Ingela: Min man drack sig igenom småbarnsåren
Roger var en festprisse, men jag och mina väninnor var också ute och festade på den tiden, så jag såg inget konstigt med det. När vi träffades var jag 23. Vi hade bara varit ihop i två månader när jag blev gravid.
Det var först när vi flyttat ihop som jag insåg att Rogers drickande inte bara handlade om helgerna. Han drack varje kväll. Det började med starköl till maten och sedan ett par till framför tv:n. När jag tyckte att han kunde ta en lättöl istället tyckte han att jag var tjatig.
– Det är därför jag inte brukar vara ihop med tjejer, sa han irriterat och det fick mig att backa. Vi skulle ju snart ha barn. Jag ville att det skulle fungera.
Vi fick Amanda och två år senare föddes Felicia. Spriten blev en allt större del av vårt liv. Men Roger drack inte inför barnen och vi ville tro att de inget märkte. På kvällarna höll han alltid till ute i garaget. Där drack han öl. När tjejerna lagt sig tog han fram whiskyflaskan. Trots att det var så här varje kväll ville han inte se det som något problem. Han menade att alla hans kompisar gjorde likadant. Och han var ju inte ute på krogen och drack och raggade tjejer – det hade väl varit värre? Genom att jämföra det han gjorde med något som hade varit ännu värre försökte han få mig att acceptera läget. Och länge gjorde jag det, för jag visste inte vad annat jag skulle göra. Inte så att jag inte försökte få honom att sluta – det gjorde jag hela tiden. Jag försökte prata med honom, bönade och bad, skällde – och hällde ut många liter sprit i vasken. Men jag stannade och jag bevarade hans hemlighet.
Han fiskade med kompisar och bowlade en kväll i veckan. Allt var en ursäkt för att dricka. Släkten misstänkte inget för på middagar och fester drack Roger bara vad som ansågs normalt. Att han drack lika mycket på en måndag var det ingen som visste. Om jag berättade skulle folk lägga sig i, och då trodde jag att Roger skulle lämna oss. Med facit i hand hade det kanske varit det bästa, men jag trodde att det skulle förstöra mina chanser att hjälpa honom och jag var rädd för att han skulle bli alkoholist ”på riktigt” om han inte hade mig och barnen i sitt liv. Jag ville hjälpa honom och jag ville rädda vårt förhållande.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Plötsligt tog det stopp
Stressen lagrades inom mig år för år. Så tog det stopp. Det var i början på juni, några dagar före skolavslutningen. Vi skulle ha en fest med barnens kusiner och våra närmaste. Allt fixande föll på mig. Jag hade stressat hela dagen och tänkte be Roger köra ett ärende, men det var för sent – han hade redan börjat dricka.
Inom mig fladdrade listan över allt som behövde göras och plötsligt kunde jag inte andas. Jag fick panik. Jag stapplade ut på garageuppfarten och flämtade efter luft. Allt började snurra. Jag svimmade och vaknade upp i ambulansen. Jag hade ångest och under de följande dagarna fick jag gråtattacker som från ingenstans.
Det som hänt hade skrämt upp Roger rejält. När han satt bredvid mig på sjukhuset förstod vi att vi hade nått vår slutpunkt. Vi fick prata med en kurator och Roger gick äntligen med på att ta emot hjälp. Roger var alkoholist under våra första tio år tillsammans. Nu har han varit nykter i fem år och det är först de här fem åren som vi har lärt känna varandra på riktigt. Äntligen har vi ett vuxet förhållande med trygghet och tillit, och det märks på tjejerna att även de mår bra.
/Ingela
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]