Småbarnsmamman Viktoria lider av schizofreni
Rösterna i Viktorias huvud pratade med henne:
– Nu måste du bara bli av med det.
Det var det lilla fostret i Viktorias mage rösterna refererade till. Flera gånger under graviditeten ville rösterna att hon skulle kasta sig ner för trappor. Och var hon i sin pappas lägenhet på tredje våningen sa rösterna att hon skulle hoppa från balkongen med magen först. Barnet skulle bara bort.
Viktorias pojkvän Tue såg däremot fram mot att bli pappa och starta familj. Precis som Viktoria också hade gjort innan hon fick de två strecken på graviditetstestet. Men tvångstankarna och de inre rösterna tog över under graviditeten.
– Jag kan inte minnas hur det kändes att vara glad under graviditeten för det andra fyllde så mycket av min tid, säger 26-åriga Viktoria Gudrun, som arbetar som sjuksköterska.
Rösterna har alltid funnits där och de har många gånger försökt styra över Viktoria. Men hon har lärt sig att kämpa emot och till slut vant sig vid att rösterna är en del av henne.
Under graviditeten blev det bara värre och värre, och även om Viktoria var lycklig när hon blev mamma till Jonathan för två år sedan försvann inte de mörka tankarna. Istället utvecklades de till livliga scenarier som utspelade sig i Viktorias huvud.
I mitt huvud var det på riktigt och jag kunde inte göra någonting
Speciellt en scen fortsatte att spelas upp framför hennes ögon.
– Jag fortsatte att se tio okända män som stod runt Jonathans vagga och gjorde honom illa. Jag kunde inte tänka rationellt, i mitt huvud var det på riktigt och jag kunde inte göra någonting, berättar Viktoria.
När sköterskan från barnavårdscentralen kom på besök berättade Viktoria att hon inte hade mått bra. Sköterskan såg varningstecken och började undersöka Viktoria för förlossningsdepression.
Självmordstankar vid 6 års ålder
Sköterskan från BVC gjorde dock bedömningen att det inte rörde sig om en förlossningsdepression men uppmanade Viktoria att uppsöka läkare, vilket satte igång en större utredning.
Viktoria blev då diagnostiserad med både ångest, borderline, PTSD (posttraumatiskt stresssyndrom som kom från barndomen) och schizofreni. Idag har hon diagnoserna PTSD och schizofreni.
Schizofreni har Viktoria förmodligen haft sedan hon var 6 år. Hon kan komma ihåg att hon hade sina första självmordstankar ungefär då. Men hon kommer inte ihåg mycket från sin barndom, PTSD:n gör att många minnen har försvunnit.
Viktoria föddes på Island men som 5-åring flyttade hon med sin mamma till Aalborg i Danmark. Idag har hon ingen relation med sin mamma. Viktoria förklarar att de båda har ett hett temperament och aldrigt riktigt har klarat av varandra. Pappan har hon dock en fantastisk relation med.
– Han är inte stolt över hur han hanterade mig som barn. Mina föräldrar var bara 16 och 20 år när de fick mig och redan som 2-åring fick jag extrema vredesutbrott. Jag blev rasande och de var tvungna att hitta på olika lösningar för att kunna kontrollera mig, säger Viktoria, som kan förstå situationen idag när hon själv är mamma.
– Även om det är helt fantastiskt så är det även otroligt krävande att ha barn. Mina föräldrar var så unga att de inte kunde hantera ett barn som förmodligen var både schizofren och psykotisk.
Diagnoserna är helt nya för båda Viktoria och hennes pojkvän, 26-årige Tue som är pedagog och tatuerarlärling. Utöver Viktorias hetsiga temperament hade Tue aldrigt ägnat en tanke åt att flickvännen skulle vara mer annorlunda än andra.
Fick panik över anmälan
Speciellt diagnosen schizofreni har betytt mycket för familjelivet. Viktorias psykiater har nämligen skärpt anmälningsplikt när det finns barn med i bilden.
– Så fort hon nämnde ordet ”anmälan” fick jag panik. Jag blev rasande för de skulle i alla fall inte ta Jonathan från oss. Vi var ju bra föräldrar, säger Viktoria.
När hon kom hem från konsultationen ringde hon storgråtandes till Tue, som snabbt förstod att det inte stod rätt till med flickvännen och skyndade sig hem från jobbet.
– Jag kunde knappt förstå vad hon sa genom gråten. Snart förstod jag ändå att hon nog överreagerade, de kommer inte bara och tar ett barn sådär, det ska mer till, säger Tue.
I hemmet på Nørrebro i Köpenhamn lugnade Tue ner Viktoria. En förmåga Tue alltid haft, enligt Viktoria.
Några dagar efter beskedet om anmälan följde Tue med Viktoria till psykiatern för att höra vad som skulle hända nu.
– När hon sa ”anmälan” var jag säker på att det var kört och att vi aldrig mer skulle får se Jonathan. Men hon hade ju faktiskt överhuvudtaget inte sagt något om att de skulle ta honom ifrån oss, säger Viktoria och småskrattar.
Kommunen fann ingen anledning till att fortsätta undersökningen av den lilla familjen. Jonathan stortrivdes och det fanns inget att anmärka på hos föräldrarna som alltid var lugna och kärleksfulla omkring sonen.
– Det var ju inte för att straffa oss som kommunen blandades in. Det var bara för att se till att Johanthan får en bra uppväxt. Det är skönt att veta att kommunen är redo att hjälpa till om saker och ting skulle ändra sig, säger Viktoria.
Har fått medicin mot rösterna
Nu har Viktoria fått medicin som hjälper henne att kontrollera rösterna och tvångstankarna, men hon oroar sig fortfarande. Hon håller på att bearbeta sin barndom och är rädd att det kommer upp minnen som ger henne en sådan kraftig psykos att hon måste läggas in på sjukhus för första gången.
Nu är jag nästan säker på att vi kommer att klara det
– Det viktigaste för mig är att Jonathan inte märker att jag är sjuk. Han ska inte behöva ha samma uppväxt som jag hade, med en mamma som svänger i humöret och kallar på pappan, säger hon.
Tue är däremot inte alls orolig. Han upplever att Viktoria, tack vare medicinen, är mycket mer lugn och bekväm med tillvaron än hon varit tidigare.
– Hon är äntligen i goda händer. Det gick lång tid innan de kunde ge henne en diagnos men nu går det på rätt håll, säger han.
Paret har ändå en plan klar för sig om det värsta skulle hända. Då kommer de att separera och Tue få ensam vårdnad över Jonathan.
– Men det är den absolut sista utvägen. Ett tag var jag rädd att det verkligen skulle sluta så men nu är jag nästan säker på att vi kommer att klara det, säger Viktoria.
Paret får också avlastning av Viktorias pappa, Sigurdur, som gärna kommer och passar Jonathan när föräldrarna behöver lite avkoppling.
– Min pappa har sagt att han inte var skapt för att vara pappa, men i rollen som morfar blomstrar han verkligen ut.
Det unga paret planerar inte att skaffa fler barn. De vågar inte eftersom de inte vet hur det kommer att påverka Viktoria psykiskt. I stället tänker de koncentrera sig på Jonathan och ge honom de bästa förutsättningarna för en bra barndom, även om hans mamma är sjuk.
– Han kommer att få en helt normal uppväxt. Och det är så härligt att kunna ge honom det, säger Viktoria.
Av Nadja Dam Jensen
Foto: Morten Mejnecke
Översättning: Johanna Svan