Jimmy: Jag var spelberoende
Kasinot i Göteborg slog ironiskt upp sina portar för första gången just på hans tjugoårsdag, och Jimmy Nilsson stod bland de första i kön.
– När jag fick veta att kasinot skulle öppnas tänkte jag ”äntligen, min räddning – nu kan jag vinna tillbaka allt jag förlorat”.
Vi träffas i stadsdelen Masthugget i Göteborg – där Spelberoendes Förening har sina lokaler. Idag arbetar 36-årige Jimmy heltid inom föreningen, men vägen till dit har varit lång.
– Jag jobbar kanske lite för mycket, säger Jimmy med ett svagt leende. Men jag har mitt hjärta här. Att få förtroende, att få var en del av det här – det stärker mig jättemycket.
Det hela började under fotbolls-VM 1998. Den då 16-årige Jimmy satsade tio kronor och prickade in rätt resultat vid finalen.
– Det var en jättehäftig känsla när domaren blåste av matchen. Jag tänkte ”nästa gång satsar jag hundra, detta var ju enkelt!”.
Jimmy gör en kort paus innan han lägger till:
– Det var som att jag precis hade tagit min första sil – det förstår jag nu.
Lånade pengar av vänner
Han beskriver hur spelandet därefter snabbt utvecklades till ett beroende, vilket fick ekonomiska konsekvenser. Sparpengar spelades bort och när Jimmy fyllt 18 år gick han över till att spela blackjack på krogen.
– Där fastnade jag verkligen. Det gick snabbt! Det var annat än att vänta på en 90 minuter lång fotbollsmatch.
Jimmy minns det eviga jagandet efter att vinna tillbaka det han förlorat. Han började låna pengar av vänner och bekanta och satte även en tomt han ärvt i pant. Han beskriver hur han hela tiden hittade nya sätt att få tag i pengar. Och så kom dagen då kasinot öppnade – men kort därefter kom också en första insikt om att det han höll på med inte var sunt.
– Bubblan sprack helt och hållet, konstaterar Jimmy. Tidigare hade jag sagt på skoj att jag var spelberoende, med glimten i ögat. Men då började jag inse det på riktigt.
Det som hände var att personalen på kasinot uppmärksammat Jimmys spelade, och efter drygt tre månader fick han frågan från en man ur personalen ”hur mår du egentligen?”.
– Han satte sig ner med mig och då var det första gången jag berättade sanningen för någon.
Till en början ville kasinot tvångsporta Jimmy, men till slut valde han att porta sig själv. I samband med det tog en anställd från kasinot med Jimmy till Spelberoendes Förening.
– Jag kände mig väldigt hemma, direkt när jag kom hit. Jag kände igen mig i de andras historier. Det var så skönt att förstå att jag inte var ensam. Jag kunde släppa det jag burit på i fyra år och berättade även för mina nära.
Jimmy höll sig spelfri en tid, men speldjävulen gav sig inte och återfallet var ett faktum.
– Fast jag tyckte inte då att jag var spelberoende. Jag ville bara tjäna pengar. Jag började spela på nätet och slutade gå till föreningen. Men ganska snart började det gå utför igen och det blev inte så som jag tänkt…
I samma veva skulle man dock starta en behandling för spelberoende i Göteborg och Jimmy blev erbjuden att delta.
– Jag fick så bra verktyg och all motivation kom tillbaka. Jag förstod också hur mycket jag sårat de runtomkring mig – maktlösheten min mamma upplevt. Men efter det gjorde jag två jättestora misstag. Det största var att jag inte gick tillbaka till föreningen, jag kände mig ju frisk. Det andra var att jag fortfarande sökte genvägar i livet.
Spelfri i tre år
Jimmy var spelfri i tre år, men inte beteendefri – som han själv uttrycker det.
– Jag gjorde många misstag för att komma åt snabba pengar. Jag minns så väl när speldjävulen såg sin chans igen. Jag höll på med dumheter, kriminella saker, för att få tillbaka alla pengar jag förlorat. Jag hade bara en liten bit kvar, men då blev jag blåst och speldjävulen sa ”sluta med dumheterna och spela i stället, för att få tillbaka de där sista pengarna”.
Det hade vid den tidpunkten blivit än mer populärt att spela på nätet och Jimmy minns hur han kunde spela för otroliga summor.
– Men jag förlorade allt jag sparat ihop under de tre åren som spelfri och karusellen började snurra igen med nya lån.
Mellan vinster och förluster kom en storvinst och Jimmy kunde till slut täppa igen alla hål.
– Men så blev jag av med körkortet och fick böter, jag körde lastbil då. Böter plus en månad utan inkomst – jag kunde inte ta den förlusten. Så jag spelade igen.
Jimmy tystnar ett ögonblick innan han fortsätter:
– Det är så oerhört starka krafter som styr. Det är omöjligt att handskas med när man inte mår bra.
