Lästips:NYTT! Korsord Relationsproblem Vänner för livet Vår familj Föräldraskap Att leva med missbruk

Amanda låter inte schizofrenin stoppa henne: ”Har blivit en bättre version av mig själv”

19 nov, 2024
author Johan Isbrand
Johan Isbrand
En ung, leende kvinna med mörkrött hår står bakom en dator i en reception.
Foto: Dan Mariegaard
År 2015 fick Amanda Pedersen diagnosen paranoid schizofreni, och tappade hoppet om framtiden.
Men i dag har hon fått en andra chans, och är snart färdigutbildad receptionist.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Så stöttar du någon med psykisk ohälsaBrand logo
Se också: Så stöttar du någon med psykisk ohälsa

När Amanda Pedersen, 28, är på jobbet i hotellreceptionen på Comwell i danska Roskilde bär hon med sig känslan av att ha hittat rätt, och att hon hör hemma där hon är.

Men inte nog med det – Amanda erkänner rakt av att hon känner sig normal när hon arbetar. Ett starkt uttalande från någon som bara var 20 år när hon 2015 fick diagnosen paranoid schizofreni.

– På Comwell har jag kunnat bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla, och jag är tacksam för att jag har fått ta ansvar och möjligheten att visa vad jag kan. Innan jag blev sjuk var jag utåtriktad och glad, och det är fortfarande en del av min personlighet. Jag älskar och trivs med den service jag kan ge här, säger Amanda om sitt jobb.

Det här är Amanda

Namn: Amanda Pedersen.

Ålder: 28 år.

Gör: Snart färdig receptionist, praktiserar i dag på hotellet Comwell i Roskilde i Danmark.

Bor: Kalundborg på Själland, Danmark.

I dag har hon en praktikplats, men Amanda skulle egentligen redan ha varit färdigutbildad receptionist i dag. Tidsplanen blev dock försenad, dels av coronapandemin och dels av en period med mycket stress.

Det senare var en försenad reaktion på ett förhållande med psykiskt våld som Amanda hade oturen att hamna i.

Utlöstes efter stor sorg

Amanda är född och uppvuxen i Kalundborg på västra Själland i Danmark. Hennes psykiska sjukdom bröt ut 2013 när hon förlorade en nära vän i cancer.

– Jag kunde inte hantera sorgen och dämpade den med hasch, bland annat. Det eskalerade och jag mådde ännu sämre. Jag gick till läkaren som remitterade mig till en psykolog, som kom fram till att jag hade en svår depression. Efter sex samtal blev jag vidareremitterad till en psykiater, minns Amanda, som fortsatte må allt sämre psykiskt och till slut hamnade på psykakuten.

En ung kvinna med färgat rött hår står vid ett körsbärsträd och ler.
Det ser ljust ut för Amanda, som till och med har tid för att utbilda andra patienter och deras anhöriga om schizofreni tillsammans med sin terapeut Jess. Foto: Dan Mariegaard

Amandas mamma, som vid den här tidpunkten arbetade i Skottland, ordnade så att dottern blev inlagd på ett privat sjukhus.

Annons

– Där kom de fram till att jag var manodepressiv, och gav mig antidepressiv medicin. Men när jag blev utskriven efter tre månader så slutade jag ta medicinen.

Bristen på medicinering gav upphov till en riktig psykos, som innebar att Amanda började höra röster.

– Rösterna hotade mig med att det skulle få konsekvenser om jag berättade för någon om dem. Jag gläntade på dörren först när jag hade ett samtal med en smart läkare som visste hur man skulle ställa rätt frågor. En vecka senare fick jag min diagnos, säger Amanda.

Öppenvård för psykossjuka

Amanda gick nu in i en behandling som går under namnet OPUS – en förkortning av öppenvård av unga med psykotiska problem – som används i Danmark för unga över 18 år som ska behandlas för psykos för första gången.

– Jag fick utbildning om min sjukdom, så att jag bättre kunde förstå vad som var fel med mig. Och jag fick plats i en stödgrupp tillsammans med andra unga som satt i samma båt.

OPUS-sköterskan Jess Rydell Nielsen var Amandas terapeut. Och Amanda har till viss mån anammat målbilden som Jess flitigt använder när han ska förklara psykisk ohälsa och ett sätt att hitta en väg att leva med den.

– Han säger att om det brinner i ett hus måste man först släcka elden, innan man kan börja sanera och plocka bort de saker som förstörts. När det gäller min schizofreni är medicinering verktyget för att släcka branden. Vi lyckades snabbt hitta rätt dos för mig, och jag tar fortfarande min medicin som håller mig symptomfri.

