Fiskeklubben Fjällorna består bara av tjejer: ”Rofyllt”
Det är tidig morgon denna vinterdag. Inte en bil syns efter landsväg 86 som ska ta fiskeentusiasterna till Gussjö-Paljakka som ligger på gränsen till Västernorrlands och Jämtlands län. I dag är det pimpelfiske som är på agendan för Fjällorna. Träffen har varit planerad sedan länge, men med tanke på det varma vädret som varit de senaste dagarna har det blivit en hel del avhopp.
– Många tänker att det kan vara blött på isen, säger Susanne Lindström, kontaktperson för avdelningen Fjällorna i Ragundadistriktet.
I dag är det deltagare från avdelningarna i Sundsvall/Timrå och Östra Jämtland som arrangerar en fisketräff ihop. Eftersom det är ett nytt ställe för några av tjejerna så är mötesplatsen bensinmacken i Bispgården. Sedan åker bilarna i karavan de tre milen som återstår för att ta sig till fiskeplatsen.
Anne Edblad, en av medlemmarna i Östra Jämtland, har varit där under gårdagen för att stämma av, se till att vägen är plogad och att isen håller. Vägen är smal och det har snöat en hel del under natten. Det går inte fort men det gör inget, för då hinner alla njuta av den vackra utsikten som breder ut sig.
I dag är det Anne, Katarina Brorsson, Åsa Eriksson, Susanne och Kaarin Nyrönen som anmält sig till träffen. Även om alla är vana fiskare och har vuxit upp med pimpling, så ansluter de sig så ofta tillfälle ges för gemenskapen som finns i Fjällorna.
– Vi har så roligt ihop. Och just för att det bara är tjejer som fiskar ihop gör att det blir lättare för många av oss att våga fråga om råd, säger Åsa.
Hjälper varandra i Fjällorna
Väl framme packas allt ut från bilarna på ett organiserat sätt och det märks att det här är kvinnor som är vana att ge sig ut på en fisketräff. De har med sig pulkor som de lastar allt på. De har också med stavar att ha som stöd när de ska gå och som kan visa snödjupet.
– Det blir en fin dag i dag, säger Susanne och funderar om hon ska lämna sin borr i bilen, eftersom alla har en borr med sig. Men till slut bestämmer hon sig för att ta med sig sin borr ändå.
Just det att man delar med sig och hjälps åt, är något som genomsyrar Fjällorna. Här har man inga hemligheter för varandra och har någon glömt något, då kan man alltid låna av någon annan.
– Det är det som kännetecknar oss. Du ska kunna komma med oss om du vill fiska, oavsett om du är erfaren eller nybörjare. Vi har saker att låna ut och alla delar med sig, säger Anne och tar täten.
Katarina, som också är en av de ansvariga för klubben i Östra Jämtland, deltar också även om hon inte kan fiska just i dag. Hon vill inte missa gemenskapen och har erbjudit sig att vara den som sköter markservicen och ser till att det blir korvgrillning och kok-kaffe.
– Fikat är viktigt för oss, vi gillar att fika mycket och länge. Det är då man får de bästa fiskeråden och historierna, säger hon och skrattar.
Alla fiskar i tystnad
Nere på isen intar alla var sin plats. De kollar av hur isen ser ut och i dag är det blött under snön, vilket kräver extra noggrannhet när man väljer plats för att slå läger. Den plats Fjällorna till slut väljer är en plats där någon tidigare har varit och fiskat, eftersom det finns färdiga hål som blivit istäckta.
– Om man fiskar på en sjö eller tjärn som man inte tidigare har varit på, så kan man börja så med gamla hål, eftersom det tyder på att någon har fiskat just där, man måste ju börja fiska någonstans. Har man ingen lycka i de gamla hålen, så kan man söka sig vidare och borra nya hål, säger Åsa.
Hål efter hål borras upp och de tar fram den utrustning som ska användas. Det är maggot som gäller och fiskedrag.
Solen börjar titta fram och värmer. Ingen säger något utan alla fiskar under tystnad.
– Det är rofyllt och harmoniskt att vara ute i naturen. Jag är jätteglad att jag är en del av den här fina gemenskapen, säger Kaarin.
Hon är äldst, 77 år gammal och pensionär sedan några år tillbaka. Hon har med sig pimpelspöet som hennes mormor har haft och trots att det har många år på nacken så fungerar det perfekt. Hon har fiskat hela sitt liv med sin mormor och morfar.
Gemenskapen viktigast i Fjällorna
Det som är gemensamt för alla kvinnorna som deltar i dag, är att de har lärt sig fiska som barn och att de har gjort det under en stor del av sin uppväxt. I många fall har antingen en förälder eller mor- och farförälder funnits som en förebild.
Varför behöver man då vara med i en förening om man kan fiske? Svaret kommer i rungande samklang från alla fjällor:
– För gemenskapen och för att få dela sitt fiskeintresse med andra kvinnor. Det är det som är det unika och roliga.
