Viveka: Det är bara han och jag

Efter reklamen: Se också: Saker lyckliga par gör på helgerna – för att få relationen att hålla

När jag gifte mig första gången 1995 var jag säker på att jag och Jan skulle vara tillsammans resten av livet. Vi hade trots allt vår lille son, Max, som döptes samma dag, och vi hade vårt fina hus.

Allt såg ljust och lyckligt ut, för vi älskade varandra, hade flera gemensamma intressen, många goda vänner och en bra relation med våra respektive familjer. Men 2007 såg livet annorlunda ut.

Vi hade då även fått Emma, som var åtta år, och på ytan såg vi ut som en riktig kärnfamilj med mamma, pappa, son och dotter. Sanningen var dock en annan, för vi hade både blivit frestade och varit otrogna flera gånger.

Jag hittade en ny man kort efter skilsmässan

Trots att vi försökt laga sprickorna och gå vidare så hade det ömse­sidiga förtroendet försvunnit. Det slutade med en kladdig skilsmässa, och under flera år hade vi svårt att prata ordentligt.

Ganska snabbt hittade vi båda nya partners. Jag blev kär i min kollega Anders, som också var skild, och vi svävade båda några centimeter över marken och var säkra på att vi skulle klara allt tillsammans – inklusive att skapa en enad familj med mina två barn och hans tre.

Medan vi fortfarande befann oss på det där rosa molnet köpte vi en gammal skola med gott om plats för alla barn. Men – det med barnen skulle aldrig fungera.

relationerFanny: Jag längtade efter att bli sedd

Särskilt Max hade det svårt med sin styvpappa och till sist fyllde konflikterna mer än kärleken. Efter tre år kastade vi in handduken och jag kände mig som ett stort misslyckande – för att inte tala om ensam.

I nästan tre år bodde jag sedan ensam med barnen, men jag saknade att ha en annan vuxen nära.

Alkoholproblemen förstörde vårt förhållande

När Max flyttade hemifrån 2013, och Emma samtidigt valde att börja på gymnasiet, kom jag i kontakt med Henrik via en dejtingsajt, en kontakt som jag till en början var väldigt glad över.

Snart var vi djupt involverade i varandras liv, och jag trodde att han var perfekt för mig. Jag presenterade honom för mina barn, vänner och familj och jag lärde känna hans dito. Tyvärr tog det för lång tid att upptäcka att det fanns en baksida på myntet.

Henrik hade alkoholproblem, vilket han hade lyckats dölja för mig i början. Det gjorde att jag alltid var osäker på hur han skulle bete sig i sociala sammanhang.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Till vardags gick det bra om vi bara drack vatten till maten, men när vi var ute eller hade gäster kunde ett enda glas vin förstöra det hela.

Det första glaset gav nästa, och så fortsatte det tills han blev full och dum och fick anstränga sig för att hänga med i samtalet. Han ljög för mig om sitt drickande, och till sist fick jag nog och gjorde slut med honom.

Efteråt var jag väldigt nere och undrade om jag skulle leva resten av mitt liv ensam. Trots att jag hade ett bra liv, så saknade jag tvåsamheten som tyvärr aldrig riktigt hade fungerat för mig.

Min nya partner och jag är särbos

Men, i dag är jag så glad över att kunna säga att det faktiskt gör det. De senaste tre åren har jag varit tillsammans med Nils, men vi lever inte som de flesta par gör. Vi bor kvar i våra respektive hem, själva, och kommer att fortsätta göra det.

Nils känner bara mina barn, mina vänner och min familj utifrån det jag berättat, och jag har inte träffat hans närstående heller. Naturligtvis pratar vi om våra nära och kära, men kärnan i vårt förhållande är det speciella som han och jag har tillsammans, och det fungerar för oss.

relationerIngrid: Jag blev kär i en annan man – när jag redan var gift

Vi reser tillsammans och då delar vi såklart rum, men när semestern är över återvänder vi till våra separata liv och bor var för sig – även om vi vet allt som händer i den andres liv.

Vi brukar ha kontakt flera gånger om dagen och ses minst två gånger per vecka, då vi turas om att laga god mat åt ­varandra eller åker på trevliga utflykter.

Jag ser alltid fram emot att vara med honom, men jag tycker också om att inte behöva hantera vad mina barn och andra människor i mitt liv tycker om honom, eller vad hans nära och kära tycker om mig.

Vissa undrar över vårt arrangemang, men för mig fungerar det – just för att det bara handlar om honom och mig, ingen annan.