Emma Gembäck blev utfryst i Knutby – berättar om Kristi brud och sekten
– Man måste inse att Knutby inte går att förstå. Först då kan man börja förstå och bearbeta, säger Emma, före detta pastor och programledare för Sektpodden.
I januari 2004 sattes det lilla samhället Knutby på kartan på värsta tänkbara sätt.
En kvinna, hustrun till en pastor, hade hittats mördad och en man hade blivit skjuten. Båda tillhörde Knutby Filadelfia-församling. Media kunde snart berätta om religion, sex och en pastor som sades ha förmått en barnflicka att mörda. Och om en kvinnlig församlingsledare som hävdade att hon var förlovad med Jesus. Knutby, med knappt 600 innevånare, blev synonymt med församlingen.
När man bildgooglar ortens namn ligger den morddömde pastorn Helge Fossmo och revolvern som användes högst bland träffarna. En bild från den tiden är tagen inne i familjen Gembäcks kök. Peter Gembäck är i förgrunden och hans fru Emma står i bakgrunden. De ser förtröstansfulla ut. Emma ler.
– Ja, vi isolerade det som hade hänt till Helge. Skulden lades helt och hållet på honom och han fick bära ansvaret för allt det sjuka, säger Emma, som kommer direkt från sitt jobb som sjuksköterska till vår träff.
– Medieanstormningen mot församlingen och dess medlemmar gjorde snarare att banden stärktes än tvärtom. Det fanns ingen tanke på att flytta, säger Emma. Med en dömd mördare i fängelse skulle de andra bygga upp en ny gemenskap i tron.
Emma om Kristi brud
Men i vintras rullades vittnesmål om åratal av rädsla och skräckvälde upp inför rätten igen.
– Vi slöt oss mot omvärlden. Sen var det ju det där med Kristi brud. Man kan ju tycka att det låter märkligt att det kunde få fortsätta. Men hon skyllde ju allt på Helge och han kunde inte säga något, han satt ju i fängelse.
Tvivlade du inte?
– Inte då. Det var en otroligt speciell situation, som en film, helt surrealistiskt. På något sätt skapades ett ”vi och dom”.
Förutom sjuksköterskejobbet lägger Emma i dag mycket tid på att spela in Sektpodden tillsammans med läkaren och psykoterapeuten Rigmor Robèrt. En podd där de dissekerar församlingslivet i Knutby från alla tänkbara håll.
Se också! Yenie om rasismen under barndomen: "Grät mig till sömns"
Emma, som levt mitt i det, funderar lika mycket över dynamiken i församlingen som omvärlden gör. Det här är hennes sätt att bearbeta och försöka förstå vad hon varit med om.
I början av året hölls en ny rättegång mot tre församlingsmedlemmar från den innersta kretsen. En av dem Emmas man Peter, som också var den som polisanmälde sig själv och två andra före detta Knutbypastorer.
Åtalspunkterna handlade om misshandel och i ett fall sexuellt övergrepp. Åklagaren menade att det funnits en grov våldskultur i församlingens ledarskikt mellan 2013 och 2016.
Emma säger att det pågått längre än så. Kanske inte i form av fysiska övergrepp utan mer som psykisk mobbing där vissa medlemmar varit rätt och andra fel.
Under sin tid i församlingen hann Emma dömas som både rätt och fel. Först var hon upptagen i den innersta kretsen och pastor i församlingen.
Men så blev hon fel och levde som utstött under flera år, trots att hennes man var rätt och tillbringade stora delar av sin tid bland den innersta kretsen i Kristi bruds hus.
Kärleksbombades i början
Emma ser sitt liv i församlingen ur flera perspektiv. Då när hon flyttade till Knutby 1996 var allting lockande. Här fanns en församling med värme, vänner och mycket skratt. Hon kom in i gemenskapen, fick mycket bekräftelse och kände sig sedd. Framför allt av Kristi brud som hon kom att se upp till.
– Då kände jag inte att det var en sekt, jag kom ju till en jättehärlig gemenskap. Jag var 20 år och hade precis flyttat hemifrån. Då är man mer mottaglig. Nu när jag tittar i backspegeln inser jag ju att det var ”kärleksbombning”, säger Emma.
Filadelfiaförsamlingen i Knutby har funnits sedan 1921 men 90-talet innebar en nytändning då unga församlingsmedlemmar flyttade hit, par bildades, barn kom till världen och hus byggdes. Församlingen blev ett positivt inslag i byn.
Morden och den mediala anstormningen 2004 skulle givetvis ändra på detta.
Jag är inte utan skuld, vi trampade på människor
Att försöka förstå är inte lätt. Emma menar att man måste tänka på att de flesta var unga och entusiastiska när de gick in i gemenskapen. De satte tilltro till ett ledarskikt som satte upp normer och regler för hur ett gudfruktigt liv skulle levas.