  • Schizofreni är en psykossjukdom där den drabbade har återkommande psykoser. Vid en psykos upplever man verkligheten annorlunda och har ofta hallucinationer och/eller vanföreställningar.
  • Vid paranoid schizofreni är vissa drag av psykosen förstärkta, oftast vanföreställningar. De leder i sin tur till förföljelsemani, paranoia, då den drabbade ofta känner sig hotad eller förföljd och har en förändrad och egenartad verklighetsuppfattning. Hörselhallucinationer i form av röster är vanligt, såväl som att känna dofter eller smaker eller ha hallucinatoriska sexuella upplevelser.
  • Schizofreni behandlas vanligtvis med antipsykotiska läkemedel för att minska vanföreställningarna och hallucinationerna, men även för att minska risken för nya psykoser. Psykoterapi och stödsamtal, samt utbildning, gruppträffar och stöd från socialtjänsten ingår även de ofta i behandlingen.
  • Om den som har schizofreni känner på sig att den börjar bli sjuk igen, så är det viktigt att snarast kontakta sin psykiatriska vårdmottagning.

Källa: 1177

Annons

Nästa steg handlar, enligt Jess, om att återuppbygga och underhålla huset. Och Amanda är helt på det klara med vad som krävs för att hålla sig frisk – hon måste komma ihåg att ta pauser från vardagens sinnesintryck och undvika att försätta sig i stressiga situationer.

Men grädden på moset för Amanda var mötet med IPS-programmet, ett program som handlar om att få psykiskt sjuka ut på arbetsmarknaden och utbildning utifrån deras egna önskemål och drömmar.

– Jag brann för att göra något vettigt, och i samtal med Jess mindes jag min gamla dröm om att bli receptionist. Han satte mig i kontakt med två IPS-konsulter, varav en var kommunal handläggare och den andra en jobbkonsult som fick uppdraget att hitta jobb och praktikmöjligheter åt mig.

Ville klara sig själv

Så gick det till när Amanda hamnade bakom receptionsdisken på Comwell Roskilde 2018.

– Konsulterna tog kontakt med olika hotell, och tillsammans tog vi fram en lång lista med allt jag hade att erbjuda vad gäller talanger och kvalifikationer. Jag ringde Comwell och de kallade mig till intervju. Konsulterna erbjöd sig att följa med, men jag ville hellre klara av det själv. Det ledde till att jag fick en praktikplats. Lite senare fick jag veta att en viktig anledning till att de valde mig var att jag själv hade visat initiativ och driv.

Två unga receptionister står framför en dator och skrattar.
Amanda trivs utmärkt med kollegorna på Comwell Roskilde, här med Carina Nielsen, och uppskattningen är ömsesidig. Foto: Dan Mariegaard

Under sin åtta månader långa praktik ökade Amanda antalet timmar bakom disken från sex till 36 timmar per vecka. Därefter gick hon grundkursen på en receptionistutbildning i Roskilde. Hon klarade kursen med höga betyg, och när hon sedan skulle hitta en praktikplats kontaktade hon Comwell, som dock inte kunde erbjuda henne en plats.

Annons

– I stället fick jag plats på ett konferenshotell, men under processens gång kontaktade Comwell mig igen, för nu hade de en praktikplats som de ville erbjuda mig. Jag pratade med min chef, och eftersom Comwell var mitt drömjobb och han inte ville stå i vägen för mina drömmar, gav han mig tillstånd att lämna dem och fortsätta på Comwell.

Hittat sig själv igen

Med ovan nämnda förseningar i schemat är Amandas studier – och därmed den sista delen av hennes utbildning – åter igång.

– Mina kollegor och chefer på hotellet är avgörande för att jag inte bara känner mig kapabel, utan också vet att jag är det. Jag får många klappar på axeln och fina kommentarer om att jag gör mitt jobb bra.

– När jag började min praktik en gång i tiden var det min förhoppning att hitta tillbaka till i alla fall en bråkdel av den extroverta person som jag en gång var. I dag känner jag faktiskt att jag har blivit en bättre version av mig själv. Min sjukdom har gett mig förståelse för andra som har det svårt.

Framgångsrikt program

  • Det danska ISP-programmet har som mål att få personer med psykisk sjukdom att utbilda sig, och därefter etablera sig på arbetsmarknaden.
  • Programmet är aktivt i 15 kommuner på Själland i Danmark.
  • 52 procent av alla som deltar kan försörja sig själva efter avslutat program.

Just nu bor Amanda hos en kompis i Kalundborg.

– Jag har bil, så att ta mig fram och tillbaka är inga problem, men min plan är att flytta till Roskilde inom en snar framtid, säger Amanda.

Svensk bearb: Susanne Lolling

Annons