Agnes: Jag vill inte ha barn

Efter reklamen: Se också: 8 kändisar som vägrar anlita barnvakt

Under skolåren drömde många av mina väninnor om barn, men det gjorde inte jag. När jag blev tonåring och började dejta märkte jag dock snabbt att den typen jag föll för verkligen ville ha barn.

Jag tänkte att lusten för barn och de moderliga känslorna nog också skulle komma till mig en dag när jag blev lite äldre.

Jag behövde prioritera och vara självisk

Efter gymnasiet reste jag utomlands och arbetade som engelsklärare. Medvetet försökte jag hitta en skola där eleverna var lite äldre, för jag hade ingen lust att ha att göra med de yngsta.

Jag var 22 år när jag för första gången blev riktigt förälskad, och min käreste talade redan om barn på vår andra dejt. Jag hade förlorat mitt hjärta till honom, så hans önskan om barn skrämde mig inte, för vi skulle nog klara det tillsammans.

relationerSiri: Min sambo blev deprimerad när vi fick barn

När förhållandet tog slut släppte jag tanken om barn igen, för jag ville hellre leva ett fritt liv och resa runt i världen.

Åren gick, jag fyllde 24, 25 och 26 år, men hade fortfarande varken lust eller behov av att bli mamma, även om människor runtomkring mig började få barn.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Så blev jag drabbad av en allvarlig sjukdom och ådrog mig en hjärnskada, och plötsligt fanns det bara utrymme för rehabilitering i mitt liv.

Jag ville återvända till den person jag hade varit innan, och sjukdomen lärde mig både att prioritera och att vara självisk. Det viktigaste var nu att fokusera på mina egna önskemål, och det var inte att bli mamma.

Jag kan tänka mig att bli styvmamma någon gång

Nu är jag 31 år gammal och är på rätt väg. Mina behandlare har otaliga gånger sagt till mig att jag mycket väl kan få barn. Varje gång försöker jag förklara att min ovilja att få barn inte har något med hjärnskadan att göra.

Mina väninnor har barn, och jag kommer av artighet ihåg att fråga om dem titt som tätt, men jag kan se att barn innebär mycket stress och det skulle inte vara bra för mig.

relationerNina: Mitt liv är lika mycket värt som alla andras

På det sättet kan man säga att beslutet om barn eller inte redan har fattats för mig, och jag har inte ångrat att jag inte har fått några.

När jag en dag träffar min livspartner kommer han förmodligen redan ha barn med tanke på åldern. Som deras styvmor kommer jag självklart vara kärleksfull mot dem, men jag är helt klar över att jag inte kommer att bli deras mor.