Anita: Jag blev sur på min nya festande granne
Jag var 75 år när Gun, min granne på våningen under, gick bort. Vi var jämnåriga och hade bott grannar i 20 år och även om vi inte haft så mycket med varandra att göra så tyckte jag att vi hade varit goda grannar.
Gun hade aldrig stört mig, hon var tyst och stillsam och hälsade vänligt när vi möttes i trappan.
Guns barn lämnade lägenheten till försäljning och det dröjde inte länge förrän den såldes till en ung kvinna i 25-årsåldern. När jag fick höra det blev jag genast orolig – skulle det bli fest och hög musik natten lång nu?
Bara tanken gjorde mig trött. Jag ville ha lugn och ro – tänk om jag måste flytta nu?
Jag såg från mitt fönster när min nya granne flyttade in. Fem-sex ungdomar hjälpte till vid flytten och det var buller och stök hela dagen.
Jag tyckte att det var bäst att vänta med mina inköp eftersom jag inte ville trängas med ungdomarna i trappan.
Samma kväll var det inflyttningsfest hos Maja, som jag kunde se på brevinkastet att min nya granne hette.
Min trevliga granne
Det började ganska lugnt men det dröjde inte länge förrän det ringde på porttelefonen i ett stup.
Fler och fler ungdomar kom i trappan och sedan pratade och skrattade de högt när de gick ner på gatan för att röka.
Jag kände en stark lukt av cigarettrök i trapphuset, så några stod nog inne och rökte också. Det irriterade mig och när jag gick och la mig vid midnatt kunde jag fortfarande höra höga röster och höga klackar som sprang i trappan.
Jag bestämde mig för att klaga hos Maja nästa dag. Hon hade verkligen inte gjort något gott intryck som ny granne med den där inflyttningsfesten.
När jag ringde på hos Maja öppnade hon med ett stort leende.
– Du måste vara min granne på våningen över mig. Vad trevligt att du kommer, sa hon innan jag hann säga något.
– Kom in! Jag är så ledsen för allt oväsen igår. Festen blev mycket större än jag hade räknat med. Det kommer inte att bli fler sådana fester, det lovar jag.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Maja la sin hand på min arm och drog med mig in i lägenheten där det bara stod en soffa och ett litet bord.
– Slå dig ner! Jag fick en massa god choklad i går, vill du inte hjälpa mig att äta upp den? frågade hon medan hon gick ut i köket.
– Ja, det kan jag väl, mumlade jag och hörde att min vresiga stämma lät helt fel i Majas glada sällskap.
När hon kom tillbaka från köket hade hon både kaffe och choklad med sig och jag blev varm om hjärtat av hennes gästfrihet. Det gick inte att vara sur på Maja.
Trots åldersskillnaden hade vi massor att prata om och det visade sig att vi gillade samma tv-serier, som engelska deckare.
När jag ett par timmar senare gick upp till mig själv hade jag helt glömt den stökiga inflyttningsfesten.
Jag hade aldrig tidigare haft så trevligt tillsammans med någon granne som jag haft med Maja.
Hon har inte haft någon lika stor fest igen, men ibland har hon mindre fester och det stör mig inte alls.
Vi har blivit goda vänner och vi träffas och dricker kaffe och pratar. Ibland hjälper vi varandra med olika saker.
Det är riktigt roligt att ha lärt känna en ung människa och få veta lite mer om hur de unga har det i dag – det sätter jag stort värde på.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]