Susanne fyller i:
– Jag kunde inte flugfiska innan jag gick med i Fjällorna, det har jag lärt mig här.
– Du får umgås med tjejerna och komma i väg själv. Det kan också lätt bli så att om man åker ut med sin familj, då kanske det hamnar på vår lott som kvinnor att ta hand om barnen och fixa fikat. Här är det bara vi tjejer och då är fokus på oss, säger Katarina.
Även vänskap har vuxit mellan och över länsgränserna och det är många som har funnit vänner för livet via Fjällorna.
Under fisket ger Anne ifrån sig en signal genom att säga ”fisk” och alla vänder sig om, men den rackaren släppte precis när hon skulle dra upp.
– Så kan det vara och det gäller att ha tålamod, säger hon och tar fram ekolodet och mäter och kollar hur djupt det är och om det finns fisk.
– Ja, fisk finns. Det gäller bara att den ska vilja nappa också och i dag är den inte på hugget, säger Anne.
Det här är Fjällorna
Fjällorna grundades 2003. Ordförande är Siv Jansson.
Hos Fjällorna är alla fiskeintresserade tjejer är välkomna. Det spelar ingen roll om man är flug-, spinn- eller havsfiskare, pimplare, trollare, metare eller om man inte har börjat fiska ännu. Alla är välkomna.
Fjällorna arrangerar också fiskeresor, träffar, kurser och seminarium.
Det finns totalt 21 lokala avdelningar runt om i Sverige.
Läs mer: svenskalag.se/fjallorna
Men det viktigaste är inte att få fisk utan det är gemenskapen och att få komma ut i naturen, få vara ett med sina egna tankar och släppa alla krav och måsten. Det är något som man ofta pratar om inom Fjällorna.
– Klart det är roligt att få fisk, men det viktigaste är att få umgås, prata med vänner och känna en gemenskap. Men, också att kunna koppla av och släppa all stress. Du kan vara stressad när du kommer ut hit, men så sätter du dig ner och all stress försvinner, säger Susanne som lutar sig tillbaka mot stolen och blundar ögonen.
Här kan man bara få vara i nuet och stunden
Anne EdbladKaarin instämmer och fyller i:
– Och att få komma ut och göra något annat. Att släppa det som kanske måste göras och att bara få vara i nuet och stunden.
– Jag har jobbat i ett kök och där var det stressigt hela tiden, så för mig har det varit viktigt att få komma ut och fiska, säger Anne.
Kokkaffe, korv och fika
Katarina kommer ner igen till fiskeplatsen och säger att det snart är dags att komma upp och fika och grilla korv. Hon förbereder för att koka kaffet genom att fylla kaffepannan med vatten och hälla i kaffepulver. När det börjar koka tar hon bort pannan, häller upp kaffe i en mugg och häller det sedan tillbaka i pannan.
– Det heter att vi klarnar kaffet, och det gör vi för att kolla att det ser bra ut, säger hon.
En efter en ansluter sig runt elden, några grillar korv och andra har med sig eget fika. Emellanåt pausas pratet och tystnaden blir hörbar. Fjällorna sitter runt elden och låter tankarna vila.
Jag köpte ett flugspö och två rullar på loppis
Susanne LindströmAtt börja fiska behöver inte bli ett projekt enligt kvinnorna i Fjällorna, men de vet också att startsträckan kan vara lång för många. Framför allt kan det handla om att det kostar en del. Därför har fiskeföreningen köpt in spön man kan låna och det går att köpa begagnat också om man vill.
– Det har jag gjort. Jag köpte ett flugspö och två rullar på loppis, säger Susanne.
Att ha det nyaste fiskespöet betyder inte att du har mest kunskap om fiske eller har bättre förutsättningar att få fisk, än någon annan.
Åsa betonar också att det är viktigt att man lyssnar på sig själv och utgår från sina egna behov. Man kan välja att köpa allt dyrt och nytt, eller så gör man det enklare och använder det man har.
– Det går det med. Jag tror man ska fråga sig varför man vill fiska. För mig är fisket ett intresse, men också ett sätt att komma ut och dela en gemenskap med andra. Och vi hjälps åt, säger Anne.
– Det som är så härligt, är att vi alla är i olika åldrar och har roligt ihop. Vi delar glädjen tillsammans, och för mig som är äldst är det lyxigt att umgås med dessa trevliga unga kvinnor, säger Kaarin.
När kaffet är drucket, mackorna uppätna och korven är slut, så är det dags att bege sig tillbaka till fisket.
En timme till passerar och Anne är den enda i gruppen som känt av fisk ett par gånger, men ingen fick någon fisk i dag. När solen börjar gå ner och kylan blir mer påtaglig bestämmer sig gruppen för att bryta upp för i dag. Strukturerat packas allt ihop och truppen beger sig till bilarna för hemfärd.
Långsamt kör vi tillbaka längs skogsvägen och det är lika vackert nu som tidigt i morse. Skillnaden är att nu har vi ett annat sorts lugn i hela kroppen.