Emma blev utstött av innersta kretsen
Samtidigt odlades en personkult där ledarna, och framför allt Kristi brud, fick en särställning. Befann man sig i hennes nåd var det varmt. Befann man sig utanför var det iskallt.
– Vi var unga och vande oss vid den här kulturen. Vi levde i en parallellvärld som blev normal för oss. Där gällde andra lagar och regler och i det skapades en tystnadskultur, säger Emma. Hon berättar att det fanns tillfällen när hon tvivlade, då hon tyckte att de höll på med rena tokigheter.
I svåra stunder, när hon var ute i kylan var tvivlet så stark att hon funderade på att göra slut på allt.
– Men alla andra såg starka ut så jag vågade inte säga något om mitt tvivel. Detta var inget man talade om och man blev därigenom isolerad. I dag har jag förstått att det var en strategi att hålla isär människor och skapa celler. Ett effektivt sätt att hålla tvivlet borta.
Emma säger att hon själv inte heller är utan skuld. Under sin tid som pastor kunde hon, som representant för ledarna över henne, säga åt församlingsmedlemmar hur de skulle leva sina liv.
Min man var i innersta kretsen och skulle se till att jag kom rätt igen
– Vi var inne och petade i människors liv på ett sätt om inte är okej. Det kunde handla om äktenskapet, hur de uppfostrade sina barn, sådana saker. Vi trampade på människor och det fanns ingen ödmjukhet, säger hon.
Tiden som pastor fick ett abrupt slut. Emma, som varit rätt under många år, blev plötsligt fel, enligt ledaren. Hon blev utestängd från den innersta kretsen och utstött.
Hennes man Peter var kvar i värmen medan hon själv befann sig i kylan i hela sex år.
I podden berättar hon om ett tillfälle från den här tiden. Församlingens ledning skulle ha kalas och träffas i familjen Gembäcks hus. Emma fick hålla sig undan, gömma sig i sitt eget hem. Peter deltog i festen.
– Den där tystnadskulturen var även makar emellan. När jag hamnade fel fick Peter i uppgift att se till att jag kom rätt igen. Detta skapade ju en klyfta mellan oss. Det var lite som att vara gift med en sjöman. Han var ju alltid borta medan jag var hemma och det uppstod en otrolig distans mellan oss så småningom, säger Emma.
Peter Gembäck polisanmälde sig själv
Tidigare hade hon tillbringat mycket tid hemma hos Kristi brud. Hos Skavlan berättade Emma att hon då servat med olika uppgifter som att välja smycken för dagen eller servera kaffe på sängen.
Under åren i kylan behövde Emma inte finnas till hands för ledaren hela tiden. Nu kunde hon vara hemma med barnen och sedan återvända ut till arbetslivet. Hon tror att det kan ha bidragit till att hennes och Peters barn verkar vara så omärkta av tiden i en församlingen.
– Jag frågade min äldste son som är 14 år nu om han märkte något. Han svarade ”Jag såg att du var ledsen ibland och att du grät och att pappa inte var hemma var ju vanligt. Så var det ju hos alla andra också”.
Så var det hos den innersta kretsen, föräldrarna var borta jämt. Tålamodet och lydnaden mot den högsta ledningen räckte länge.
Men när det började komma allt fler uppgifter om omotiverade raseriutbrott, slag och i synnerhet ett fall av sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning tvingades två ledare bort från församlingen. Den kvinnlige ledaren och en pastor.
– Han avsattes som pastor. Vi kände att det som framkommit var så pass allvarligt att han var tvungen att lämna sin position, kommenterade Peter Gembäck i tidningen Dagen i november 2016.
Det var också Peter som vände sig till polis för att anmäla övergreppen, inklusive sig själv. Polisanmälan blev början till det definitiva slutet på församlingen som upplöstes 2018.
Paret flyttar från Knutby
Emma Gembäck och hennes familj bor fortfarande kvar i byn. Snart ska de flytta till Värmdö.
– Vi har ju tänkt börja om men vi har inte känt något behov av att fly. Vi ville på något sätt reda ut allt innan vi lämnar.
Emma och Peter är fortfarande gifta. Det har inte varit helt okomplicerat att reparera klyftan, men det har gått.
Det var fel människor, på fel plats i fel kombinationer
– Han var så otroligt ångerfull efteråt men det fanns inte en tvekan om att komma tillbaka. Och jag visste ju vilken press det var därinne. Jag såg att han älskade mig även om han hade i uppgift att vara tuff mot mig, hans kärlek lyste igenom. Men vi hade lika gärna kunnat vara separerade i dag.
– Jag lägger inte skulden på honom i första hand, utan på sammanhanget. Men jag förstår att människor undrar. Men jag är bara tacksam för att vi inte är skilda.
