Inger och Tage blev brevvänner 1967 – är fortfarande gifta ett halv sekel senare
De kallar sig tvillingsjälar och har fortfarande lika roligt.
Inger Jansson minns den småblommiga blus hon hade på sig den där vårdagen 1967 då Tage ringde på dörren till hennes föräldrahem i Hässelby. De hade fått kontakt via ett frågeformulär i Året Runt där de hade fyllt i sina namn och adresser i hopp om att hitta brevvänner.
Så kom det sig att Tage, som då gjorde militärtjänstgöring i Boden, fick Ingers uppgifter och bestämde sig för att ta kontakt. Nu, under en permission, skulle de träffas för första gången.
– Mitt första intryck var att du var lång och såg gammal ut, klädd i rock och hatt. Jag tänkte att du var för gammal för mig, säger Inger och ler varmt mot sin ståtlige man.
Kunde prata om allt direkt
Inger var då 17 år och Tage 20. Det visade sig snart att de kom väl överens, vilket inte minst Tage gladdes åt. Han hade nämligen även fått svar från en tjej i Umeå som han var lite nyfiken på. Men efter att han träffat Inger och hennes trevliga föräldrar stod det klart att han hade valt rätt flicka.
– Samma kväll gick vi på bio och efter bara några timmar kändes vi som gamla vänner. Vi kunde prata om precis allt. Och pratiga var vi båda två, säger Inger glatt och berättar att det egentligen inte fanns några frågetecken alls kring Tage.
Men en sak behövde hon veta innan hon gick vidare.
— Jag frågade Tage vad han tyckte om färgade människor. Hade han svarat negativt så hade jag dumpat honom. Jag ville nämligen resa till Afrika, då dans var min stora passion. Som ung tävlingsdansade jag och ville också försäkra mig om att Tage inte skulle bli sur om jag gick ut och dansade med väninnor. Men det var inga problem, sa han!
Tage, som slagit sig ner i en fåtölj i det lilla vardagsrummet, ler frimodigt.
– Det var en självklarhet att Inger skulle få göra som hon ville. Vi är jämlikar och jag är inte typen som vill begränsa andra. Med ömsesidig respekt kommer man långt.
Dagen efter deras första möte åkte de hem till Tages föräldrar i Drevviken. De ville absolut fortsätta att umgås – och alla pusselbitar föll snabbt på plats. De två föräldraparen gillade dessutom varandra och blev senare goda vänner.
När permissionen var över reste Tage motvilligt tillbaka till Boden, men det unga paret höll tät kontakt genom brev och telefonsamtal.
Inger och Tage Jansson
Ålder: 74 respektive 77 år.
Familj: Två söner, barnbarn och barnbarnsbarn.
Gör: Pensionärer.
Bor: i Västerhaninge och Malmköping.
– Det var dyrt att ringa, så det blev inte så ofta. Men vi skickade brev till varandra varje dag och lärde på så vis känna varandra. Grabbarna på luckan var nog lite avundsjuka på mig, konstaterar Tage och sveper med handen över all korrespondens som sparats i en kartong. Inger öppnar ett av breven. Det är första gången hon läser det sedan hon skickade brevet.
– Vi tror att barnen kommer att tycka det är kul att ha de här breven när vi inte finns längre, för mellan raderna blommar vår kärlekshistoria …”Hej älskade, i dag har vi varit ihop i fyra månader…”, läser Inger med sprucken stämma.
Hon pausar. Minnena och den prydliga handstilen på brevpappret rör henne till tårar. Då, en ung och söt flicka, på tröskeln till vuxenlivet. Nu, en äldre kvinna med en stor del av livet bakom sig. Men oj vilket gott liv det har varit och vilken oerhörd tur att de träffades!
För visst blev det en förlovning och två år senare, 1971, bröllop. 1972 föddes parets första son Magnus och 1975 Mikael. Efter bröllopet bodde de i en lägenhet i Brandbergen, men eftersom båda var uppvuxna i hus var de överens om att de ville köpa ett eget hus. Valet föll på det lilla charmiga radhus i Västerhaninge där de fortfarande bor. Numera tillbringar de halva året här och sommarhalvåret i sommarstugan i Malmköping.
– Jag kände direkt att här vill jag bo och här vill jag se mina barn växa upp, säger Inger och berättar att precis så blev det.
– Området hade Bullerbykänsla och hemma hos oss var det alltid fullt med barn som kom och gick. Vi älskade det! Jag anordnade också gårdsfester.
