Läsarberättelse: Jag hjälpte mitt barnbarn med hjärtesorgen
Vanligtvis är mitt äldsta barnbarn Ella en glad och positiv artonåring som trivs med livet, sin skola och sina kompisar. När hon ringde mig och frågade om det passade att hon kom och hälsade på så förstod jag direkt att något sorgligt hade hänt henne. Redan i telefonen kunde jag höra på hennes röst att hon gråtit.
– Men kära barn, vad är det? undrade jag.
– Wilhelm har gjort slut, snyftade Ella som ville vara hos mig över veckoslutet.
Hennes föräldrar skulle resa bort och hon ville inte vara ensam hemma med sin hjärtesorg. Självklart sa jag att hon var välkommen och mindes hur ont ett brustet hjärta kan göra.
Det regnade ute och när Ella kom var hon dyblöt. Hon steg in i min hall och så fort hon fick syn på mig började hon gråta. Mitt fina glada starka barnbarn var helt förkrossat. Tårarna och regnvattnet droppade ikapp ner på golvet.
Jag tyckte så synd om henne och tog henne i min famn. När jag hjälpt henne av med de blöta kläderna och satt henne invirad i en filt i soffan med en varm kopp te framför sig började hon berätta.
– Vi, Wilhelm och jag, har varit tillsammans i över ett år. Vi skulle flytta ihop så fort jag gått ut skolan och vi hade ju massor av planer för framtiden. Jag var säker på att det skulle vara vi två för alltid – och så plötsligt träffar han en annan och bara lämnar mig.
Medan hon talade fångade hon min blick med sina ledsna, rödgråtna ögon och med ens mindes jag själv hur ont kärlek kan göra. Plötsligt kom jag ihåg min egen första pojkvän och hur förkrossad jag var när han gjorde slut med mig. Det var inte bara pojken som försvann ur mitt liv, utan hela min bild av den skimrande perfekta kärleken krossades.
En genial idé
Ella var så trött av sorg och svek att hon somnade tidigt den kvällen. Morgonen efter vaknade jag av amerikanska kärlekssånger i moll med sorgsna texter – Ella hade satt på min cd-spelare och spelade skivor som hon haft med sig.
Då fick jag en genial idé! I källaren hade jag en hel hög med gamla dagböcker och fotografier från min ungdom som jag inte förmått mig själv att kasta. Jag hämtade dem och smög in i vardagsrummet där Ella låg på soffan.
Försiktigt satte jag mig vid fotändan och vi började prata allmänt om vädret som var ruskigt och vad hon ville göra under dagen. Hon verkade inte pigg på att göra något alls, men undrade vad jag hade i kassen som jag ställt vid sidan om mig.
– Dagböcker och foton från min ungdom, sa jag medan jag packade upp dem.
Vi började bläddra bland bilderna och själv blev jag helt tagen när jag såg dem. Där var Olov som jag var kär i på mellanstadiet. Han hade gett mig min första riktiga kyss. Och där var Erik som jag var kär i på gymnasiet men som bara hade ögon för min kompis Anna. De gifte sig senare och flyttade till Stockholm.
Måste inte vara för evigt
Jag berättade för Ella om min ungdom och förälskelser jag hade haft innan jag träffade mitt livs stora kärlek som var hennes morfar och som dog för tre år sedan. Jag sa att ett kärleksförhållande inte måste vara för evigt för att vara äkta och värdefullt. Man lär sig mycket av motgångar och svek, och konstigt nog glömmer man smärtan med åren. Kvar finns bara ljusa minnen av en ung lycklig tid i livet.
Jag tror att Ella fick en ny syn på mig den helgen. Hon upptäckte att hennes mormor också varit ung och förälskad en gång i tiden och haft samma stormande känslor som hon själv nu bar på.
/ Gertie