Gunilla: Min son väljer bort mig i jul – firar hellre med sin sambos familj
Jag har bara en son och han betyder allt för mig. Jag fick barn sent i livet. Min älskade David kom till mig när jag var 39 år gammal. Jag hade nästan gett upp hoppet om att bli mamma, för jag och min man hade försökt i över tio år men allt vi fick var missfall på missfall, men så kom han till slut, min älskade David som döptes till David just därför. Det betyder "den som är älskad".
David och jag har haft en mycket fin och nära relation, och när hans pappa och min make dog alldeles för ung fick David och jag ett ännu starkare band. Nu var det ju bara han och jag kvar.
David har alltid varit flitig i skolan och efter studenten flyttade han till en universitetsstad där han började studera juridik. Han trivdes verkligen med studentlivet och under den perioden hade vi inte lika tät kontakt, vilket jag kunde förstå, han hade fullt upp med sitt.
Jag var så glad att han trivdes och hade hittat sin väg i livet.
Julias fina familj från Stockholm
Högtiderna blev därför ännu viktigare för mig, det var då jag hade en chans att träffa David. Särskilt mycket såg jag fram emot julen. Den firade vi bara han och jag på julafton och på juldagen och annandagen åkte vi hem till min syster och bror så David fick träffa sina kusiner som han växt upp med.
Allt var frid och fröjd, till Julia kom in i bilden.
Julia är min svärdotter. De träffades på juristlinjen och David blev upp över öronen förälskad i denna unga kvinna. Jag kan förstå honom, Julia är grann att titta på och charmig, hon kommer också från en bra familj och har växt upp i ett fint område i Stockholm.
Jag tror David kände lite mindervärdeskomplex, eller var det kanske så att han uppslukades i Julias finare livsstil. Vi kommer från en mindre stad och David är den första att studera på universitetet. Kanske var det så att David rent av skämdes för mig och var han kom ifrån?
För han bjöd nästan aldrig hem Julia till mig utan de skulle alltid ses hos hennes familj i Stockholm.
Och när den julen kom ringde David och berättade att han inte skulle komma hem. David skulle fira julen på Julias landställe.
Mitt liv rasade samman. Jag blev så förtvivlad. Men jag försökte att inte visa det för honom, utan jag torkade tårarna och sa att det lät mysigt.
Inom mig bar jag ett hopp om att nästa jul kunde bli annorlunda. Men så blev det inte ...
Känner mig ensam
Nu har David och Julia har varit tillsammans i sju år och sedan dess har David aldrig firat jul med mig. Tack och lov har jag en snäll syster som låter mig fira hos henne, annars hade jag suttit helt ensam.
Julia blev gravid häromåret och jag får knappt ens träffa mitt barnbarn. Bara när jag själv tar tåget upp till Stockholm får jag träffa henne. Jag känner mig så utstött. Så bortglömd. Jag förstår inte hur David kan göra så här mot mig. Han vet ju om att jag inte har någon annan än honom. Att han är mitt allt.
Kanske är det därför? Att han känner sig kvävd? Men kan man egentligen få för mycket kärlek? Jag tror inte det. Jag tror det handlar om Julia. Jag betyder ingenting för henne och David vill vara henne till lags. Han lever sitt fina liv i Stockholm, men en dag när jag inte finns mer kommer han kanske ångra att han glömde bort sin mamma?
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]