Tage gick i yrkesskola och utbildade sig till elektriker. Så småningom startade han egen firma. Inger är förtjust i textil och pluggade till textillärare. Hon är kreativ och nyfiken och något av en mångsysslare som alltid måste ha något för händerna. Under barnens uppväxt arbetade hon halvtid med inköp av tyger, men hon har även jobbat som florist och massageterapeut.
De har flera barnbarn och barnbarnsbarn
När Inger och Tage berättar om allt kul de hittar på tillsammans är det svårt att tro att de är över 70. De tycks ålderslösa och har en energi värdig vilken pigg femtioåring som helst. Inger kör yoga varje dag, sjunger i kör och går på gym.
Med alla barnbarnen och några barnbarnsbarn – varav samtliga bor i närheten – råder det ingen brist på sysselsättning för farmor och farfar.
– Jag har alltid varit intresserad av hälsa och är vegetarian. Hälsointresset och de goda generna har jag ärvt från min pappa, han motionerade tills han dog, nästan 100 år gammal. Jag är alltid i gång med dans och gymnastik. Och varje morgon före frukost går vi en långpromenad i skog och mark, säger Inger och får medhåll av Tage.
Vad är hemligheten bakom ett så lyckligt äktenskap?
– Tålamod. Och att vi kan vara oss själva fullt ut med varandra. Vi skrattar mycket och har kul ihop, det är viktigt. Vi delar värderingar och intressen. Bland annat går vi ofta på konserter, säger Inger och tittar ömt på maken.
– Vi har inte en massa synpunkter på varandra, du får inte göra si eller så. Vi är egna, starka individer. Ofta gör vi saker tillsammans men ibland hittar vi på egna grejer. Det kan vara skönt att inte alltid vara med varandra, konstaterar Tage.
Inger inflikar att de också är bra på att bejaka varandras styrkor och förmågor.
– Du Tage är jättebra på att laga mat till exempel. Så det är mest du som lagar maten!
Tage nickar.
– Jag har sparat en massa recept genom åren. Allt har jag kanske inte tillagat …men väldigt mycket, svarar han och tillägger att de alltid vill varandra väl.
Han menar att vänskap måste utgöra grunden i en relation, om den ska hålla på sikt. I deras fall började det med en varm vänskap som utvecklades till kärlek.
Trots att de definierar sig som tvillingsjälar delar de inte alla intressen. Ishockey och modellbyggen är Tages områden. Han visar en avancerad båtmodell i trä som han pysslar med när han har tid över. Inger å sin sida målar gärna tavlor och intresserar sig för meditation och andlighet.
Ett tag flyttade separerade paret
Under åren har paret hunnit resa en hel del, mestadels i Europa. Inger, som bar på drömmen om Afrika, åkte på en organiserad resa till Senegal med en väninna. Det har hon aldrig ångrat, för det var precis så spännande som hon hade hoppats på.
Nu var det länge sedan de reste utomlands – och segelbåten de njöt av under 28 år är såld. Stugan i Malmköping räcker långt som rekreation.
Skulle de ta steget och skilja sig?
Parets väg genom livet tycks vara beströdd av rosor. Men inga äktenskap är perfekta. Inger och Tage ger varandra ett menande ögonkast. Det blir Inger som tar till orda.
– 1986 separerade vi faktiskt. Jag var så trött på att Tage jobbade för jämnan och att jag fick dra det tyngsta lasset hemma. Så jag flyttade ut. Vi träffades förstås ändå ibland, på grund av barnen. Så en dag sa Tage ”så här kan vi ju inte ha det” och jag höll med. Jag utgick ifrån att han menade att vi borde försöka igen …
—… fast jag menade faktiskt tvärtom! Att vi borde ta steget och skilja oss. Men Inger uppfattade något annat och flyttade hem och, ja så blev det, säger Tage med ett skratt.
I dag är de tacksamma över att de kämpade sig igenom krisen. Lyckligtvis har båda förblivit friska och paret är övertygade om att deras positiva livssyn spelar in.
– Vi håller oss unga i sinnet genom att hitta på roliga saker, hålla i gång och vara nyfikna på livet. Vi sitter inte och gnäller över krämpor utan läser, samtalar och diskuterar allt mellan himmel och jord. Vi har aldrig tråkigt!
Att hålla kärlekslågan vid liv är också betydelsefullt och det gör de med små, men viktiga gester.
– Varje gång jag lämnar hemmet står Tage och kastar en slängkyss genom köksfönstret. Det gör mig alldeles varm om hjärtat!