Astrid: Jag fick nog av mina grannar – konflikten fick mig att flytta

När grannarna i vårt kvarter började prata om att ombilda våra hyres-
lägenheter till bostadsrätter var jag helt med på förslaget. Jag tyckte att det lät som en utmärkt idé att själv få äga sin lägenhet, och dessutom till en mindre månadskostnad än vad jag betalade i hyra.

Dessutom älskade jag mitt hem och hela området. Vi hade en fantastisk grannsämja och jag tyckte bra om alla mina grannar. Därför blev jag gladeligen en del av föreningen och var mycket aktiv och engagerad i styrelsen.

Till en början märkte jag ingen förändring av mina grannar. Även om det fanns en och annan som av olika skäl inte hade kunnat köpa loss sin bostad var det inga problem – de fick hyra av föreningen.

”Smeker hellre fjärkontrollen än mig”

relationerLotta: Min man vägrar ta viagra

Kände inte igen grannarnas beteende

Men snart märkte jag att människor började förändras. Grannar som jag tidigare varit god vän med, och tyckt mycket om, blev plötsligt så negativa. Det gnälldes på allt och alla – på att någon hade fula balkonglådor som inte passade in, på att någon annan hade tagit sig friheten att plantera blommor utanför porten och på att någon tredje använde grillen ute på gården för ofta.

Jag kände inte alls igen det där beteendet. Vi hade tvärtom alltid haft en väldigt tolerant och god grannsämja. En del av det som kännetecknade vår gård var just att folk planterade blommor och buskar och använde grillen. Vårt bostadsområde var levande, färgstarkt och fullt av härliga människor. Men nu var det som om allt fler ville inskränka friheten och mångfalden.

Värst var mina kollegor i styrelsen. De hade klagomål på allt, särskilt på dem som hyrde sina lägenheter.
– Det förstår man ju att det inte är några särskilt bra människor, om de inte har råd att köpa sina lägenheter, sa föreningens kassör.

– Vad pratar du om? invände jag. Hur kan du tänka så? Det finns en massa skäl till att folk inte har möjlighet att köpa en bostadsrätt.

– Skäl och skäl. Dålig ekonomi är i alla fall det största skälet, och den som har dålig ekonomi lär inte vara någon särskilt skötsam person, tyckte kassören.

Blev värre när barnen flyttade

relationerInger: Min mans beroende krossade vårt äktenskap

Så enkelt var det för henne att döma.

– En av dem som hyr är mammaledig, förklarade jag. Hon fick helt enkelt inte något lån eftersom hennes föräldrapenning var för låg. En annan har just blivit av med sitt arbete och går på a-kassa. Och menar du att pensionärer med låg pension får skylla sig själva?

Det svarade hon inte på, men hennes ansiktsuttryck sa mer än nog.

De ville bli av med min 80-årige granne

Mest illa tyckte hon och de andra i styrelsen om en äldre man som bodde i huset. Harald var närmare åttio år och hade bott i huset ända sedan det var nytt för över fyrtio år sedan. Strax innan bostadsrättsföreningen bildades hade han blivit änkling och bytt sin tvåa mot en enrummare. Nu bodde han längst ner i mitt hus med en fin uteplats, där han hade det mycket vackert med blommor och ett fågelbord.

Det var just det som var problemet. De andra i styrelsen pratade illa om honom och menade att hans fågelbord lockade till sig råttor.

– Jag ska tala med honom, sa jag.

Jag frågade om han kunde tänka sig att ställa ut fågelbordet lite längre bort från huset i stället. Och det gjorde han. Han var mycket välvillig och flexibel, en perfekt hyresgäst helt enkelt. Men det hjälpte inte. Snart blev det klagomål igen.

– Fågelbordet står för nära grillen! fräste vår ordförande.

Tålmodigt framförde jag synpunkterna och Harald flyttade fågelbordet ännu en gång. Nu fanns en liten fågelmatningsstation alldeles utanför gården, nästan i den allmänna parken, och det tyckte Harald var ett bra alternativ.

– Då får jag mig en liten promenad varje dag när jag ska fylla på mat, sa han glatt.

Det var sådan han var, helt enkelt. Han försökte alltid se det positiva i allt. Men det dröjde inte länge förrän ordföranden och kassören och de andra i styrelsen fick något annat att klaga på. Nu var det hans uteplats som inte var fin nog.

– Det är ju så vildvuxet där! tyckte kassören. Har du sett vilka gamla blomlådor han har? Och blommor som inte ens går i ton!

Jag stirrade på henne:
– Du måste skämta?

De har behandlat mig illa

relationerEva: Jag har fått nog av min familj – vill inte ha dem i min närhet

Men det gjorde hon inte – tvärtom. Och snart kom det upp ett förslag att alla skulle ha enhetliga balkonglådor och samma färg på blommorna.

– Jag tror inte det är sant, sa jag. Minns ni inte hur fint vi hade det förut? Det var väl aldrig någon som klagade då?

– Det var då det, fastställde ordföranden. Nu måste vi tänka på lägenheternas värde. Fasaden måste hållas snygg och proper. Tänk på dem som ska sälja, de måste ju få ut mesta möjliga vinst. Och vem tror ni vill köpa om de ser Haralds stökiga uteplats där nere i hörnan?

– Jag skulle, sa jag bestämt. Jag gillar hans uteplats.

Men jag blev nerröstad, och Harald tvingades än en gång anpassa sig.

– Han kunde gott flytta, menade kassören. Jag har en brorson som behöver en etta. Haralds lägenhet skulle passa perfekt för honom.

Berättade sanningen – sen flyttade jag

Då förstod jag varför det gnälldes så mycket på Harald och de andra hyresgästerna. Folket i styrelsen ville helt enkelt att vänner, släktingar och bekanta till dem skulle få möjlighet att köpa bostäder i huset.

Jag blev rasande och berättade sanningen för Harald. Han tog mycket illa vid sig, men samtidigt var han en stark person som inte lät sig knäckas. Genom stadens bostadsförmedling fick han kontrakt på en annan lägenhet i ett kvarter inte långt ifrån vårt. Där fick han äntligen vara fri att pynta sin balkong som han ville och mata sina älskade fåglar igen.

Kassören fick som hon ville till sist. Hennes brorson köpte Haralds lägenhet och flyttade in. Men själv hade jag fått nog. Jag packade hastigt ner mina saker
i kartonger och sålde lägenheten.

För pengarna köpte jag ett litet radhus med egen uteplats, där jag nu stortrivs. Och Harald får givetvis komma och hälsa på när han vill. Då har vi så trevligt ihop, precis som det brukade vara förr.