skammen
När hon kom hem satt maken i soffan med datorn i knäet.
– Han hade ingen aning om att jag skulle komma hem och den blick han gav mig går inte att beskriva. Han förstod att jag visste att något var allvarligt fel, säger Karin som konfronterade mannen och krävde att han skulle berätta vad som var på tok.
Vid synen av sin hustru bröt mannen ihop och det skulle visa sig att det i datorn fanns ett avskedsbrev till familjen där han skrev att han inte orkade längre eftersom han tagit ett återfall i sitt spelmissbruk och att han inte stod ut med skammen.
– I datorn fanns också ett brev till hans arbetsgivare med beskedet att han säger upp sig med omedelbar verkan.
Han hade hittat en plats där han skulle ta sitt liv
Det skulle under samtalets gång även visa sig att han även hade hittat en plats där han skulle ta sitt liv. Karin kände sig maktlös. Hon ringde 112 och maken, som bedömdes vara självmordsbenägen, blev tvångsintagen inom psykiatrin.
Karins liv var på nytt i spillror, dessutom hade hon två barn att ansvara för. Än en gång var det upp till henne att försöka bringa ordning i ekonomin.
– Det visade sig att han lånat pengar från 27 olika kreditbolag. Skulderna var denna gång så stora att vi tvingades sälja vårt nyrenoverade hus, vilket kändes väldigt bittert eftersom vi etablerat oss i området och barnen hade börjat få kompisar. Det var jättejobbigt.
Ett andra svek, alltså.
Går det att arbeta upp förtroendet igen?
Karin suckar:
– Alltså, jag vet inte. Det har varit en lång period för att få allt det praktiska att fungera.
Länge kretsade hennes tankar kring vad som hänt om hon inte lyssnat till sin magkänsla den där novemberdagen förra året och åkt hem till sin man.
– Om inte jag kommit hem hade han inte levt i dag. Han var så fast beslutsam att ta sitt liv. I början ältade jag väldigt mycket ”tänk om jag inte kommit hem”, men nu försöker jag vila i att det gick bra och att min man lever, säger Karin och ler.
Men makens missbruk har tärt så pass mycket på förhållandet och Karin litar inte på att han klarar av att hålla sig ifrån spelandet. En konsekvens av den bristande tilliten är att de i dag inte lever tillsammans längre.
– Jag vet inte om det är för evigt. Men just nu är det enda sättet jag kan leva på. Vi tar en dag i taget och har en relation för barnens skull, säger Karin.