Jimmy: ”Jag hatade att komma i målbrottet och få skägg”
Med lätta ben kommer Jimmy Lindberg springande på gångstigen genom Pålsjö skog strax norr om centrala Helsingborg. Hennes axellånga blonda hår fladdrar i vinden och i kopplet har hon sin hund och träningskompis Kia.
– Hon följer bara med på en av mina dagliga träningsrundor, men hon håller ett bra tempo trots att hon är elva år, säger Jimmy, 28, och stryker tillbaka en blond lock som fallit ner över hennes ögon.
Den som möter Jimmy när hon är ute på en träningsrunda har svårt att tro att hon fram till för några år sedan levde som en man och klädde sig enligt normen. Visserligen är hon med sina 185 centimeter längre än de flesta kvinnor, men hon är långbent och slank som en långdistanslöpare.
Skäggväxten är avlägsnad genom smärtsam hårborttagning, rösten har hon tränat för att låta mer feminin och dessutom står hon i kö för stämbandskirurgi och plastikoperation av adamsäpplet.
Jag har aldrig sett mig själv som en man
– Jag har aldrig sett mig själv som en man. Jag hatade när jag kom i puberteten och fick skäggväxt och när jag hamnade i målbrottet. Jag har egentligen aldrig klätt mig som en man. Jag dolde min kropp med bylsiga kläder, säger hon.
Sedan i maj förra året slipper hon att bli identifierad som en man av samhället. Det var då Jimmy rent juridiskt blev en kvinna och fick byta ut de fyra sista siffrorna i sitt personnummer. Men sitt namn har hon valt att behålla.
– Jimmy är mitt namn. Det har det alltid varit och det vill jag behålla. Jag är en kvinna ändå, säger hon.
Lång och svår väg
Men vägen dit har varit lång och svår. Hela hennes uppväxt har så länge hon kan minnas varit ett helvete eftersom hon inte kände att hon hörde hemma i den kropp hon föddes i och därför kände sig utanför.
– Redan som liten lekte jag hellre med flickor än med pojkar. Pojkarna var mer våldsamma och jag tyckte jag hade mer gemensamt med jämnåriga flickor.Men det var inget som vare sig uppskattades eller uppmuntrades hemma. Jimmy växte upp på en gård norr om Helsingborg. Hemmiljön tillät inte att man visade allt för mycket känslor.
– Upp till jag var 12–13 år snaggades jag varje sommar med en maskin eftersom ”pojkar ska inte ha långt hår”. Det lämnades bara kvar någon centimeter och trots att jag grät.
Eftersom Jimmy kände sig annorlunda utan att riktigt kunna förstå varför hamnade hon utanför kompiskretsen i skolan. Hon hade nästan inga vänner och blev under perioder mobbad.
Jimmy ville inte bli man
När hon var i tolvårsåldern började hon verkligen känna att hon inte var som pojkarna i klassen. Det började med att hon fick prickar på bröstet och gick till skolsköterskan som berättade att det berodde på att hon började få hår på bröstet.
– Jag kom tidigt i puberteten, vilket var det värsta som kunde hända mig. När jag kom hem och berättade vad skolsköterskan berättat sa mor till mig att jag var på väg att bli en man.
– Då gick det kalla kårar genom mig. Jag ville inte bli en man. Det kändes helt fel. Jag tyckte det var motbjudande att jag skulle få muskler och äckligt skägg. Jag hatade all kroppsbehåring.
I ren desperation utvecklade Jimmy en ätstörning för att förhindra att hennes kropp växte och fick muskler. Hon blev anorektisk och spydde upp maten direkt efter måltiderna.
När jag hörde att min röst blev mörkare och mörkare grät jag
– Men det allra värsta var när jag kom i målbrottet. Jag minns att jag satt i min säng och upprepade samma ord högt för mig själv. När jag hörde att min röst blev mörkare och mörkare grät jag.
Vid samma tid började Jimmy träna löpning.
– Jag ville komma i form eftersom jag var ganska mullig på den tiden. Samtidigt såg jag det som en metod att hålla mig slank och jag var mån om att de enda muskler jag utvecklade skulle vara benmusklerna.
Mobbningen blev värre
Samtidigt blev mobbningen i skolan allt värre. Den blev inte bättre av att hon fick diagnosen Aspergers syndrom, vilket innebar att hon hade svårt för sociala kontakter.
– Det blev ytterligare en anledning för mobbarna att ge sig på mig. Jag blev kallad dampbarn och cp-barn och allt möjligt annat. Det var då jag slutade att umgås med andra.
Under de tidiga tonåren hade Jimmy aldrig hört talas om könsbyten. Hon visste inte vad transsexualism innebar.
– Min första tanke på könsbyte fick jag när jag såg filmen Hot Chick med Rob Schneider. Den handlar egentligen inte om könsbyten utan om en tjej och en kille som byter kropp med varandra. Jag tyckte det lät fantastiskt.
Jimmy började därefter söka information på nätet om könsbyten, men hamnade på porrsajter och trodde att det bara var en sexfetisch.
– Jag blev inte upphetsad av att titta på bilderna av de transsexuella. Det var mer det att jag ville bli som dem.
När hon var i 16-årsåldern berättade hon för sin mamma att hon var transsexuell.
– Jag sa till henne att inte berätta något för andra i familjen. Men hon sa bara ok, inget nedsättande, men inte heller något annat och eftersom jag själv var så osäker på min könsidentitet drog jag tillbaka mitt ”komma-ut-som-kvinna.
Flydde verkligheten
I stället blev löpningen Jimmys liv. I det meditativa sinnestillstånd man hamnar i när man springer kunde hon fly undan verkligheten och de jobbiga tankarna.
