Amanda: Blev på smällen med en bankrånare

Efter reklamen: Därför sprids berättelsen om Ginny Burton över världen

Jag var fruktansvärt trött på killar. Bränt barn skyr elden, som det brukar heta. Tre år tidigare hade jag brutit min förlovning, och trots att jag var säker på att jag fattat rätt beslut hade det varit väldigt jobbigt.

Efter det träffade jag killar ibland, men det blev aldrig långvarigt. Jag tyckte att alla jag träffade var töntar och definitivt inga män. Trots att jag inte var mer än 25 år funderade jag på att hyra en stuga ute på landet och leva ensam, kanske med en hund som sällskap.

Det var då jag träffade Tomas.Han var före detta kriminell och 13 år äldre än jag. Han hade strulat i många år och suttit i fängelse för bankrån. Tomas hade brutit totalt med sitt gamla liv och vi satt och pratade om det i timmar.

Han var verkligen insiktsfull och ångrade att han slösat bort så mycket av sitt liv, och att han hade gjort så många människor illa med sitt ansvarslösa leverne.I efterhand har jag kommit på att jag måste ha sett mig själv som en barmhärtig samarit. Hur konstigt det än kan låta tror jag att mina känslor för honom var ömma moderskänslor. Han behövde mig.

Då vi inledde vårt förhållande markerade jag att jag tog avstånd från hans gamla liv. Jag såg honom som två personer, den gamla Tomas och den nya.

Visst var jag naiv, men när man är kär är det inte lätt att se det.Vad jag inte räknade med var hans människosyn. En person som i många år ställt sig utanför samhällets lagar och normer är inte van att ta hänsyn till andra. Det blev jag snabbt varse.

samhälleExperter på att luras – möt bedragarna som lyckats med det omöjliga

Hans kvinnosyn var mycket märklig. Tomas kunde vara snäll och omtänksam så länge det var på hans villkor. Jag som är uppfostrad till jämlikhet och med rätten att framföra min åsikt blev kallad rödstrumpa och feminist.I sängen tänkte han bara på sig själv och ville inte ens använda skydd. Jag försökte säga ifrån men var för snäll, och budskapet gick inte riktigt fram. Så gick det som det gick. Jag blev gravid.

Beställt tid för abort

Vi bodde i olika städer och Tomas började genast leta efter en lägenhet åt oss i sin stad utan att fråga mig. Jag tyckte att det var ett skrämmande stort steg att flytta bort från alla jag kände.

Han tog ingen hänsyn till att jag var tveksam till att behålla barnet, eftersom jag pluggade och han bara hade lite ströjobb. Situationen var minst sagt rörig, så jag undrade om vi skulle kunna ge barnet ett bra liv.

nöjeHäxjakten tog livet av 288 kvinnor i Sverige

Trots mina funderingar berättade han för sina föräldrar och syskon att han skulle bli pappa. Han var helt enkelt så egoistisk att han använde mig som ett slags biljett för att ordna upp sitt liv. Äntligen skulle det bli ordning på Tomas, han skulle bli som alla andra.

Hans stackars föräldrar som inte haft det lätt blev naturligtvis saliga av lycka. Efter att ha tvingat sig till ett samlag fast jag inte ville försvann han spårlöst en vecka. Han hade åkt till Köpenhamn för att fira. Sedan ringde han och sa att han hade legat på sjukhus.

Den lögnen gick jag inte på och då hade jag redan beställt tid för abort. Med alla medel försökte han pressa mig, och påstod att jag inte hade rätt att neka honom att bli far. Inte en enda gång ville han prata om hur jag mådde
eller om vad jag tyckte.

livsödenFaysa Idle var måltavla i gängkrig: Jag är trött på att vara tyst

Jag, som till och med skulle ha kunnat anmäla honom för våldtäkt vilket jag inte orkade, var inte någonting värd. Allt detta stärkte mig i mitt beslut. Hur skulle en sådan hänsynslös person bete sig mot ett barn?

Den frågan ville jag inte ha svar på.Som ett sista påtrycknings-
medel påstod han att han gått till en präst och fått förlåtelse för allt ont han gjort. Det fick mig att känna mig som en dålig människa för att jag inte kunde förlåta honom.

Under ett års tid levde jag med ständiga trakasserier både på
telefon och genom besök. Nu
lever jag med en rädsla som gör att jag tittar mig över axeln varenda gång jag ska låsa upp min dörr.

Ändå händer det att jag tycker synd om Tomas. Jag tvivlar inte på att han älskade mig på sitt sätt, även om det aldrig någonsin kan bli en ursäkt för allt han gjort.

Jag inser att det är svårt för en brottsling att ändra sig. Det behövs terapi för att den som tidigare bara brytt sig om sig själv ska bli mjukare och visa förståelse för andra. Kanske är empati något man måste lära sig att känna. Åsa