Bad sin mamma om hjälp
Till slut bad Jimmy sin mamma om hjälp. Han förklarar att han då själv på fullt allvar trodde att han spelade enbart för att få ordning på ekonomin.
– Och jag trodde verkligen den gången att jag inte skulle spela mer. Jag lovade dyrt och heligt. Men det blev en vurpa till ner i skiten innan jag förstod…
Jimmy gör återigen en kort paus:
– Skammen som äter upp dig blir förödande, säger han sedan. Den höll på att kosta mig livet. Allt kändes hopplöst. Jag kunde inte be om hjälp igen. Jag kände ”jag gör vad som helst för att slippa berätta”. Samtidigt tänkte jag ”det är kört – jag kommer aldrig få ordning på mitt liv igen”.
Jimmy hade tagit vad han kallar livsfarliga lån från ”fel” personer, och även andra lån. Han snuddade vid tanken på att avsluta sitt liv. Men så bestämde han sig för att trots allt berätta för sin mamma – och skickade ett meddelande till henne.
– Mamma gjorde då något av det svåraste som finns som förälder, berättar Jimmy. Hon lyckades låta bli att svara. Det kändes i den stunden som hon slutade älska mig. Jag trodde att jag hade spelat bort min egen mamma – och den käftsmällen behövde jag. Men det var inte sin son hon sa nej till, utan till missbruket.
En kort tid senare valde Jimmy att återvända till Spelberoendes Förening. Han trodde egentligen inte att det skulle göra någon skillnad, men han hoppades fortfarande innerst inne på hjälp från sina föräldrar.
– Jag ville visa att jag verkligen ville det här. Det var ju så också… det fanns inget alternativ.
Jimmy ler en aning när han lägger till:
– Och i samma ögonblick som jag kom hit igen kände jag ”det kommer gå att få ordning på mitt liv”. Jag insåg också ”oj, vad jag har lurat mig själv”. Jag landade och fick perspektiv. Jag förstod att jag spelade oavsett ekonomin – jag kunde inte låta bli även om jag täppt igen alla hål.
Tog chansen
Så småningom, när ytterligare två månader passerat, kom föräldrarna och deras respektive och sa att de tillsammans skulle hjälpa Jimmy en sista gång.
– Den chansen tog jag vara på och har sedan dess byggt upp min ekonomi sakta men säkert. De räddade mitt liv, och de gjorde det i rätt tid. Hade de kommit tidigare hade jag nog inte hunnit inse allvaret. Mamma och jag har en bättre relation än någonsin idag. Det känns skönt att kunna ringa henne utan att hon behöver bli orolig.
Även Spelberoendes Förening har betytt – och betyder fortfarande – oerhört mycket.
– Livet går upp och ner. Men jag flyr inte längre in i missbruk när det blir stormigt. Jag har bitar kvar att jobba med, men det är lättare att fokusera utan missbruket. Vad man än har gjort och hur ensam man än känner sig så är den bästa medicinen att prata om det. Det kanske känns jobbigt för stunden, att berätta, men har man väl satt bollen i rullning ökar chansen att få rätt hjälp.
Jimmy konstaterar att man regelbundet behöver påminnas om spelets krafter – när speldjävulen dyker upp är de nyktra synvinklarna värdefulla.
– Jag laddar batterierna här i föreningen. Genom att bara komma hit, genom att lyssna och ibland berätta om sig själv, hjälper man också andra.
Nätkasinon ökar risken för spelproblem
Symptombilden vid spelberoende är på många sätt lik den vid alkohol- och narkotikaberoende. Bland annat gällande kontrollförlusten där man spelar, eller dricker, mycket mer än man tänkt – och där man tappar kontrollen trots att man är medveten om de skadliga effekterna. Anders Håkansson, medicinprofessor i spelberoende vid Lunds universitet, ser ökningen av antalet nätkasinon som oroande.
– Just de här spelen har de egenskaper som är allra mest riskabla: maximal tillgänglighet när som helst och var man än befinner sig, snabbheten, det repetitiva och att spelandet inte får något naturligt slut – som till exempel en stryktipsomgång får. Den här utvecklingen höjer riskerna för spelproblem.
Vad kan det finnas för orsaker till att man blir spelberoende?
– Dels kan det handla om ett kick- och spänningssökande beteende som tar sig uttryck i spel om pengar på ett liknande sätt som alkohol och droger kan göra. Men en annan orsak kan vara ”självmedicinering från ett psykiskt lidande, en kris eller något annat i livet som är jobbigt, och där spel blir en tillflykt som gör att det jobbiga känns lite mindre jobbigt. Ibland är det en kombination av båda vägarna.
Hur många är drabbade?
– Troligen ca en halv procent av den vuxna befolkningen i Sverige, enligt Folkhälsomyndighetens senaste befolkningsundersökning. Svårt med helt exakta siffror för hur många som har en diagnos, men den uppskattade siffran ligger där kring en halv procent.
Av Lina Norman