Processen med att lämna församlingen pågår fortfarande inom Emma. Vad var det som hände och hur kunde så många gå på det? Församlingen i sig var inte ond eller destruktiv. Det handlar mer om att individer i församlingen fått så mycket makt att de kunnat orsaka obotlig skada. Till och med mord.
– Det var fel människor, på fel plats i fel kombinationer, säger Emma.
– Det är komplicerat och inte är så enkelt att det finns många offer och en förövare. De flesta i församlingen var både offer och förövare. Sen håller jag fast vid att den kvinnliga ledaren är ytterst ansvarig. Självklart har vi runt henne också ett ansvar som inte sa nej, så är det. Vi var hennes förlängda arm hela tiden. Det måste vi hantera själva.
Helge Fossmo sitter i fängelse. Barnflickan som dömdes för att ha avfyrat skotten har avtjänat sitt straff. Emma har träffat henne.
– Jag kände ett behov att att be henne om förlåtelse. I dag förstår jag att det här med mobbing och utfrysning var precis det hon blev utsatt för, fast i en extremare form.
Var det ett sorts avslut att möta Sara?
– Det var som att cirkeln slöts. Hon förstod vad jag blivit utsatt för. Det tar inte ifrån henne från vad hon gjort, men jag ser inte att hon väjer för det heller. Hon har suttit av sitt straff. Så ser jag det.
När vi skiljs åt tänker jag på ett passfoto av Emma från Knutbybevakningen 2004. Hon är då i 20-årsåldern, ser energisk ut och har ett kors kring halsen. Det har hon inte längre.
– Nej, men jag har kvar min tro men den är privat i dag.
Alla anklagade dömdes i rättegången
Intervjun med Emma gjordes innan domen föll i mars.
Åsa Waldau, ”Kristi Brud”, dömdes för åtta fall av misshandel till villkorlig dom samt samhällstjänst i 120 timmar.
Pastorn som var misstänkt för sexuellt utnyttjande av en då 17-årig flicka i församlingen dömdes för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning till villkorlig dom med samhällstjänst i 160 timmar.
Pastor Peter Gembäck, som var den som polisanmälde sig själv och de andra, fick också villkorlig dom och böter.
Forskaren: Barn for illa i Knutby
Kulturen som fanns i församlingen i Knutby sipprade även ner till barnen och ungdomarna i församlingen. Det säger forskaren Sanja Nilsson som skrivit en avhandling.
– Den innersta kretsens barn skulle också vara ledare. Samma sorts system som de vuxna levde efter gällde, det blev kallare ju länge bort man befann sig i hierarkin, säger Sanja Nilsson, författare till den religionssociologiska studie som bygger på intervjuer och observationer inifrån församlingen.
Det kunde vara tufft för många barn och ungdomar i Knutby.
– Visst for de illa, det har flera av dem berättat. Speciellt ledarnas barn har haft det extremt tufft, säger Sanja Nilsson.
Ställdes omänskliga krav på barnen
– De var en ungdomsgrupp på kanske 20 personer som hade omänskliga krav på sig, de skulle vara perfekta och förväntades leda de andra. En kille på 16 år skulle kanske leda en 24-åring, vara en förebild och avgöra om han skulle få åka in till Uppsala och handla jeans eller ej, säger Sanja Nilsson och berättar att några har kunnat bära den där ledarrollen medan andra har vantrivts.
– Vissa har absolut inte velat ha ledarrollen. Samtidigt har det hierarkiska systemet gjort att ungdomarna tävlat om de mest upphöjdas gunst. Pressen har, menar Sanja Nilsson, yttrat sig i depressioner och åtminstone ett självmordsförsök.
– Ungdomar har tävlat om att stå ledarnas barn närmast och trampat på varandra för att komma dit. Inte fysiskt våld men nästan en mobbningkultur, klart man far illa av det.
Knutbydramat i korthet: Det här har hänt
- 1921: Knutby filadelfiaförsamling bildas, en frikyrka inom Pingströrelsen.
- 1992/1993: Den kvinnlige ledaren, känd som Kristi brud, blir aktiv i församlingen.
- 1997: Helge Fossmo med familj flyttar till Knutby och blir aktiv i församlingen. Han var föreståndare mellan 2002 och 2004.
- 2004, 10 januari: Helges Fossmos hustru Alexandra hittas ihjälskjuten i sitt hem. En granne är skottskadad. Misstankarna riktas mot Alexandras make Helge och barnflickan Sara. Under utredningen väcks misstankar om att även Fossmos första hustru blivit mördad. Helge Fossmo döms till livstids fängelse för anstiftan till mord och mordförsök, att hanförmått den yngre barnflickan att skjuta hustrun och grannen. Sara döms till rättspsykiatrisk vård.
- 2016: Den kvinnlige ledaren och en pastor lämnar församlingen.
- 2018: Församlingen upplöses.
- 2020: Rättegång mot tre ledare i församlingen, alla tre döms.