– Transbiten låg sedan i skymundan under hela första året på gymnasiet och halva andra. I en uppsats andra året valde jag att skriva om transpersoner. Nu kände jag verkligen att jag var född i fel kropp och jag identifierade mig med transsexuella.Samtidigt började hon i hemlighet gå till en hårborttagningsklinik för att få bort den hatade skäggväxten.
Jag var rädd för att mina klasskamrater skulle komma på mig eftersom jag ofta var helt röd i ansiktet efter en behandling
– Jag gjorde det på lunchen en dag i veckan. Jag var rädd för att mina klasskamrater skulle komma på mig eftersom jag ofta var helt röd i ansiktet efter en behandling.
Situationen hemma var inte idealisk.
– Jag försökte flytta hemifrån när jag var 19 år, men det blev inte bra och jag flyttade hem igen.
Ett år senare, samtidigt som Jimmy börjat läsa vid läkarlinjen i Lund, tyckte hon att tiden var mogen för att ta steget. Hon började beställa testosteronblockerande läkemedel och östrogen via nätet.
– En dag sms:ade min mor mig om att hon hade hittat hormonerna i min byrålåda. Hon skrev att jag omedelbart skulle komma hem. Jag cyklade hem med bultande hjärta.
Det samtalet hennes föräldrar hade med henne då glömmer hon aldrig.
– De se till mig att det var jättefarligt och jättedumt att ta hormoner, men jag kände inte att de lyssnade på varför jag gjorde det.
Jimmy skickades till en psykolog som i sin tur remitterade henne till könsidentitetsmottagningen i Lund och hon fick diagnosen könsidentitetsstörning.
Under samma period såldes barndomshemmet, Jimmy blev hemlös och fick tillfälligt bo i en husvagn.
– Jag mådde så dåligt att jag fick parkera könsbytesprocessen. Jag orkade inte ta mig igenom det också just då. Jag var även tvungen att sluta springa eftersom min kropp gått sönder.
Se också: Transpersonen Kim födde barn – som pappa
Orkade inte leva längre
Hösten 2018 var Jimmy i fysiskt och psykiskt dåligt skick för att hon inte kände något hopp inför framtiden och för att hon kände sig feg som inte vågade ta steget och vara den hon verkligen ville vara.
Hon hade rasat i vikt. Nu hade hon även tvingats pausa läkarstudierna för att hon inte var i balans och klarade inte tentorna. När det såg som mest nattsvart ut tog hon beslutet att hon inte orkade leva längre. På nyårsafton 2018, samtidigt som fyrverkeripjäserna exploderade utanför hennes lägenhetsfönster, svalde hon 50 sömntabletter och la sig ner med förvissningen att hon aldrig skulle vakna igen.
– Men jag spydde upp alltihop i stället.
Under illamåendet på natten tog hon beslutet att bejaka livet och ta steget full ut.
– Jag satte mig vid datorn och beställde hem foundation, ögonskugga, concealer, rouge, mascara och eyeliner. Jag beställde också de första kvinnokläderna.
Hon hade ett mål i siktet. Den 17 januari 2019 hade hon bokat tid på en skönhetssalong vid Knutpunkten i Helsingborg och hon tänkte komma dit som kvinna.
Den 16 januari 2019 var sista dagen jag klädde mig som en man
– Den 16 januari 2019 var sista dagen jag klädde mig som en man.
Det var med fjärilar i magen som hon dagen därpå cyklade genom staden för första gången som kvinnan Jimmy. Hon var orolig för hur hon skulle bli mottagen, men det blev nästan en antiklimax.
– Reaktionen från omgivningen var dämpad, nästa likgiltig. Som om de haft detta på känn och inte var förvånade. Själv var jag fylld av ångest och oro. Skulle de se mig som vilken kvinna som helst eller som vilken man som helst?
Jimmy fick remisser till hormonbehandling och till talpedagog för att göra rösten mer feminin.
– Då hade jag redan självmedicinerat i fyra år med hormoner. Det är verkligen inte något jag vill rekommendera andra, men jag såg det som min enda utväg att bli kvitt en del av könsdysforin.
Men det gick inte så lätt att byta kön rent juridiskt som hon hade hoppats på. Jimmy fick avslag första gången eftersom hennes psykiatriker inte tyckte att hon levt som kvinna tillräckligt länge.
– Jag kunde inte förstå hur han kunde skriva så i sin bedömning och jag överklagade så fort jag kunde.
Beslut om juridiskt kön
I maj förra året kom äntligen beslutet att Jimmy juridiskt sett är en kvinna.
– Det är en form av bekräftelse från samhället på att jag verkligen är en kvinna, men rent praktiskt har det inneburit mest strul, som med ID-handlingar och vaccinbevis, säger hon med ett leende.
I augusti förra året var Jimmy på en konsultation för vaginoplastik, men hon är osäker på om hon vill gå igenom operationen.
– Jag är likgiltig till vad jag har mellan benen eftersom jag ändå inte är intresserad av sex eller intimitet.
Jimmy läser numera psykiatri på distans. Hon har sammanlagt 400 högskolepoäng i olika ämnen och hon planerar att arbeta med folkhälsovetenskap i framtiden.
Sedan 2019 har hon elitsatsat på löpningen igen och springer flera mil om dagen. Hon har en avlägsen dröm om att få representera Sverige i maraton vid OS.
– Men eftersom jag biologiskt sett är en man är det oklart om jag ens får vara med på SM som kvinna.
Numera är hon granne med sin pappa som bor i en annan lägenhet i samma trappuppgång på Tågaborg i Helsingborg.
– Vi har en bra relation, men han har svårt att komma ihåg att han ska kalla mig ”hon”, säger Jimmy.