Frida: Min väninna ammar fortfarande sin son – ger mig skamkänslor

Efter reklamen: Se också: Här är barnnamnen som spås bli populära igen

Min väninna tycker själv att hon är den perfekta mamman. Hon pratar jämnt om hur fantastisk hon är – sedan hon blev mamma till lilla Julian har hon blivit en riktigt dryg skrytmåns!

Och värst är det med den där förbannade amningen ...

Var en sorg att jag inte kunde amma

Min väninna Jonna och jag har barn i ungefär samma ålder. Mitt barn är ett par månader äldre. När jag födde Lucas kändes allt fantastiskt men det enda som krånglade var att amningen inte ville komma igång. Jag tror det har att göra med att jag som 18-åring opererade brösten.

Att jag inte kunde amma var en sorg, men samtidigt inte en så stor sak som andra verkar tycka. Särskilt inte min väninna Jonna. När jag berättade att jag inte kunde amma Lucas började hon att gråta och krama om mig som om hans liv var i fara.

– Så jobbigt är det inte, sa jag och försökte lugna min vän.

Förstod inte vad han såg i henne

relationerKristina: Jag var svartsjuk på min sons flickvän

Hon har en tendens att dramatisera saker och ting ... Och nu var det visst min amning som hon fick ångest över.

Så föddes hennes lille son Julian och så klart fungerade Jonnas amning utmärkt – hon bara sprutade ut mjölk i ett par bröst som blivit stora som meloner.

– Jag är som gjord för att amma! Jag är född till det här! sa hon i extas.

Lugna ner dig ett par hekto, ville jag säga till henne men höll det för mig själv.

Visste alltid bättre

Vi hade det trevligt Jonna och jag på våra mammaledigheter. Vi umgicks mycket och var på öppna förskolan tillsammans nästa varje dag.

Hennes lilla son Julian var så snäll till skillnad från min Lucas som var aningen mer besvärlig.

– Det har säkert med amningen att göra, sa Jonna. Du vet anknytning ...

Jag kände ilskan välla upp inom mig. Jag ville skrika rakt i hennes ansikte att hon inte har en aning om hur anknytning fungerar bara för att hon följer ett par mammakonton på Instagram som postar om den så kallade anknytningsteorin.

Det var inte bara amningen jag störde mig på – Jonna blev helt uppslukad och personlighetsförändrad av sin nya mammaroll. Allt skulle göras perfekt. Hon skulle vara den perfekta mamman och det var som om hon ville hävda sig och trycka till mig.

Satt djupa spår

relationerHelena: Skolan var en ren mardröm

Hon hade de bästa sättet att natta sin son, hon visste hur barnen skulle klä sig, hur man skulle lugna dem, hur man skulle trösta, när de skulle få börja med smaka på vanlig mat.

– Nu har Julian börjat med smaksensationer, sa hon skrytsamt som om jag inte hade hört talas om det ordet.

Hon tyckte om att slänga sig med nya ord hon lärt, nästan som om hon bara väntade på att jag inte skulle känna till orden så hon kunde få förklara för mig.

Och så den där förbaskade amningen ... Alltid pratade hon om hur fantastiskt det var att amma, hur nära hon kommer Julian tack vare den.

– Det är vår stund, jag märker hur trygg han blir, upprepande Johanna gärna.

Gled isär när vi gick tillbaka till jobbet

Så klart skulle Jonna vara mammaledig extra länge. Själv gick jag tillbaka till jobbet efter prick ett år och såg till och med fram emot att få börja umgås med vuxna och få en paus från Lucas.

Det var skönt att min kille Adam gick på pappaledighet så Lucas inte skulle klänga lika mycket på mig utan också söka tröst hos sin pappa.

Eftersom det var jag som varit med honom mest det första året var han väldigt fäst vid mig. Men redan efter någon vecka började Lucas söka sig mer till Adam som sin "första person" och det var både kul för Adam och skönt för mig.

Jonna däremot skulle inte gå tillbaka till sitt jobb.

– Jag tror jag kommer vara hemma minst två år, sa hon glatt.

Hon hade ju också ekonomin till det eftersom hennes kille hade förmögenhet i familjen och ett välbetalt jobb.

I dag är Jonna och jag inte alls så nära längre. När jag gick tillbaka till jobbet glesades vår kontakt ut.

I dag är min son 3,5 år och hennes son 3 år. Vi sågs häromdagen och med våra barn och så klart skulle Jonna slänga upp tutten och amma.

– Ja, vi tycker fortfarande att det är så mysigt, sa hon.

Jag kan inte hjälpa att känna skadeglädje när jag sedan fick höra att allt i hennes liv inte var rosa moln.

– Vi ska separera, sa Jonna och berättade att hon och hennes man bestämt sig för att gå skilda vägar och att hon redan börjat titta på ny lägenhet.

– Att skaffa barn gjorde att vi gled ifrån varandra, sa hon.

Inte konstigt. Du har ju varit helt besatt av mammarollen. Men det sa jag så klart inte högt ...