Paula: Jag valde alltid fel män

Efter reklamen: Se också: Saker lyckliga par gör på helgerna – för att få relationen att hålla

När jag var 56 år och mitt andra äktenskap kraschade gjorde jag det också. Det kommande året blev det mörkaste i mitt liv. Men i dag är jag glad att det hände.

Det började som det brukar: med mina föräldrar. Jag ska inte skylla alla mina misstag på dem, men föräldrarnas förhållande är en viktig förebild.

Mina föräldrar hade ett perfekt äktenskap – på papperet. Det såg fint ut, precis som vårt hus, våra bjudningar och vi – de välartade barnen.

relationerFanny: Jag längtade efter att bli sedd

Jag växte upp med en känsla av att något var fel, utan att förstå vad. Med tiden insåg jag att det bakom den fina fasaden var väldigt tomt. Vi pratade inte om känslor i familjen. Det handlade bara om hur andra uppfattade oss. Bakom våra stängda dörrar fanns inget genuint – inte ens spontana kramar.

Ingen klarade av att leva upp till mammas förväntningar, vi barn allra minst. Jag och mina syskon kämpade för att bli sedda, men hon var inte intresserad av oss på det sättet.

Mina föräldrars äktenskap kretsade runt henne och pappa jobbade mycket. Jag har aldrig lärt känna honom särskilt väl och vi har ingen nära relation, men jag tror att hans frånvaro hade med mamma att göra. Han trivdes inte hemma.

Kände mig ”hemma” hos honom

Jag gifte mig med Roger när jag var 22 och jag trodde att vi var rätt för varandra. Men vad visste jag om kärlek och relationer?

Något med Roger hade känts som ”hemma” direkt. Det är säkert något positivt under sunda omständigheter – men så var det inte för mig. Jag var präglad hemifrån och hade valt någon som speglade mina föräldrar. Mitt undermedvetna valde det som var bekant. I mitt fall kunde det bara bli fel.

Rogers och min relation var fel från början. Den kom att handla om vad jag kunde göra för honom. Jag trodde att mina prestationer skulle ge mig den bekräftelse och kärlek jag sökte.

Så jag skötte allt hemma och lagade mat som Roger ville ha. På helgerna gjorde vi det han ville göra. Men jag fick inte det jag längtade efter i retur och vårt liv gjorde mig inte lycklig. In i det sista vägrade jag acceptera att det inte fungerade.

Jag kände mig fri efter skilsmässan

Det var jag som ville skiljas. Då hade mina sömnbesvär lett till att jag blivit sjukskriven. Jag hade eksem och en klåda som kunde driva mig vansinnig. Min kropp skrek att något var fel, och till slut lyssnade jag.

Roger tog det inte särskilt bra. Han försökte ge mig dåligt samvete så att jag skulle stanna och han var nära att lyckas. Men sedan kom ännu en sömnlös natt och en kliande kropp och jag stod på mig.

relationerAnna: Hans otrohetsaffär ­räddade vårt äktenskap

Skilsmässan var svår. Mamma var förfärad över att jag fläckade ner familjens rykte. Pappa höll med och markerade med tystnad. Mina syskon stöttade mig, men vågade inte öppet gå emot mamma. Men veckan efter skilsmässan gått igenom vaknade jag en morgon och eksemen var borta. Jag kände mig så lättad och fri!

Tyvärr lärde jag mig inte särskilt mycket av mitt äktenskap. Jag blev inte bättre på att välja män. Jag hade inte bearbetat det jag bar med mig, mitt mönster var inte brutet. Det blev tydligt när jag valde nästa man: Niklas.

Gifte mig igen – var olycklig i äktenskapet

I början kände jag mig så nära honom. Vi pratade mycket och jag trodde att han var känslomässigt tillgänglig.

Men när vi fått två barn kändes det som att jag egentligen hade tre. Jag fick ta hand om allt. Trots all tid jag behövde ägna åt barnen förväntade han sig att jag skulle lägga allt åt sidan när han ”behövde” en ryggmassage.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Jag blev återigen uppskattad för vad jag gjorde, inte för den jag var. Nu när vi hade en familj kände jag mig extra pressad att prestera på alla kanter. Jag försökte vara den perfekta svärdottern och hjälpte hans föräldrar och syskon med allt möjligt.

Djupt inom mig fanns också en osynlig stress, en rädsla för att jag skulle bli som mamma. Jag låg ofta vaken på kvällarna och tänkte på barnen. Gjorde jag rätt? Hade jag gjort något fel den dagen, som skulle ge dem men för livet?

Sandra och Greger var det viktigaste i livet och jag försökte göra allt för att de skulle känna sig sedda och älskade. Men jag önskade att jag hade kunnat slappna av och njuta mer av att vara mamma, men det var svårt för mig.

Jag bet ihop och kämpade på. Jag var olycklig i äktenskapet. Niklas och jag hade ingenting gemensamt. Jag kände honom inte längre.

Min dotters osäkerhet fick mig att skaffa hjälp

När barnen flyttade hemifrån blev jag ensam med Niklas. Jag kände ingen glädje i min vardag. Efter två år stod jag inte ut längre. Det fanns liksom inget syre kvar i huset. Mammas reaktion var väntad.

– Men herregud! Tänker du inte på någon annan än dig själv! Vad ska folk säga?

Skilsmässan kändes som den enda vägen framåt, men efteråt sjönk jag ner i en depression. Nu såg jag inget annat framför mig än ett liv i ensamhet. Jag skulle alltid ha barnen, men jag vågade inte ta fler chanser i kärlek.

Att välja män var uppenbarligen inte min starka sida och dessutom – vem skulle vilja ha med mig att göra? Jag som varit gift två gånger. De flesta skulle tro att det var något fel på mig när det kom till relationer.

Det var tack vare Sandra jag skaffade hjälp. När jag märkte att hon visade samma osäkerhet inför relationer som jag själv alltid hade känt förstod jag att jag behövde vara ett bättre föredöme. Jag behövde hjälpa mig själv, så att jag kunde hjälpa henne.

relationerViveka: Det är bara han och jag

Jag gick till en psykolog under ett halvår och där förstod jag hur min uppväxt grundlagt min oförmåga till sunda relationer. Hela livet hade jag försökt vinna kärlek och uppskattning genom att prestera. Först av mina föräldrar, sedan av männen jag har träffat. Jag hade ju lärt mig att det var det som betydde något, inte vem jag verkligen var.

Nu känner jag mig som en hel människa för första gången och jag vet att mina misstag inte betyder att jag måste göra om dem. Jag har aldrig sett mer fram emot att få träffa kärleken än jag gör i dag.